Mean values of temperature and precipitation are presented in this report. Reference normals for the period 1961-90 have been calculated for 510 stations with temperature measurements and for 1243 stations with precipitation measurements. These values, monthly and annual, will be used in comparison with measured actual values.

The report also contains maps, for every month and for the year, showing the differences for temperature and ratios for precipitation between the reference values for the periods 1961-90 and 1931-60. Two other maps show mean monthly reference temperatures for January and July respectively. Another two maps show the average annual number of days with 1 mm or more and the average annual precipitation.

In the end of the report there is a list of all the stations with reference values and a map containing all the stations that also were operating the first of januari 1991.

I enlighet med Vattendirektivet rapporterar Vattenmyndigheterna miljöinformation om Sveriges ytvattenförekomster till EU.Under Naturvårdsverkets regeringsuppdrag Smartare miljöinformation togs initiativet upp att visualisera den till EU rapporterade miljöinformationen om Sveriges kustvattenförekomster på Wikidata och Wikipedia. SMHI har lett initiativet med stöd från Wikimedia Sverige, Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt, Jönköpings länsstyrelse och volontärer från Wikimedias gemenskap.Syftet med arbetet var att göra miljöinformation om Sveriges kustvattenförekomster mer tillgänglig för allmänheten, sprida kunskap om statusklassning samt skapa förutsättningar att öka miljömedvetenheten hos allmänheten. Projektet har resulterat i att:• 653 nya kustvattenförekomster beskrivs på Wikidata.• Artiklar om vattenförvaltning i Sverige, kustvattenförekomster och databasen SVAR har skapats på Wikipedia.• En mall för informationsrutor på Wikipedia har tagits fram och kan automatiskt hämta och visa information om kustvattenförekomsters statusklassning från Wikidata.• Mallen för informationsrutor om kustvattenförekomster används i artiklar om kustvatten på Wikipedia.• Information på smhi.se om SMHIs datapolicy är uppdaterad.• Licensen för databasen SVAR är fastställd till CC0 vilket förenklar användningen av informationen och öppnar möjligheten att använda den på fler sätt än tidigare.

Halter av NO2, PM10 och PM2.5 har beräknats för hela Sverige för år 2019 och för två scenarier 2030 i den här studien. Beräkningar har gjorts med en ny metodik som möjliggör en nästan helt sömlös kombination av spridningsmodellering på regional och urban skala utan att dubbelräkna emissioner. Föroreningshalter har beräknats på 250x250 m2 upplösning, vilket ger ett unikt komplett och detaljerat dataset på nationell skala. Metodiken kan väl reproducera uppmätta föroreningshalter vid de flesta urbana bakgrundsstationerna i modelldomänet. Den spatiala upplösningen på 250 m fångar koncentrationsgradienter av vikt för exponeringsberäkningar. En styrka med att använda spridningsmodeller för att beräkna föroreningshalter är den direkta kopplingen till emissionsinventeringar och projektioner.

Modellerade föroreningshalter kombineras med griddad befolkningsdata för att beräkna exponering. Den befolkningsviktade årsmedelexponeringen är 5,08 μg/m3 för NO2, 9,95 μg/m3 för PM10 och 5,21 μg/m3 för PM2.5 år 2019. En stor minskning, med cirka 2 μg/m3till 2030, beräknas för exponering av NO2. Exponeringen för PM10 och PM2.5 minskar också till 2030, men inte lika drastiskt, med ungefär 0,2 μg/m3.

En generell slutsats är att exponeringen är högre i åldersspannet 21-50 år. En förklaring är dessa åldersgrupper oftare bor i urbana områden, med mer utsläpp och högre föroreningshalter.

Noll procent av befolkningen exponeras för halter över den årliga miljökvalitetsnormen för NO2, PM10 och PM2.5, varken år 2019 eller 2030. Det ska dock noteras att modellresultaten representerar årsmedelvärden av urbana bakgrundskoncentrationer, inte lokala hotspots.

De modellbaserade beräkningarna av exponeringen för PM2.5 och lokalt genererad NO2 har använts i en nationell hälsokonsekvensberäkning. Hälsokonsekvensberäkningen liknar en nyligen publicerad beräkning avseende 2019, av förtida dödsfall och uppkomst av främst kroniska sjukdomar. Våra resultat avviker i olika riktning från resultaten i liknande beräkningar. En avgörande och komplicerad anledning till skillnader i de beräknade hälsokonsekvenserna är vilka exponerings-responssamband för specifika föroreningar som man baserar sina beräkningar på, riskkurvans form och om det finns någon säker nivå under vilken sambandet upphör. I denna studie har vi valt att luta oss mot den vetenskapliga evidens som ges av högkvalitativa epidemiologiska studier för att sambanden mellan partikelhalt och dödlighet är supra-linjära med den brantaste riskökningen vid de lägsta halterna, att effekterna är starkare nära källan samt att det inte finns stöd för någon tröskelnivå under vilken halten saknar betydelse. När vi räknar ihop antal förtida dödsfall per år som den regionala bakgrundshalten av PM2.5 beräknas orsaka med de dödsfall som beräknas uppkomma till följd av partikelutsläpp på hemorten så blir summan 4 264 förtida dödsfall relaterade till föroreningssituationen 2019. För samma exponeringssituation uppskattar vi att de lokalt genererade bidragettill NO2-halten leder till ytterligare 428 förtida dödsfall per år.

2030 beräknas befolkningsexponeringen för PM2.5 från den regionala bakgrunden ha minskat med omkring 2 % och från urbana källor med 22 % jämfört med 2019, vilket indikerar hur mycket antalet förtida dödsfall skulle reduceras om allt övrigt är oförändrat.

SMHI har fått i uppdrag att studera ett befintligt system för spridning av kemikalier i vatten. Studierna utförs med syfte att skapa ett för nordiska behov användbart prognossystem vid olyckstillbud.

Främst studeras U. S. Coast Guards beräkningssystem HACS, Hazard Assessment Computer System. Det är uppbyggt utifrån behov av att veta huruvida vattenintag i floder behöver stängas vid ett giftutsläpp, fiskodlingar skyddas och när koncentrationen nått låga nivåer i hela området.

HACS-modellerna för vatten är ingående analyserade. De som nu finns i ett fungerande prognossystem har studerats, men även nyutvecklade modeller som inte är anpassade för det befintliga prognossystemet har betraktats .Det kanadensiska systemet TIPS har studerats något, liksom en sammanställning över EG-ländernas modeller.

HACS-systemet i sin nuvarande form är inte tillämpbart i öppet vatten eller i kust- och skärgårdsområden. Systemet är främst utvecklat för floder och kan därför inte användas i havet där dynamiken är helt annorlunda .Ett spridningsförlopp i en flod använder sig av konstant ström i tid och rum, konstant vind, begränsande väggar på sidorna, sötvatten och ganska lätt kontrollerbara processer. I havet är dynamiken betydligt mera komplicerad och komplex. Vågor , vädersystem, strömmar som varierar kraftigt mellan olika djup, horisontella strömvariationer som ändras inom några 100-tals meter, tre-dimensionella virvelsystem av olika storlekar, varierande bottendjup, tidsvariationer som sker inom några timmar, olika densiteter på skilda djup är några av de mest grundläggande skillnaderna . Enskilda förlopp inom HACS kan ändå användas, såsom tex beräkningen av ett flytande ämnes utspridning på vattenytan de första timmarna. Teoretiska delar kan tas ur programmen och manualerna och användas i nya system. Särskilt gäller den här möjligheten de nyare programmen inom HACS-systemet , där teorin är mera långtgående och omfattande.

Citat U. S . Coast Guard. "HACS kan vara ett extremt kraftfullt verktyg, när det handhas av en specialist, som kan formulera ett problem till HACS korrekt och därefter tolka de erhållna resultaten. Samtidigt kan systemet oavsiktligt användas helt felaktigt om det appliceras på situationer som ej var menade för tillämpning. Det finns ingen automatisk metod att hindra felanvändning, utan användaren måste vara rimligt insatt i metodiken bakom modellerna ."

Bakgrund

Muddring i Torneälvens mynningsområde studeras, som en möjlighet att minska risken för isproppsbildning och därmed risken för översvämning. Effekterna för strömmarna vid muddrad farled och en bruten isränna beräknas med en numerisk datormodell. Även effekterna av en muddrad grop i mynningen simuleras med modellen. Bedömning av förändrade sedimentationsmönster utförs liksom ändrad isproppsrisk.

Endast mycket höga flöden betraktas, dvs 2 500 m3 /s och 3100 m3/s.

Vid simuleringarna väljs en utbredning av havsisen, som man av erfarenhet vet förekommer då ispropp med översvämning inträffar. Likaså får isens tjocklek ett representativt värde, 80 cm. Olika vattenstånd i havet betraktas även.

Beräkningsmodellen tar inte hänsyn till att vattnet tar en alternativ väg vid översvämning eller till effekterna av en ispropp. Det innebär att hastigheterna under isen blir för höga eftersom vattenmassor tvingas in under isen, som annars skulle svämma över landområden. Med dessa förenklingar erhålls en god uppfattning av de typiska effekter på strömmarna som de olika muddringsalternativen ger upphov till. Beräkningarna av strömmarna visar att hastigheterna i mynningen och huvudfåran är mycket höga; 2 - 4 m/ s.

Strömförhållanden

Muddrad farled

Muddrad farled och bruten ränna medför att en betydligt större del av vattnet går genom rännan eftersom tvärsnittsytan ökar. Det medför att hastigheterna i hela övriga mynningsområdet minskar. På de grunda områdena på ömse sidor om farleden och norr om Selkäkari sker en kraftig minskning av hastigheterna. Vid lägre flöde och högre havsvattenstånd är den procentuella förändringen mindre.

Muddrad grop

En muddrad grop i mynningsområdet och samtidigt istäckt i havet innebär att i och omkring gropen erhålls lägre hastigheter i proportion till den ökade tvärsnittsytan.

Ej islagd period

Vid icke islagd tid medför den muddrade farleden att vattnet styrs till den muddrade rännan. Det blir något lägre hastigheter; 20 - 25 %, norr om Selkäkari. Hastigheterna på de grundare områdena på ömse sidor om rännan minskar något. Vid muddrad grop sker endast en hastighetssänkning vid gropen.

Sedimentationsbedömningar

Torneälvens mynningsområde domineras av sediment med mycket blandad kornstorlek, från silat till grus, och litet organiskt innehåll. Detta visar att mycket lite deposition och erosion förekommer (gäller relativt öppna vatten, inte grunda kanaler och vikar), De mindre mängder av grövre sediment (icke suspenderade) som älven för med sig deponeras strax efter att den mynnat, i beräkningsområdets norra del. Merparten av de sediment som älven för med sig deponeras söder om beräkningsområdet - i skärgården och havet därutanför.

Muddrad ränna

Detta muddringsalternativ leder till högre strömhastigheter än för nuvarande förhållanden i huvudströmfåran. Förhöjningen är dock så liten att det inte kommer leda till några erosionsproblem. Den lite starkare strömmen skulle hjälpa till att hålla rännan öppen (förutsatt att rännan ligger i linje med strömriktningen). Underhållsmuddring går dock inte att utesluta, som mest ungefär var 5 - 10 år.

De minskade strömhastigheterna, i {åran norr om Selkäkari och Kraaseli skulle ha kunnat leda till depositionsproblem om det inte vore för att området är så grunt. Redan i dagens läge hålls sedimenten delvis i suspension av de vattenrörelser som vågor orsakar. Viss deposition, eller ökning av deposition, får man dock räkna med innanför Selkäkari - i värsta fall uppåt en centimeter per år.

En följd, om än knappt märkbar vad gäller sedimentation, är att mer vatten följer huvudströmfåran om man muddrar en ränna, och då kommer mer suspenderat material föras ut i skärgården än tidigare.

Lokal muddring

Eftersom strömmarna bara förändras där den lokala muddringen eventuellt sker, kommer med stor sannolikhet ingen förändrad sedimentation ske i resten av mynningsområdet. De minskade strömhastigheterna i det lokala muddringsområdet kan tänkas leda till en ökad deposition av grövre sediment (sand/ grus). Det mesta av detta grövre material kommer dock liksom i nuvarande fall att fällas ut på bottnarna söder och sydväst därom, där strömhastigheterna avtar ordentligt. Den lokala muddringen sker i anslutning till två redan existerande "djuphål" (en och ett par meter djupare än omgivningen) som tydligen inte visar tendenser att fyllas igen. På grund av att sedimentationstakten på platsen är låg/ingen, att strömmarna trots muddring ändå kommer vara relativt höga, att strömmarna inte avtar ordentligt förrän söder om den tänkta lokala muddringen, och eftersom det redan finns fördjupningar, är det sannolikt att det muddrade hålet inte fylls i alls, ·. eller i långsam takt. Som mest kan underhållsmuddring uppskattningsvis behöva utföras var tionde år.

lsproppsbedömning

Vid muddrad farled och bruten isränna kan risk finnas för ispropp i rännan, speciellt där den byter riktning. Ispropp kan även bildas i isrännans öppning mot floden genom att isflak fastnar på de grundare områdena och successivt böjer av in mot rännan och sedan täpper igen denna. Muddrad grop ger lägre strömhastigheter i gropen vilket medför att isens vertikala utsträckning går något långsammare (på grund av lägre tryck) och den horisontella utbredningen ökar något. Båda muddringsförslagen bidrar var för sig till minskad risk för isproppsbildning.

Vattenfall har för avsikt att lokalisera en restoljeförgasningsanläggning intill Scanraff i Brofjorden. SMHI har därför fått i uppdrag att utföra en utredning avseende de oceanografiska förhållandena i området.

Anläggningen behöver kylvatten som tas in på cirka 15 meters djup i Trommekilen via en tub om 1.2 meter i diameter. Se kartan i figur 1. Därefter planeras det uppvärmda vattnet att ledas ut som ytvatten via en muddrad ränna. Kylvattenmängden är cirka 7.5 m3/s och temperaturstegringen genom processen är cirka 10°c .

Studien behandlar dessutom ett ytintag i Trommekilen och utsläpp i Brofjordens mynning med hastigheten 1.5 m/s.

Vattenfall planerar ett naturgaseldat kraftverk utanför Vendelsöfjorden. Det är tänkt att anläggningen ska producera maximalt 700 MW och släppa ut 10 m3 kylvatten per sekund, som är uppvärmt 10 °c. Kylvattnet planeras att tas in nära bottnen och släppas ut i ytan.

Strömmarna, i området mellan Vendelsöfjorden och den öppna kusten, är riktade in mot Vendelsöfjorden under 10 procent av tiden. En inåtgående ström, med en samtidig 1-2 km bred utåtgående ström intill kusten, råder under 30 procent av tiden. Vid resterande tillfällen är strömmen varierande eller sydgående.

Den vertikala densitetsskiktningen är dominerad av salthaltens ökning från ytan och neråt. Skiktningen kan vara mycket kraftig med 14 promilles salthalt i ytan och 34 promille vid botten. Samma salthalt kan också förekomma i hela vattenmassan, då ligger värdena ofta mellan 18 och 21 promille.

På sommaren förstärks densitetsskiktningen av att ytvattnet värms upp snabbare än bottenvattnet. Samma temperatur kan även råda ända ner till bottnen, eftersom här är grunt. Temperaturförändringen finns då på större djup, längre ut från kusten. Under november - mars kan det vara några grader varmare på 15 meters djup än i ytan.

Om kylvattnet tas in nära botten på 15-17 meters djup och släpps ut i ytan kommer det att vara tyngre än sin omgivning under stor del av året. Vid de tillfällen när kylvattnet är lättare eller endast obetydligt tyngre än ytvattnet blandas det in i ytan mellan cirka O och 3 m djup, därmed blir den horisontella spridningen effektiv. Avdunstning, vind och vågor gör att övertemperaturen blir lägst vid spridning i ytan. När salthalten vid bottenintaget är hög blir kylvattnet betydligt tyngre än det omgivande ytvattnet. Det sjunker då ner till en nivå ovanför salthaltssprångskiktet, som ligger på 10-15 meters djup. Här ligger kylvattnet relativt koncentrerat, ty den vertikala blandningen är begränsad av vattnets skiktning.

Kylvattnet från Ringhals kan, så här långt från källan, ha högst 1-2 °c övertemperatur i ett ytnära skikt. Detta kylvatten går norrut cirka 4 gånger av 10. Vid dessa tillfällen har kylvattnet från det planerade kraftverket antingen sjunkit ner i vattenmassorna och lagt sig på 5-10 meters djup eller så ligger det nära ytan. När strömmen går in mot Vendelsöfjorden och därmed mot nordost i hela området, vilket händer 1 gång av 10, ökar den sammanlagda ytan för l0 oc övertemperatur.

Vid inåtgående ström längre ut och en sydvästgående smalare ström nära kusten, vilket inträffar 3 gånger av 10, kan en viss förstärkt effekt erhållas där kylvattenplymerna möts, sydväst om det planerade läget . Vid cirka hälften av dessa tillfällen ligger kylvattnet från båda kraftverken i ytan. Detta betyder i praktiken 15 procent av tiden.

Lämpligt läge för kylvattenutsläppet är därför utefter en linje vinkelrätt ut från kusten. Läggs utsläppet nära kusten kan det under 15 % av tiden samverka i ytan med utsläppet från Ringhals. Aktuella övertemperaturer är högst 1-2 °c. Vid en placering cirka 2 km ut från kusten kommer det under 20 % av tiden att bli en förlängning av plymen från Ringhals.

Avgörande för en snabb utspädning är den hastighet med vilken kylvattnet förs ut i havet. Lämpliga hastigheter kan vara 1 . 0-2 . 0 m/s.

Vid sydgående ström samtidigt som kylvattnet från det planerade läget lägger sig i ytan, kan en mindre temperaturförhöjning erhållas vid intaget för Ringhals kylvatten.

Kännedomen om vattenutbytet är begränsad. Vid svaga strömmar som skiftar riktning 1 gång per dygn eller oftare sker en viss ansamling av kylvatten i närområdet. Vid ström in mot Vendelsöfjorden kan högst 3-4 graders temperaturhöjning ske på de större djupen inne i fjorden alternativt maximalt 2 graders höjning från ytan till botten i hela fjorden. Ovanstående gäller vid sjunkande kylvatten.

Ett antal olika spridningsförlopp från alternativa kylvattenutsläpp har beräknats. Resultaten ger information om övertemperaturen i ytskiktet och vilka områden som berörs. Utsläpp har studerats från nuvarande läge, här benämnt läge 1 och som ligger 1 km uppströms Sege å, från läge 2 något utanför Sege ås mynning, från läge 3 vid mynningen av kommunens avlopp och läge 4 strax utanför Malmö Hamns planerade utfyllnad, etapp 2 . Volymflödena har varierat mellan 10 och 30 m3/s och övertemperaturen har initialt varit 100c. Fyra olika typiska strömningsmönster har legat till grund för den mer storskaliga transporten av kylvatten. Dessa är nordgående ström(stark och svag) samt sydgående ström(stark och svag). Vid nordgående ström har vind från norr 5 m/s även lagts in i modellberäkningarna för att ge effekterna vid ogynnsamma yttre omständigheter. Vid sydgående ström har vind från väster tagits med. Den planerade utfyllnaden vid Spillepeng är inlagd i alla beräkningarna. Däremot är Malmö Hamns planerade utfyllnad, etapp 2, endast inlagd vid ett av de fyra olika strömningsalternativen.

Beräkningar har även utförts av möjligheten hålla Oljehamnen isfri liksom beräkningar av initiell avkylning och inblandning av kylvattnet för de aktuella utsläppsalternativen.

Resultaten visar att Oljehamnen bör kunna hållas isfri vid ett flöde på 15-30 m3/s och utsläppstemperaturen 10 °c. Denna värmemängd bör även kunna smälta ett måttligt tjockt istäcke.  I stora drag erhålls följande resultat för de olika utsläppslägena med sina respektive kylvattenmängder. De olika alternativen grupperar sig inbördes i stort sett i samma ordning oberoende av aktuellt strömningsmönster. Avgörande är istället utsläppsläge och mängd kylvatten. Utsläppsläge 4, (utanför Malmö Hamns planerade utfyllnad) har mindre än hälften så stora ytor med övertemperaturer som är större än 2 °c jämfört med övriga utsläppslägen. Det är därefter två olika lägen som ger störst initialutspädning, dvs minsta ytorna med de högre övertemperaturerna. Dessa är läge 3 med 30 m3/s (vid avloppstubernas mynning) och läge 1 (uppströms i Sege å) med 20 m3/s. Sämst initiell utspädning erhölls för läge 2, (något utanför Sege ås mynning) med 30 m3/s. Övriga alternativ, där det ena är 20 m3/s i läge 1 samtidigt med 10 m3/s i läge 3 och det andra är 30 m3/s i läge 1, grupperar sig mellan de redan nämnda och har något varierande ordning beroende på strömförhållandena.

HYDRO SUPRA AB planerar att utvidga sin gipsdeponering utanför Landskrona söderut. SMHI har därför fått i uppdrag att beräkna eventuella förändringar av vattenutbyte och strömmar i norra Lundåkrabukten. Strömförhållandena idag och efter en utbyggnad simuleras med en numerisk tredimensionell hydrodynamisk modell. Beräkningarna stöder sig på strömmätningar i två punkter i det studerade området samt strömförhållandena i centrala Öresund.

Strömmen mättes under maj månad 1990. Resultaten visar att cirkulationen i Lundåkrabukten drivs av strömningen i centrala Öresund, speciellt gäller det för den långperiodiska strömningen. Tidvattnet har en viss betydelse i bukten och bidrar till relativt täta strömväxlingar. På det grunda området, mindre än I meter, har den lokala vinden stor betydelse för strömmarna. Innanför vågbrottszonen bildas intermittent en restström av de brytande ytvågorna.

Strömmen mättes under maj månad 1990. Resultaten visar att cirkulationen i Lundåkrabukten drivs av strömningen i centrala Öresund, speciellt gäller det för den långperiodiska strömningen. Tidvattnet har en viss betydelse i bukten och bidrar till relativt täta strömväxlingar. På det grunda området, mindre än I meter, har den lokala vinden stor betydelse för strömmarna. Innanför vågbrottszonen bildas intermittent en restström av de brytande ytvågorna.

Vattenutbyte

Vid nordgående ström och nordlig eller sydlig vind påverkas vattenutbytet 1 nordligaste delen relativt litet, det minskar med storleksordningen någon procent. Vid nordgående ström och ostlig vind är förändringen av vattenutbytet något större. Strax öster om utbyggnaden sker en minskning på 50 procent över en bredd av cirka 600 meter. Öster härom sker ingen förändring. När utbytet betraktas i en linje från Gipsön och in mot land rakt österut, kan minskningen uppskattas till maximalt 10 procent. Denna strömsituation förekommer under I O - 20 procent av tiden, vilket innebär att sett över en längre tidsperiod är förändringen I - 2 procent.

Vid sydgående ström och västlig vind är minskningen i det nordligaste delen av området cirka 10 - 15 procent. Totalt sett är volymerna här små. Vid svaga västvindar blir förändringen mindre. Förändringen är lokal strax öster och sydost om utfyllnaden. Västlig vind förekommer till cirka 40 procent under 1 år. Det ger totalt sett över en längre tidsperiod en minskning i nordligaste delen på 4-6 procent.

Strömförhållanden

Strömmen har studerats i närområdet före och efter utbyggnad. En förstoring av området gör att en visuell bedömning kan göras. För alla de fyra olika strömningssimuleringarna gäller att förändringen av strömmarna är obetydlig.

Ett forskningsprojekt finansierat av SNV:s forskningsnämnd startade 1973 i norra Ålands hav. Dess syfte var att beräkna vatten-, värme ochmaterialtransporter mellan Bottniska Viken och Östersjön. Mätningar har utförts huvudsakligen i tröskelområdet i norra Ålands hav på linjen Understen-Märket  Samtidiga mätningar i Skärgårdshavet öster om Åland har endast utförts under 1977. Resultaten visar hur stort utbytet är mellan bassängerna och var det äger rum.

Fem årliga delrapporter speglar de löpande resultaten. Den nu föreliggandeslutrapporten innehåller en övergripande sammanställning.

För att kartlägga vattenutbytet mellan Bottniska viken och Östersjön behöver man veta dels hur stora mängder vatten som förs till och från respektive bassäng, dels vilken sorts vatten som transporteras. Härvid är t ex vattnets salthalt, näringsinnehåll och föroreningsgrad intressant. Erforderliga data erhålls genom att mäta med både horisontell och vertikal upplösning tvärs de kanaler som binder samman de båda bassängerna. Nästa steg är att ta fram en budget för hur stora mängder av intressanta ämnen som förs in eller ut. Härigenom speglas hur väl ventilerad Bottniska viken är, dvs i vilken utsträckning de föroreningar som tillförs Bottniska viken stannar där.

Inom detta projekt har en kartläggning utförts över vattenutbytets struktur och storlek i Ålands hav och i begränsad omfattning även i Skärgårdshavet. Denna kan ligga till grund för ytterligare beräkningar av transporter av olika ämnen. En god kännedom har erhållits om strömförhållandena samt om hur de olika delarna av tröskelområdet fungerar ur utbytessynpunkt. Kunskaperna om detta var tidigare mycket begränsade.

Materialet rymmer naturligtvis stora möjligheter till ytterligare studier. Ett nästa steg som ter sig angeläget är att fortsätta arbetet på en dynamisk modell för Ålands hav, samt att koppla samman vattenutbytet med de meteorologiska förhållandena.

Sommartid finns den största temperaturförändringen mellan 10 och 40 m djup. Ett svagt salthaltssprångskikt som bildas under denna period ligger inom samma djupintervall. Övriga årstider ökar salthalten ganska jämnt med djupet. Under sommarperioden är ytskiktet varmare, och oftast även sötare, i den västra delen av tröskelområdet.

Gotlandsolja AB har uppdragit åt IVL att genomföra en miljökonsekvensutredning med anledning av planerad provborrning efter olja på Klints Bank öster om Gotland. SMHI har fått i uppdrag att genomföra punkt 2 i denna utredning, som berör spridning av ett tänkt oljeutsläpp.

Ett numeriskt modellarbete ligger till grund för spridningsberäkningarna. Vinduppgifter är framtagna ur klimatstatistik och utgör historiska observationer från olika säsonger.

Under vinter- och vårsäsongen berörs i majoriteten av fallen Gotlands ost- och sydkust efter 30 dygn eller mindre. I ogynnsamma fall, kraftiga NE-E vindar, når oljan Gotlands kust inom 2 dygn. I enstaka fall berörs också Stockholms skärgård och Öland.

Sommar och höst, med majoriteten av vindar från sektorn S-NY, påverkas i hög grad Baltiska kusten inom 30 dygn. I ogynnsamma fall kan det ske inom   5 - 6 dygn.

Under nov-jan är ca var 3:e observerad vindhastighet större än 10 m/s - i 5 % av fallen är vindhastigheten större än 15 m/s.

Högsta uppmätta våghöjden under en 6-månadersperiod är 5.9 m - den kan sannolikt bli upp mot det dubbla.

Strömmarna är i medeltal svaga, ofta sydgående - i extrema fall kan dock strömhastigheten uppgå till mellan 50 - 100 cm/s.

Is förekommer i området endast under mycket svåra isvintrar, vilket inträffar mellan vart 7:e och 10:e år.

Olja på vattenytan kan bestå av tunn oljefilm eller oljeklumpar av olika storlekar. Förflyttningen av oljan sker i huvudsak via tre processer:

1. Transport genom ström , som orsakas av den lokala vinden .
2. Förflyttning via "bakgrundsström". Strömmen drivs av vattenståndsskillnader över hela Östersjön.
3. Spridning på grund av horisontella slumpmässiga virvlar i vattnet (turbulens).

Den lokala vindströmmen härleds i modellen ur en teoretisk strömprofil i vattnets ytlager. Det använda sambandet innebär, att vindströmmen avtar logaritmiskt med djupet närmast ytan för att längre ner avta som en Ekmanprofil. Oljan rör sig med en hastighet, som är proportionell mot vindens. Proportionalitetskoefficienten varierar med vindhastighet och oljans tjocklek. Strömmen vid ytan går i vindens riktning , medan den på större djup går något till höger om vinden. Den beräknade vindprofilen jämförs i rapporten med uppmätta strömvärden nära ytan.

Bakgrundsströmmen beräknas i en numerisk cirkulationsmodell för Östersjön. Modellen utgår ifrån lufttrycksfältet över Skandinavien. Den ur tryckfältet beräknade vinden sätter upp vattenståndsdifferenser i Östersjön och dessa driver bakgrundsströmmen. Den beräknade strömmen är ett medelvärde mellan 0 och 60 m. Jämförelser mellan beräknad och uppmätt bakgrundsström redovisas i rapporten.

Den horisontella turbulensen simuleras så, att oljefläcken utsätts för en slumpmässig spridning under transporten med vind- och bakgrundsström.

De tre strömelementen summeras i modellen och oljans väg beräknas. Oljefläcken antas bestå av ett stort antal "partiklar". Datorn håller reda på läget på varje partikel och kan vid valfri tidpunkt rita en kartbild över partikelmolnet, d.v.s. oljefläcken. Om olja når stranden, kommer i modellen partiklarna att läggas orörliga på kustlinjen, se figurer i kapitel 6. Driftprognosens längd är beroende på väderprognosens varaktighet. För närvarande ges vindprognoser för upp till 5 dygn, och arbete pågår med längre perioder.

För att möjliggöra en flexibel användning av modellen läser man in ingångsdata (t.ex. vindprognos, oljeklumparnas storlek) via datorterminal genom att vakthavande personal besvarar frågor, som automatiskt kommer upp på en bildskärm efter att modellen startats.

Genom det nu inledda arbetet har det skapats ett snabbt och lätt tillgängligt hjälpmedel för planering av bekämpningsinsatser mot drivande olja.

Södra Skogsägarna planerar bygga ut Mönsterås Bruks massafabrik och vill därför få spridningen av avloppsvattnet i Kalmar sund belyst.

SMHI har utfört strömmätningar i sju punkter under 3 månader våren 1990. Sex olika typiska strömningsmönster har beräknats med en tredimensionell numerisk modell. Strömmätningarna utgör drivning och verifiering av modellen samt beskriver strömmens tidsvariationer. Spridningen av avloppsvattnet har beräknats och kartering har utförts över spårämne från utsläppstuben.

Vattnet i Kalmar sund är homogent med salthalten 7.1 - 7.6 promille. De generella strömningsmönstren i norra Kalmar sund visar att strömmen oftast är sydgående på västra sidan och nordgående ström dominerar på den östra sidan. Allmänt sett var den nordgående strömmen mot Öland relativt stabil under mätperioden. Det förhållandet inkluderar även sundet vid Skäggenäs.

Vid nordgående nettoström genom sundet erhölls varierande strömmar mot fastlandet och nordgående vid Öland på alla djup. Vid sydgående nettoström erhölls sydlig ström på västra sidan utom i nordligaste delen, där varierande ström rådde. Mot Öland var strömmen sydgående vid Skäggenäs och norr om Borgholm var den nordgående vid hälften av tillfällena. I nordligaste delen av sundet erhölls ström mot norr vid varje tillfälle.

Strömmarna drivs av den storskaliga cirkulationen i Östersjön. Vattenytans lutning längs kusten samt den regionala vinden visar båda tydliga samband med nettoströmmen genom sundet. I nordligaste delen av Kalmar sund är strömmen nära fastlandet relativt vindberoende. Utanför tuben från massafabriken erhölls till stor del ström mot sydost och söder med relativt höga medelhastigheter medan vinden har ett stort inflytande på strömmen vid och innanför tuben.

Stående svängningar i Östersjön med perioden cirka 1 dygn dominerar undervissa perioder nettotransporten genom sundet. Den tredimensionella numeriska modellen har applicerats på norra Kalmar sund. Med . dess hjälp kan strömmen i hela området beräknas för olika representativa ström- och vindförhållanden. Spridningen av avloppsvattnet simuleras. Avloppsvattnet blandas relativt snabbt in på alla nivåer, eftersom vattnet i Kalmar sund oftast är välomblandat. Starka vindar medför att spridningen av avloppsvattnet blir mycket effektiv eftersom det då utsätts för varierande horisontella strömmar på olika djup. 

Vid tillfällen med nordgående ström genom Kalmar sund förekommer ofta vind från sydväst och vid starka sydvästvindar fördelas avloppsvattnet ut i de centrala delarna av sundet. Vid svaga sydvästvindar förs avloppsvattnet norrut i centrala och östra delen av sundet. Ström mot söder förekom i samband med starka nordostvindar och starka västvindar. Nordostvindar ger en mycket snabb transport ner mot Skäggenäs, som tar drygt 2 dygn. Stark västvind för snabbt över avloppsvattnet mot Öland där det därefter relativt långsamt går söderut.

Under islagd tid är spridningen minimal. Avloppsvattnet förs söderut eller norrut i ett smalt stråk invid kusten. Vattenutbytets betydelse för spridningen Vid en sammanvägning av resultaten från spårämnesundersökningen och modellarbetena finner vi att spridningen av avloppsvattnet i närområdet styrs av vinden. Därefter tar den storskaliga strömningen över den fortsatta spridningen. Med hjälp av en snabb initialutspädning får avloppsvattnet snabbt nästan samma densitet som recipientvattnet. Undersökningen visar att inom ett närområde på 2 km2 har avloppsvattnet hunnit spädas cirka 1 - 2 000 gånger.

Strömmen genom Kalmar sund har en normal varaktighet på 1/2 - 2 dygn innan den skiftar riktning. Längre perioder som sällan överstiger 5 dygn med nordlig eller sydlig ström kan förekomma.

Tidigare undersökningar visar att strömmen, sett under en längre period, är fördelad ungefär lika mellan syd- och nordgående ström. Sydgående ström förekommer cirka 60 procent av tiden och nordgående cirka 40 procent.

På grund av de snabba skiftena av strömriktningen blir avloppsvattnet kvar i norra Kalmar sund och transporteras fram och åter under ständig utspädning. Det lämnar Kalmarsund i ett välutspädd tillstånd. Vid extremsituationer då strömmen t ex är nordgående, 10 cm per sekund under 5 dygn eller mer, lämnar avloppsvattnet Kalmar sund och går ut i Östersjön.

Med anledning av SAAB-SCANIA Aktiebolags etablering inom Kockums före detta varvsområde fylls norra varvsbassängen igen med sand, hämtad från danska farvatten i Öresund. Sand tas främst från Kögebukten, men även den danska delen av Disken kan bli aktuell. Cirka tre miljoner kubikmeter sand ska under perioden juni 1987 - maj 1988 transporteras till bassängen.

Innan utfyllnadsarbetena påbörjades togs prover för analys av metaller, PCB, klorfenoler och fenoxisyror. Dessa togs från de områden där sanden hämtas, från bottnen i varvsbassängen och från omkringliggande områden.

Därefter tas prover regelbundet av vatten och sediment i närheten av Kockums-området. Grumlighetshalten hos ytvattnet analyseras även. En fotometer är placerad vid Ribersborgsbadet och en vid Limhamn för kontinuerlig registrering av grumlighetshalten.

Resultat från provtagningarna i sedimenten i Kögebukten och på danska sidan av Disken visar, att alla analyserade metallhalter var låga vid jämförelse med bakgrundshalter. PCB var också lågt och i en del fall under detekteringsgränsen. Klorfenoler och fenoxisyror i Kögebukten låg under detekteringsgränsen.

Resultat från provtagningarna i varvsbassängen före utfyllnaden och i några stationer norr och söder om denna visar följande. I sedimenten hade metallerna normala halter; kvicksilver, kadmium, bly, koppar och krom var högre än bakgrundshalterna enligt SNVs Allmänna Råd 84:4 och lägre än medelhalterna i Lommabukten. PCB var högt inne i bassängen, klorfenoler och fenoxisyror var negligerbara. För vattenproverna gällde att metallhalten var låg överallt utom för zink, vars halter genomgående var höga. PCB, klorfenoler och fenoxisyror i vattnet var negligerbara.

Proverna tagna sedan utfyllnadsarbetet startat visar följande resultat. Den 29 juni var zinkhalten hos vattenproverna lika hög som före utfyllnadsarbetet. Övriga metaller hade låga halter i vatten och sediment. PCB var högt i sedimentet vid utflödesranden till bassängen. Den 14 juli var nickelhalten i utflödet från bassängen hög, vilket visar, att halten inne i själva bassängen var förhöjd vid detta tillfälle. Zinkhalten i vattnet var oförändrad, och kopparhalten var minst 10 gånger större än tidigare i hela området. Det kopparrika vattnet kommer utifrån och har inget lokalt ursprung. Den 20 juli var metall- och PCB-halter låga i vatten och i sediment, medan zink och koppar i vattnet hade samma halter som den 14 juli. De visar på en allmän förhöjning med avlägset ursprung.

Musselprover togs i två punkter, och dessa gav mycket samstämmiga halter. Resultaten från musslorna skall sedan jämföras med motsvarande prover, när utfyllnadsarbetet är avslutat. Den 28 juli var zinkhalten i vattnet oförändrad. Övriga prover i sediment och vatten hade låga halter. PCB var lågt. Samma förhållanden rådde även den 4, 10 och 17 augusti.

De förhöjda halterna av metaller som förekom innan den 15 juli i vattenområdet utanför varvsbassängen härrör med största sannolikhet från gammalt bottensediment från Kockumstiden. Genom att utfyllnaden inleddes med att bottnen täcktes med ett ca 20 cm tjockt lager sand, förhindrades därefter vidare spridning av förorenat material ut från utfyllnadsområdet. Den använda sanden från Kögebukten var enligt SMHI:s provtagning renare med lägre halter av metaller än sedimenten ute i Öresund. Efter den 15 juli, när bottenytan inne i bassängen i princip var täckt, erhölls stabila halter, och alla ämnen hade låga koncentrationer. Zink i vatten var högt men hade samma halter som innan utfyllnadsarbetena startade.

Vid de provtagningstillfällen, då analyser av klorfenoler och fenoxisyror utförts, var halterna låga.

Resultaten från grumlighetsundersökningarna visar, att spridningen av synligt material från utfyllnadsarbetena sker i begränsad omfattning. Vid ett tillfälle, den 15 augusti, har en förhöjd grumlighet uppmätts vid Ribersborgs kallbadhus. Vid nordgående ström har förhöjd grumlighet observerats vid några enstaka tillfällen utanför Lommabukten. I övrigt har spridningen begränsat sig till en ca 200 - 300 m stor plym strax utanför varvsbassängen.

Spridningsberäkningarna för sedimentation och förflyttning av sandpartiklar ger information om var det lättare materialet, silt med diametern 0.01 mm, kan finnas. Det är i material med denna grovlek som oönskade ämnen finns. Bottnen i varvsbassängen var täckt omkring den 15 juli och därefter sprids i princip inga miljöfarliga ämnen härifrån. Materialet fick därför komma ut ur bassängen kontinuerligt under perioden 22 juni - 15 juli. Fördelningen på bottnen och i vattnet den 15 juli framgår av figur E, se sid 22. Därefter beräknas även föhållandena den 22 augusti, genom att det material som fanns ute den 15 juli får fortsätta att förflyttas, utan att något nytt tillförs. Resultaten från denna beräkning finns också i figur E.

Ett unikt långt dataset (1983-2013) för svavel- och kvävedeposition har skapats för Sverige samt Östersjön och omgivande länder. Det baseras på kvalitetsgranskade mätningar och modellfält, kombinerade genom avancerade metoder för att fånga spatiala och temporala variationer. Datasetet kan användas för att beskriva trender i deposition till olika relevanta marktyper.Återanalysen stämmer väl överens med mätningar, men vi har identifierat skillnader i torrdeposition till barrskog. Detta visar på behov av djupare studier och metodikförbättringar för bestämning av torrdeposition.Vi rekommenderar mer avancerade metoder för att beskriva spatial variation än genom medelvärdesbildning eller spatial interpolering av uppmätt deposition.Vi finner en markant minskning från 1980-talet fram till idag för både svavel- och kvävedeposition (med cirka 80 % respektive 30 %).Kritiska belastningar till både barr- och lövskog, fjällmarker och våtmarker har överskridits framförallt i sydvästra Sverige, men också i sydöstra Sverige och södra fjällen. Situationen förbättras men överskridanden sker fortfarande även över större områden.

Regeringen gav 2014 SMHI i uppdrag att följa upp och analysera det arbete med klimatanpassning som skett sedan Klimat- och sårbarhetsutredningen 2007. Inom uppdraget har bedömningar gjorts av återstående behov av åtgärder, och förslag lämnas på fortsatt arbete med klimatanpassning. Klimatförändringarna medför att Sverige blir både varmare och blötare. Risken för extremväder ökar med tillhörande problem för viktiga samhällsfunktioner. Kommunerna och andra lokala aktörer är de som står för huvuddelen av genomförandet av konkreta åtgärder och praktisk implementering av klimatanpassningsarbetet i Sverige. För att klimatanpassning ska kunna genomföras på lokal och regional nivå krävs dock nationellt stöd. Det behövs en nationell färdplan för att de samhällsekonomiska kostnaderna ska hållas så låga som möjligt. Viktiga delar i en sådan färdplan är anpassning av regelverk och att tydliggöra roller och ansvar samt strategier och mål. Det är nödvändigt att snabbt klarlägga hur kostnader fördelas mellan olika aktörer, och hur det säkerställs att resurser finns tillgängliga till prioriterade åtgärder. Klimatanpassning är inte enbart en lokal och nationell fråga. Sverige bör som aktiv medlem i EU driva klimatanpassningsfrågan framåt. Dessutom bör svensk klimatanpassningspolitik ta hänsyn till att Sverige även påverkas indirekt av klimatförändringar som sker i andra länder. Behov av såväl forsknings- som utvecklingsinsatser har identifierats, liksom långtidsövervakning av klimatförändringar och dess effekter. Att tillgängliggöra kunskap, beslutsstöd, prognos- och varningssystem är en av nycklarna till verkningsfullt arbete. I rapporten konstateras också att näringslivet och försäkringsbranschen har viktiga roller att spela i klimatanpassningsarbetet när frågor kring risker, investeringsbeslut och nya affärsmöjligheter kommer att stå i fokus.

Regeringen gav år 2014 SMHI i uppdrag att utarbeta underlag till Kontrollstation2015 för anpassning till ett förändrat klimat. Som en del av uppdraget ingick att göra en uppdaterad sammanställning av kunskapen om nuvarande och framtida risker och konsekvenser, främst med utgångspunkt från Klimat- och sårbarhetsutredningens slutbetänkande (SOU 2007:60). I föreliggande rapport beskrivs kunskapsläget kring det svenska samhällets sårbarhet för ett förändrat klimat. Klimatförändringarna påverkar hela samhället. Generellt kan sägas att medvetenheten om klimatförändringarnas påverkan har ökat, men det saknas en del kunskap och verktyg, främst på den lokala nivån. Översvämningsriskerna kring sjöar och längs vattendrag ökar, vilket kan påverka bebyggelse och infrastruktur. Risken för ras och skred tros också öka, främst i landets västra och sydvästra delar samt områden längs östra kusten. Erosion längs vattendrag, sjöar och kuster kan komma att öka i delar av landet. Vattentillgång och -kvalitet kommer att påverkas av förändrade nederbördsmönster, ökad spridning av föroreningar samt ökade mikrobiologiskarisker. Energisystemet kommer att utsättas för större påfrestningar, särskilt av extrema väderhändelser. Kunskapen har ökat kring klimatförändringarnas effekter på energisystemet, men det kvarstår kunskapsluckor relaterade till extremväder och anpassningsåtgärder. Kunskap och medvetenhet om klimatförändringarnas påverkan på kommunikationerna i samhället har ökat, men det finns fortfarande behov av mer utredning och verktyg. Förutsättningarna för jordbruket förbättras i huvudsak, med möjlighet till ökade skördar och nya grödor. Samtidigt kommer fler skadegörare och ogräs in. Nya behov av bevattning kan uppstå och markavvattningen kan behöva en översyn. Eventuellt minskat utbud av livsmedel på världsmarknaden, kan innebära ökad efterfrågan på svenska livsmedel. Samtidigt går Sverige idag mot ökat importberoende. Även djurhållningen står inför stora utmaningar. Å ena sidan kan djuren gå ute under en längre del av året och möjligheterna att vara självförsörjande med foder ökar. Men det varmare klimatet medför också risk för att nya djursjukdomar uppträder. Konsekvenserna för den svenska skogen och skogsbruket kommer att bli betydande. Ökad tillväxt ger större virkesproduktion, men ökad frekvens och omfattning av skador från främst insekter, svampar och storm samt blötare skogsmark kan föra med sig stora kostnader. Stora regionala skillnader i utbudet av kommersiellt virke kan påverka svensk skogsindustri. Förändrade förutsättningar är också att vänta för fiskbestånden. Nya fiskarter i svenska vatten kan föra med sig nya smittor och konkurrera ut befintliga arter i känsliga ekosystem. Renskötseln i Sverige kommer att allvarligt påverkas av klimatförändringarna och effekterna utgör stora utmaningar. Klimatförändringarna ger både positiva och negativa effekter för turismen. Det finns hinder för anpassningskapaciteten, bland annat bristande organisering av besöksnäringen. Människors och djurs hälsa kan påverkas direkt av extrema väderhändelser. Ett varmare klimat ger även upphov till förändrade smittspridningsmönster och nya sjukdomar kan nå Sverige. Förändringar i luft, vatten och mark, orsakade av klimatförändringar, kan också påverka hälsotillståndet för djur och människor. På nationell nivå är kunskaperna om risker för bebyggelse tillräckliga för att rekommendera åtgärder, men det saknas lokala beslutsunderlag. För kulturarvet behöver kunskapen öka. Klimatförändringarna förväntas leda till förändringar för den biologiska mångfalden och ekosystemen. Det påverkar förmågan att nå flera av Sveriges miljömål och behöver ses i samband med andra miljöhot. Det finns bland annat behov av regionala kartläggningar av hur arter, ekosystem, naturtyper och biologisk mångfald kan påverkas. Risk- och säkerhetsperspektivet har växt fram under senare år, men präglas av utmaningar avseende metoder. Mycket få studier behandlar förhållanden i Sverige.

Denna rapport har sitt ursprung i projektet Deltagande modellering för bedömning av lokal inverkan av klimatvariabilitet och förändringar på vattenresurser (PAMO), finansierat av Sida och Research Links (NFR i Sydafrika, samt VR i Sverige). Projektet baseras på interaktion mellan vattenintressenter i Mhlwazini/Bergville området av Thukelas avrinningsområde och klimat och vattenforskare från University of KwaZulu-Natal (Pietermaritzburg Campus) och SMHI under en serie av workshops under 2007-2009. Mellan workshops har forskarna tagit fram klimatförändringsrelaterad information med lokal relevans, baserat på önskemål från deltagarna i workshops. Denna information har sedan använts som ett underlag till framtagandet av en anpassningsplan. Syftet är att tillhandahålla en lokal bedömning av sårbarhet relaterad till påverkan på vattenresurser av klimatförändringar, samt en lokalt föreslagen anpassningsstrategi. Existerande klimatrelaterade problem och nuvarande anpassningsstrategier har identifierats och rekommendationer för framtida aktioner, baserade på sannolikhet för förändringar och kännbarheten av konsekvenserna om dessa förändringar inträffar.

I denna studie har emissioner och halter i utomhusluften av benso(a)pyren (B(a)P) samt partiklar (PM2.5) beräknats för Skellefteå, Strömsunds och Alingsås kommuner avseende småskalig uppvärmning. Emissioner har beräknats för hela kommunerna, medan luftkvalitet har modellerats för två tätorter i varje kommun; Boliden och Bureå i Skellefteå kommun, Backe och Hoting i Strömsunds kommun samt Alingsås och Sollebrunn i Alingsås kommun. De tre kommunerna valdes då de identifierades ha höga B(a)P-halter i den tidigare nationella B(a)P-kartläggningen samt tillgång till sotarregister av tillräcklig bra kvalitet; tätorterna valdes genom att analysera emissionsberäkningarna i varje kommun och välja ut tätorter med de högsta emissionerna.

Syftet med studien är undersöka hur B(a)P- och PM2.5-halterna i Sverige förhåller sig till miljökvalitetsnormer, utvärderingströsklar samt preciseringen av miljökvalitetsmålet Frisk luft och analysera hur stort gapet är för att klara dessa. Detta genom spridningsmodellering samt utvärdering mot mätningar i fem av tätorterna. Osäkerheterna i den tidigare gjorda nationella karteringen av B(a)Phalter från småskalig vedeldning (Andersson et al., 2015), som ska ses som en preliminär bedömning av halterna, utvärderas också. Vidare undersöks, genom känslighetsanalys, hur antaganden om emissionsfaktorer och eldvanor påverkar luftkvaliteten i områdena. En av de åtgärder som utreds är att byta ut gamla vedpannor mot moderna eldstäder. Luftmiljövinsterna av detta undersöks också genomspridningsmodellering.

Emissionerna från eldstäderna har beräknats utifrån information från sotarregister i de olika kommunerna, där eldstäderna har klassificerats som vedpannor (miljögodkända och ickemiljögodkända), lokaleldstäder, flis- och pelletspannor samt övriga pannor (mest oljepannor). Geolokalisering, dvs. framtagandet av koordinater, har gjorts för de olika eldstäderna i registren baserat på adresser. Med hjälp av modellerade energibehov för ett genomsnittligt meteorologiskt kalenderår för perioden 1960-1990, för ett genomsnittligt småhus, samt antaganden om emissionsfaktorer, eldstäders nyttjandegrad samt verkningsgrad har sedan emissionerna beräknats.

Lokalskalig spridningsmodellering med en rumslig upplösning om 20 m × 20 m har genomförts för de utvalda tätorterna med den Gaussiska lokalskaliga spridningsmodellen Dispersion, som är samma lokala modell som finns i modellsystemet SIMAIR-ved. Vid spridningsmodelleringen har meteorologiska data från Mesan för kalenderår 2016 och 2017 använts. Bakgrundshalter har inkluderats för PM2.5, men enbart lokalt haltbidrag från småskalig uppvärmning har beräknats för B(a)P; ett schablontillägg av bakgrundshalter för B(a)P har gjorts för varje tätort. Modelleringen har också utvärderats mot preliminära mätresultat (månadsprovtagning) av B(a)P avseende juni- december 2017 i Boliden, Bureå, Backe, Hoting samt Alingsås tätort samt mätningar av PM2.5 i Bureå och Backe (mätningarna har utförts av Svenska Miljöinstitutet IVL på uppdrag av Naturvårdsverket)

Den här studien är en kartläggning och screening av emissioner och halter av benso(a)pyren (B(a)P) i Sverige. Syftet är att identifiera potentiella riskområden för överskridande av miljökvalitetsnormen (MKN). Ett övervägande bidrag till haltnivåerna till B(a)P är emissioner från den småskaliga vedeldningen, varför studien går ut på att beräkna och fördela emissionerna från uppvärmning av småhus. Metodiken består översiktligt av tre delar; beräkning av kommunvisa emissioner av B(a)P i Sverige, fördelning av dessa årsemissioner inom kommunerna på ett raster om 1 km × 1 km samt beräkning av årsmedelhalter utifrån detta emissionsraster. För att beräkna kommunvisa årsemissioner av B(a)P utnyttjas statistik från MSB över antalet eldstäder, modellerade värden på småhusens energibehov från ENLOSS, antaganden om eldvanor och emissionsfaktorer per typ av eldstad. De kommunvisa emissionerna fördelas sedan inom kommunen i ett grid om 1 km × 1 km utgående från antal kvadratmeter boyta småhus per km2 från fastighetsregistret. För pannor används dessutom tätortsvis statistik från Energimarknadsinspektionen över antal anslutna småhus till fjärrvärmenät, som vi enligt egen fördelning applicerar tätortsvis. Slutligen beräknas årsmedelhalter av B(a)P utifrån emissionsrastret på 1 km × 1 km utgående från linjära samband mellan emissioner och halter från tidigare genomförda lokalskaliga spridningsberäkningar med SIMAIR-ved i Västerbottenprojektet. Huvudslutsatserna från studien är följande: • De högsta årsemissionerna av B(a)P från vedpannor, som står för i särklass högst emission per enhet och därmed har störst påverkan på den lokala luftkvaliteten, beräknas för Skellefteå (18 200 g år–1) följt av Örnsköldsvik (13 600 g år–1), Gotland (13 500 g år–1), Sundsvall (12 900 g år–1) och Hudiksvall (12 300 g år–1). • Utifrån ett linjärt antagande mellan emissioner och halter fås kommunvisa årsmedelhalter av B(a)P 2012 på 0.03 – 1.03 ng m–3 för haltmåttet kartans högsta värde (KHV). Motsvarande värden för kartans ytmedelvärde (KYM) är 0.01 – 0.25 ng m–3. • Beräkningarna indikerar att det föreligger risk för överskridande av MKN (>1.0 ng m–3) i vissa enskilda gridrutor i tätorterna Sollefteå och Laholm (avseende årsmedelhalt av B(a)P uttryckt som KHV). Höga årsmedelhalter (>0.8 ng m–3) fås även för Kramfors, Säffle, Arvidsjaur, Boden, Skellefteå och Trollhättan. Detta är kommuner med en stor andel vedpannor i förhållande till lokaleldstäder. • Merparten (273 av 290) av kommunerna i Sverige har haltnivåer (KHV) högre än miljökvalitetsmålet Frisk luft (>0.1 ng m–3). Här är påverkan även betydande för utsläpp från trivseleldning med lokaleldstäder. • Studien ska ses som en översiktlig kartläggning och screening av emissioner och halter av B(a)P från småskaliga vedeldningen. Beräkningarna kan anses representera ett ”worst case”. • Den i särklass största osäkerheten vad gäller indata är statistiken från MSB över antalet eldstäder per kommun, samt hur eldstäderna fördelas mellan olika kommuner i gemensamma räddningstjänstområden. Detaljeringsgraden av underlaget samt klassificeringen av eldstäderna kan variera betydligt mellan olika kommuner/räddningstjänstförbund. För kommuner som enligt beräkningarna har haltnivåer som överskrider eller är nära att överskrida MKN rekommenderas, i ett första steg, att en noggrannare granskning/inventering görs av indata som används i beräkningarna, i synnerhet antalet eldstäder. In this report methods and results are presented from downscaling of about 40 climate

Climate change resulting from the enhanced greenhouse effect is expected to give rise to changes in hydrological systems. This hydrological change, as with the change in climate variables, will vary regionally around the globe. Impact studies at local and regional scales are needed to assess how different regions will be affected. This study focuses on assessment of hydrological impacts of climate change over a wide range of Swedish basins. Different methods of transferring the signal of climate change from climate models to hydrological models were used. Several hydrological model simulations using regional climate model scenarios from Swedish Regional Climate Modelling Programme (SWECLIM) are presented. A principal conclusion is that subregional impacts to river flow vary considerably according to whether a basin is in northern or southern Sweden. Furthermore, projected hydrological change is just as dependent on the choice of the global climate model used for regional climate model boundary conditions as the choice of anthropogenic emissions scenario.

Denna studie hade som målsättning att undersöka möjligheten att med hjälp av georadarmätningar korrigera HBV-modellens snömagasin och därigenom öka tillförlitligheten för vårflödesprognoserna.Två angreppssätt har testats för att korrigera HBV-modellens snömagasin mot snötaxeringsdata. Dels gjordes försök att finna representativa flyglinjer som, via linjär regression mot HBV-modellens uppdaterade snömagasin, kunde representera områdets verkliga snömagasin. Dels enomfördes försök att utifrån flyglinjerna och geografiska variabler interpolera fram ett arealmedelvärde för snömagasinet i prognosområdena.Resultaten från den förstnämnda metoden visar att den extra informationen kan vara av värde i områden där HBV-modellen uppvisar systematiska fel. Georadardata kan därför användas för att upptäcka och korrigera för homogenitetsbrott i klimatdata. I områden där HBVmodellens fel tycks slumpmässiga verkar däremot inte georadardata förbättra prognoserna. Försöken med ett interpolerat snömagasin gav inte resultat som ansågs tillräckligt bra för att kunna användas för uppdatering av HBV-modellen.I de flesta områden är HBV-modellens volymfel över vårfloden små (< 10%) vilket ställer höga krav på mätningarnas kvalité för att de ska kunna användas för att ytterligare förbättra prognoserna. Svårigheterna att förbättra HBV-modellens vårflödesprognoser kan dels ha varit beroende på att HBV-modellens struktur inte är anpassad till att utnyttja denna typ av indata och dels på att kvalitén på mätningarna inte var tillräcklig i förhållande till HBV-modellens precision. Snöns spatiala densitetsvariationer, snöns våthet och koordinatbestämningen av mätpunkterna har identifierats som kritiska för noggrannheten på det beräknade snömagasinets storlek. I rapporten har rekommendationer givits för hur dessa problem skulle kunna behandlas.

Den här rapporten sammanfattar det hydrologiska kartmaterial över förändring i medelavrinning, höga flöden och vattenkraftspotential som har levererats till den statliga Klimat- och sårbarhetsutredningen.Beräkningarna som ligger till grund för kartmaterialet har utförts med modellsystemet HBV Sverige. Dagens klimat har baserats på observerad temperatur och nederbörd för perioden 1961-1990. Beräkningar av hydrologiska förhållanden i framtidens klimat har baserats på resultat från regional klimatmodellering vid Rossby Centre på SMHI. Sammantaget har hydrologiska beräkningar genomförts för fem olika framtidsscenarier, fyra beräkningar för perioden 2071-2100 och en beräkning för hela perioden 1961-2100. I detta arbete har två olika metoder för att omsätta klimatmodellresultaten till hydrologiska effekter använts, delta-metoden och scaling-metoden.Medelavrinningen kommer enligt scenarierna att öka för större delen av Sverige, med undantag för de sydöstra delarna av landet. Vad det gäller höga flöden är bilden mer komplex, men i sydvästra Sverige och fjällen blir, enligt scenarierna, höga flöden betydligt vanligare. Vattenkraftspotentialen förväntas enligt scenarierna att öka avsevärt för Sverige som helhet. Alla resultat från HBV Sverige ska i första hand användas för en översiktlig tolkning och identifiering av var fördjupade studier kan vara av särskilt behov. Beräkningarna baserade på den s.k. scaling-metoden är mer preliminära än de övriga beräkningarna eftersom metoden fortfarande är under utveckling.AbstractThis report summarizes the water resource maps of changes in mean annual runoff, large floods and hydropower potential that have been delivered to the Swedish Commission on Climate and Vulnerability.The hydrological model simulations that have been used to produce the maps were done using the HBV Sweden modelling system. Simulations for present climate used observed input of precipitation and temperature from 1961-1990. Calculations of future hydrological conditions were based on results from regional climate modelling at the Rossby Centre, SMHI. Five different regional scenarios of future climate have been used, four representing the future period 2071-2100 and one for the whole period 1961-2100. Two different approaches to interface the hydrological model and the climate models have been used, the delta method and the scaling method.The mean annual runoff will, according to the scenarios, increase for most parts of Sweden except for the south-east parts of the country. The picture becomes more complex when it comes to changes in large floods, but they are expected to increase substantially in the south-west parts and in the Swedish mountains according to the scenarios. The total Swedish hydropower potential is expected to increase substantially according to the scenarios.All results from HBV Sweden should only be used for a general interpretation of where more in depth analyses might be of interest. The simulations based on the so-called scaling method are more preliminarythan the other simulations, since the method is still under development.

Starting from six regional climate change scenarios, nitrogen leaching from arable-soil, water discharge, and nitrogen retention was modeled in the Ronnea catchment. Additionally, biological response was modeled in the eutrophic Lake Ringsjon. The results are compared with similar studies on other catchments. All scenarios gave similar impact on water quality but varied in quantities. However, one scenario resulted in a different transport pattern due to less-pronounced seasonal variations in the hydrology. On average, the study shows that, in a future climate, we might expect: i) increased concentrations of nitrogen in the arable root zone (+50%) and in the river (+13%); ii) increased annual load of nitrogen from land to sea (+22%) due to more pronounced winter high flow; moreover, remote areas in the catchment may start to contribute to the outlet load; iii) radical changes in lake biochemistry with increased concentrations of total phosphorus (+50%), total nitrogen (+20%), and planktonic algae such as cyanobacteria (+80%).

To reduce eutrophication of the Baltic Sea, all nine surrounding countries have agreed upon reduction targets in the HELCOM Baltic Sea Action Plan (BSAP). Yet, monitoring sites and model concepts for decision support are few. To provide one more tool for analysis of water and nutrient fluxes in the Baltic Sea basin, the HYPE model has been applied to the region (called Balt-HYPE). It was used here for experimenting with land-based remedial measures and future climate projections to quantify the impacts of these on water and nutrient loads to the sea. The results suggest that there is a possibility to reach the BSAP nutrient reduction targets by 2100, and that climate change may both aggravate and help in some aspects. Uncertainties in the model results are large, mainly due to the spread of the climate model projections, but also due to the hydrological model.

Water resource management is often based on numerical models, and large-scale models are sometimes used for international strategic agreements. Sometimes the modelled area entails several political entities and river basins. To avoid methodological bias in results, methods and databases should be homogenous across political and geophysical boundaries, but this may involve fewer details and more assumptions. This paper quantifies the uncertainty when the same model code is applied using two different input datasets; a more detailed one for the country of Sweden (S-HYPE) and a more general one for the entire Baltic Sea basin (Balt-HYPE). Results from the two model applications were compared for the Swedish landmass and for two specific Swedish river basins. The results show that both model applications may be useful in providing spatial information of water and nutrients at various scales. For water discharge, most relative errors are <10% for S-HYPE and <25% for Balt-HYPE. Both applications reproduced the most mean concentration for nitrogen within 25% of the observed mean values, but phosphorus showed a larger scatter. Differences in model set-up were reflected in the simulation of both spatial and temporal dynamics. The most sensitive data were precipitation/temperature, agriculture and model parameter values.

Rapporten beskriver dagens och framtidens klimat i Stockholm baserat på observationer och beräkningar utifrån två olika antaganden om atmosfärens innehåll av växthusgaser (begränsade utsläpp RCP4.5 respektive höga utsläpp RCP8.5). Data från internationell klimatforskning har bearbetats för att möjliggöra analyser på lokal skala, inklusive hydrologisk modellering. Resultaten presenteras med kartor och diagram i form av olika klimatindex, dvs. medelvärden, säsongsvariationer och mer extrema förhållanden, baserade på statistiska bearbetningar av data.

Rapporten beskriver dagens och framtidens klimat i Södermanland baserat på observationer och beräkningar utifrån två olika antaganden om atmosfärens innehåll av växthusgaser (begränsade utsläpp RCP4.5 respektive höga utsläpp RCP8.5). Data från internationell klimatforskning har bearbetats för att möjliggöra analyser på lokal skala, inklusive hydrologisk modellering. Resultaten presenteras med kartor och diagram i form av olika klimatindex, dvs. medelvärden, säsongsvariationer och mer extrema förhållanden, baserade på statistiska bearbetningar av data.

Rapporten beskriver dagens och framtidens klimat i Östergötland baserat på observationer och beräkningar utifrån två olika antaganden om atmosfärens innehåll av växthusgaser (begränsade utsläpp RCP4.5 respektive höga utsläpp RCP8.5). Data från internationell klimatforskning har bearbetats för att möjliggöra analyser på lokal skala, inklusive hydrologisk modellering. Resultaten presenteras med kartor och diagram i form av olika klimatindex, dvs. medelvärden, säsongsvariationer och mer extrema förhållanden, baserade på statistiska bearbetningar av data.

Rapporten beskriver dagens och framtidens klimat i Kronoberg baserat på observationer och beräkningar utifrån två olika antaganden om atmosfärens innehåll av växthusgaser (begränsade utsläpp RCP4.5 respektive höga utsläpp RCP8.5). Data från internationell klimatforskning har bearbetats för att möjliggöra analyser på lokal skala, inklusive hydrologisk modellering. Resultaten presenteras med kartor och diagram i form av olika klimatindex, dvs. medelvärden, säsongsvariationer och mer extrema förhållanden, baserade på statistiska bearbetningar av data.

Rapporten beskriver dagens och framtidens klimat i Norrbotten baserat på observationer och beräkningar utifrån två olika antaganden om atmosfärens innehåll av växthusgaser (begränsade utsläpp RCP4.5 respektive höga utsläpp RCP8.5). Data från internationell klimatforskning har bearbetats för att möjliggöra analyser på lokal skala, inklusive hydrologisk modellering. Resultaten presenteras med kartor och diagram i form av olika klimatindex, dvs. medelvärden, säsongsvariationer och mer extrema förhållanden, baserade på statistiska bearbetningar av data.

Hur klimatet i Västerbottens län utvecklas beror på hur användningen av fossila bränslen blir i framtiden, dvs. hur mycket mängden växthusgaser ökar i atmosfären. Rapporten beskriver dagens och framtidens klimat i Västerbotten baserat på observationer och beräkningar utifrån två olika utvecklingsvägar, begränsade utsläpp (RCP4.5) respektive höga utsläpp (RCP8.5). Geografiskt detaljerade klimatdata har framtagits och använts för hydrologisk modellering. Resultaten beskrivs i form av olika klimatindex, dvs. medelvärden, säsongsvariationer och mer extrema förhållanden, baserade på statistiska bearbetningar av modelldata. Temperaturen för Västerbottens län beräknas öka med ca 3 grader enligt RCP4.5 och ca 6 grader enligt RCP8.5 till slutet av seklet. Störst uppvärmning sker vintertid med upp mot 7 grader enligt RCP8.5. Vegetationsperioden ökar med ca 30-50 dagar och antalet varma dagar blir fler. RCP8.5 visar ett årsmedelvärde på ca 8 dagar i följd med dygnsmedeltemperaturer på över 20°C i slutet av seklet. Årsmedelnederbörden ökar med ca 20-40 %. Nederbörden ökar mest under våren där RCP8.5 visar på en 50 % ökning i vissa områden. Den kraftiga nederbörden ökar också, maximal dygnsnederbörd kan öka med 15- 25 % beroende på RCP-scenario. För länet ses en ökning av totala årstillrinningen med uppemot 10 % vid mitten av seklet. Ökningen fortsätter mot slutet av seklet och den procentuellt största ökningen sker vintertid. Vattendragen har under referensperioden haft tydliga årstidsförlopp, med vårflödestopp, låga sommarflöden, högre höstflöden och lägre vinterflöden. Mönstret för årstidsförloppet kvarstår men framtidsscenarierna visar på tidigare vårflödestoppar, och högre vinter- och höstflöden. Förändringen av tillrinningen under sommaren är inte lika tydlig och varierar från område till område. Antalet dagar med snö varierar över länet. Enligt klimatscenarierna minskar snötäcket generellt i länet och trenden är starkast för RCP8.5. Antalet dagar med låg markfuktighet ökar i framtiden. Från dagens 5-15 dagar till 20-40 dagar (RCP4.5) eller 25-50 dagar (RCP8.5) mot slutet av seklet.

Rapporten beskriver dagens och framtidens klimat i Västra Götalands län baserat på observationer och beräkningar utifrån två olika antaganden om atmosfärens innehåll av växthusgaser (begränsade utsläpp RCP4.5 respektive höga utsläpp RCP8.5). Data från internationell klimatforskning har bearbetats för att möjliggöra analyser på lokal skala, inklusive hydrologisk modellering. Resultaten presenteras med kartor och diagram i form av olika klimatindex, dvs. medelvärden, säsongsvariationer och mer extrema förhållanden, baserade på statistiska bearbetningar av data.

Between 1997 and 2004, the German Federal Institute of Hydrology (BfG), in cooperation with the Dutch Rijkswaterstaat Waterdienst, set up and calibrated the HBV rainfall-runoff model for the river Rhine. The model performed well for its original purpose, but less well when it was incorporated in the forecasting system FEWS in 2005. The main reason for the deteriorating performance was that the precipitation, temperature and evaporation data available for real-time applications differed from the ones used for the calibration. Another problem was that the accuracy in the low flow simulations was considered inadequate for navigation forecasts. It was thus decided that the HBV model set-up for Rhine should be updated and expanded in its functionalities primarily for use in operational forecasting. The tasks given to SMHI were:· To evaluate the evaporation calculations in HBV and recommend the best one to be used in the forecasting application.· To recalibrate the model using operationally available input data and with the aim to adequately model the whole range of flows.· To activate the HBV routine for updating model state variables before a forecast (PT updating)A new precipitation and temperature data set was provided for the calibration. This data set is consistent with the data to be used in the forecasting application, but improved as compared to the first data set used in the FEWS-DE system. To improve low flow simulations, a new model option, the contributing area approach, was used. The model was recalibrated using an automatic routine. Some minor manual parameter adjustments were made in a few sub-catchments, mainly to correct for anthropogenic influences and backwater effects on discharge measurements. The calibration was done locally for some 95 sub catchments, and verified both locally and for the total river flow.The overall model performance after recalibration with the new input data was at least as good as for the original calibration. Low flow recession and variations were reproduced to a greater degree. An evaluation with the old parameters and the new input data showed that the new data set in itself was not enough for satisfactory model performance. The recalibration was necessary. PT updating was shown to improve the forecast accuracy both for low/intermediate flows and for high flows. The effect diminishes with forecast lead time, but still remains at least up to the fifth day.

The Swedish regional climate modelling programme, SWECLIM, started in 1997 with the main goal being to produce regional climate change scenarios over the Nordic area on a time scale of 50 to 100 yr. An additional goal is to produce water resources scenarios with a focus on hydropower production, dam safety, water supply and environmental aspects of water resources. The scenarios are produced by a combination of global climate models (GCMs), regional climate models and hydrological runoff models. The GCM simulations used thus far are 10 yr time slices from 2 different GCMs, UKMO HadCM2 from the Hadley Centre and the ECHAM4/OPYC3 of the Max Planck Institute for Meteorology. The regional climate model is a modified version of the international HIRLAM forecast model and the hydrological model is the HBV model developed at the Swedish Meteorological and Hydrological Institute. Scenarios of river runoff have been simulated for 6 selected basins covering the major climate regions in Sweden. Changes in runoff totals, runoff regimes and extreme values have been analysed with a focus on the uncertainties introduced by the choice of GCM and routines for estimation of evapotranspiration in the hydrological model. It is further shown how these choices affect the statistical return periods of future extremes in a design situation.

An investigation of the relations between climatological factors and short term variabilityin groundwater storage and hydrochemistry in till aquifers is performed. The analysis isbased on a simple empirical hydrological model, the PULSE model, and groundwaterrecords from four sites in Sweden.The model proved to be capable of describing the dynamics of groundwater levels ordischarge, and at one of the sites it was possible to describe hydrochemical variations aswell. The application to the remaining three sites illustrated that groundwater chemistryshows a much more complex pattem of variations than does corresponding streamflowin this type of basin. The importance of areal variabilities within the recharge area isdiscussed and illustrated by a distribution of the model into two submodels when applyingit to one of the basins.

Följande analys av vattenbalansen vid extrema situationer är ett led i Flödeskommittens arbete med att ta fram nya riktlinjer för dimensioneringsberäkningar för dammar och utskov, som inleddes våren 1985 (Ehlin, 1986). Frågan fick förnyad aktualitet i samband med höstflöden 1985 och 1986, som orsakade översvämningar och ett antal mindre dammras.De viktigaste faktorerna för beräkning av dimensionerande flöden är arealnederbörd, snösmältning, markfuktighet samt flödessituationen före flödet. En analys av extrem nederbörd har utförts (Vedin och Eriksson, 1986). För beräkning av effekten av den extrema nederbörden på flödet behöver även kombinationer av eventuell snösmältning och markfuktighetsunderskott i marken vara kända. Hur stor snösmältning kan tänkas ske i ett avrinningsområde? Kan vi räkna med att marken är helt mättad? Ett sätt att analysera detta är att med HBV-modellen ta fram extrema arealnederbörds- och snösmältningsvärden samt lägsta  markfuktighetsunderskott. I denna rapport redovisas en analys, som bygger på HBV-modellberäkningar i tjugofem avrinningsområden. Sammanlagt täcker områdena 79 000 km2 av Sveriges totala yta på449 000 km2. Den sammantagna tidsperioden för beräkningarna är475 år.

A new version of the land surface scheme has been completed and is now applied in comparative tests of version 2 of the Rossby Centre Regional Atmospheric Climate Model (RCA2) using analysed fields from the ECMWF reanalysis project (ERA). The scheme contains two soil layers and a vegetation layer. There are two prognostic temperatures, one covering the top soil layer plus vegetation and one for a second, deeper soil layer. There is also a third, bottom soil temperature relaxed to six-hourly ERA fields. For soil moisture there are two prognostic layers but no bottom relaxation is used. A hydrologically-based soil moisture model (beta model) is used to represent subgrid soil moisture variability. A hydrological snow model makes regard to subgrid temperature variability using a geographical database for variance of topography. There are equations for heat and moisture exchange between the two soil layers. Here the hydraulic and thermal properties depend on soil type and soil moisture. Transpiration flux transports moisture from both soil layers depending on a stomatal resistance of vegetation surfaces as function of daylight intensity, soil water deficit, fraction of frozen soil water, air temperature and water vapour pressure deficit in the air. A treatment of rainfall interception on vegetation is used, broadly following the ISBA model, with a vegetation layer storing intercepted water. Subgrid weighting of albedo, surface roughness and parameters for calculating surface resistance is made using a geographical database for area fraction of forest and open land. The leaf area index varies seasonally for short vegetation and for deciduous forest, but not for coniferous forest. A soil freezing/melting algorithm influencing soil temperature is used. Implicit methods are used for solving the equations of most surface variables. A summary of model results compared to observations, is given at the end of the report.

The project was initiated by the Swedish Environmental Protection Agency in order to improve the basis for making standards for PM-10 concentrations in urban air. Model development has been made for Norrköping and Gothenburg. Modelling has been necessary of both long-range and local contributions.

The long-range dispersion has been simulated by the MATCH-Europe and MATCH-Sweden models, the former being a conventional dispersion model based on meteorology and emission data and the latter including also results from background air pollution measurements in Sweden and neighbouring countries.

For the local scale, both car exhaust panicles and resuspended particles from a traffic source inventory are dispersed in the city using meteorological data and a Gaussian dispersion mode! and, if needed, a street canyon dispersion submodel. For panicle resuspension, a new model has been developed. The parameters of the resuspension model have been adjusted to two streets/measuring periods in Norrköping.

At street level in Norrköping, the local model showed to contribute to a large part of the total concentration, especially in late winter and early spring due to resuspension. The MATCH mode! gives same underestimate due to the absence of organic compounds and simulation of PM-2.5 instead of PM-10. However, at some episodes in Norrköping and, in general, for a station at roof level in central Gothenburg and at the rural station Aspvreten, the model estimates of regional PM-2.5 concentrations constitute a larger part of the observed PM-10 concentrations. A good covariation in time with measured data occurs for both the MATCH model and the local model.