Vattnet i Östersjön är optiskt sett uppdelat i många beståndsdelar och har ytterst höga halter av färgade lösta organiska ämnen (colored dissolved organic matter, CDOM), även kallade för gulämnen, gilvin eller gelbstoff. CDOM är en komplex blandning av kemiska bindningar skapade vid nedbrytningen av fotosyntetiskt producerat organiskt material och det har en avsevärd påverkan på ljusfältet i vattnet. En kvantitativ beskrivning av dynamiken och variabiliteten behövs ofta för att få en riktig beskrivning av ljusets nedträngning och därefter av t.ex. primärproduktionen.Denna studie är ett första försök att inkludera CDOM i en modell för Östersjön. Modellförsöken baseras på en fix koncentration i de 30 största floderna. I brist på omfattande mätningar antas en flodtillförsel som är proportionell mot totalt organiskt kol. Eftersomursprunget och ödet fortfarande är föremål för diskussioner testar vi olika hastigheter av CDOM sönderfall och jämför resultaten med satellitobservationer. Jämfört med temperatur eller tidsberoende sönderfall uppnåddes bäst resultat med ett ljusberoende sönderfall. Att behandla CDOM som ett konservativt spårämne leder inte till tillfredsställande resultat.

The Baltic Sea is optically a multi-componental water and has exceedingly high levels of colored dissolved organic matter (CDOM, also referred as yellow matter, gilvin or gelbstoff). CDOM is a complex mixture of chemical bonds originating from the decay of photosynthetically produced organic matter. It influences the aquatic light field substantially. A quantitative description of the dynamics and variability is often required to predict accurately light penetration and hereafter e.g. primary production. The present study is a first attempt to include CDOM into a Baltic Sea model. The model integrations are based on a fixed concentration in the 30 major rivers. In the absence of comprehensive measurements, a river inflow proportional to total organic carbon is assumed. Since origin and fate are still a matter of discussion, we test various decay rates of CDOM and compare the results with satellite observations. Best results are obtained when assuming a light dependent decay, compared to a temperature or time dependent decay. Treating CDOM as a conservative tracer does not lead to satisfactory results. Sammanfattning