Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
567891011 141 - 160 av 348
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 141.
    Langner, Joakim
    et al.
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Engardt, Magnuz
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Andersson, Camilla
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    European summer surface ozone 1990-21002012Ingår i: Atmospheric Chemistry And Physics, ISSN 1680-7316, E-ISSN 1680-7324, Vol. 12, nr 21, s. 10097-10105Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The impact of climate change and changes in ozone precursor emission on summer surface ozone in Europe was studied using a regional CTM over the period 1990 to 2100. Two different climate simulations under the SRES A1B scenario together with ozone precursor emission changes from the RCP4.5 scenario were used as model input. In southern Europe regional climate change leads to increasing surface ozone concentrations during April-September, but projected emission reductions in Europe have a stronger effect, resulting in net reductions of surface ozone concentrations. In northern Europe regional climate change decreases surface O-3 and reduced European emissions acts to further strengthen this trend also when including increasing hemispheric background concentrations. The European O-3 precursor emission reductions in RCP4.5 are substantial and it remains to be seen if these reductions can be achieved. There is substantial decadal variability in the simulations forced by climate variability which is important to consider when looking at changes in surface O-3 concentrations, especially until the first half of the 21st century. In order to account for changes in background O-3 future regional model studies should couple global (hemispheric) and regional CTMs forced by a consistent set of meteorological and precursor emission data.

  • 142.
    Devasthale, Abhay
    et al.
    SMHI, Forskningsavdelningen, Atmosfärisk fjärranalys.
    Thomas, Manu Anna
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Sensitivity of Cloud Liquid Water Content Estimates to the Temperature-Dependent Thermodynamic Phase: A Global Study Using CloudSat Data2012Ingår i: Journal of Climate, ISSN 0894-8755, E-ISSN 1520-0442, Vol. 25, nr 20, s. 7297-7307Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The main purpose of this study is to underline the sensitivity of cloud liquid water content (LWC) estimates purely to 1) the shape of computationally simplified temperature-dependent thermodynamic phase and 2) the range of subzero temperatures covered to partition total cloud condensate into liquid and ice fractions. Linear, quadratic, or sigmoid-shaped functions for subfreezing temperatures (down to -20 degrees or -40 degrees C) are often used in climate models and reanalysis datasets for partitioning total condensate. The global vertical profiles of clouds obtained from CloudSat for the 4-yr period June 2006-May 2010 are used for sensitivity analysis and the quantitative estimates of sensitivities based on these realistic cloud profiles are provided. It is found that three cloud regimes in particular-convective clouds in the tropics, low-level clouds in the northern high latitudes, and middle-level clouds over the midlatitudes and Southern Ocean-are most sensitive to assumptions on thermodynamic phase. In these clouds, the LWC estimates based purely on quadratic or sigmoid-shaped functions with a temperature range down to -20 degrees C can differ by up to 20%-40% over the tropics (in seasonal means). 10%-30% over the midlatitudes, and up to 50% over high latitudes compared to a linear assumption. When the temperature range is extended down to -40 degrees C. LWC estimates in the sigmoid case can be much higher than the above values over high-latitude regions compared to the commonly used case with quadratic dependency down to -20 C. This sensitivity study emphasizes the need to critically investigate radiative impacts of cloud thermodynamic phase assumptions in simplified climate models and reanalysis datasets.

  • 143. Schmidt, Karsten
    et al.
    Yurkin, Maxim A.
    Kahnert, Michael
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    A case study on the reciprocity in light scattering computations2012Ingår i: Optics Express, ISSN 1094-4087, E-ISSN 1094-4087, Vol. 20, nr 21, s. 23253-23274Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The fulfillment of the reciprocity by five publicly available scattering programs is investigated for a number of different particles. Reciprocity means that the source and the observation point of a given scattering configuration can be interchanged without changing the result. The programs under consideration are either implementations of T-matrix methods or of the discrete dipole approximation. Similarities and differences concerning their reciprocity behavior are discussed. In particular, it is investigated whether and under which conditions reciprocity tests can be used to evaluate the scattering results obtained by the different programs for the given particles. (c) 2012 Optical Society of America

  • 144. Aas, W.
    et al.
    Tsyro, S.
    Bieber, E.
    Bergström, Robert
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Ceburnis, D.
    Ellermann, T.
    Fagerli, H.
    Froelich, M.
    Gehrig, R.
    Makkonen, U.
    Nemitz, E.
    Otjes, R.
    Perez, N.
    Perrino, C.
    Prevot, A. S. H.
    Putaud, J. -P
    Simpson, D.
    Spindler, G.
    Vana, M.
    Yttri, K. E.
    Lessons learnt from the first EMEP intensive measurement periods2012Ingår i: Atmospheric Chemistry And Physics, ISSN 1680-7316, E-ISSN 1680-7324, Vol. 12, nr 17, s. 8073-8094Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The first EMEP intensive measurement periods were held in June 2006 and January 2007. The measurements aimed to characterize the aerosol chemical compositions, including the gas/aerosol partitioning of inorganic compounds. The measurement program during these periods included daily or hourly measurements of the secondary inorganic components, with additional measurements of elemental- and organic carbon (EC and OC) and mineral dust in PM1, PM2.5 and PM10. These measurements have provided extended knowledge regarding the composition of particulate matter and the temporal and spatial variability of PM, as well as an extended database for the assessment of chemical transport models. This paper summarise the first experiences of making use of measurements from the first EMEP intensive measurement periods along with EMEP model results from the updated model version to characterise aerosol composition. We investigated how the PM chemical composition varies between the summer and the winter month and geographically. The observation and model data are in general agreement regarding the main features of PM10 and PM2.5 composition and the relative contribution of different components, though the EMEP model tends to give slightly lower estimates of PM10 and PM2.5 compared to measurements. The intensive measurement data has identified areas where improvements are needed. Hourly concurrent measurements of gaseous and particulate components for the first time facilitated testing of modelled diurnal variability of the gas/aerosol partitioning of nitrogen species. In general, the modelled diurnal cycles of nitrate and ammonium aerosols are in fair agreement with the measurements, but the diurnal variability of ammonia is not well captured. The largest differences between model and observations of aerosol mass are seen in Italy during winter, which to a large extent may be explained by an underestimation of residential wood burning sources. It should be noted that both primary and secondary OC has been included in the calculations for the first time, showing promising results. Mineral dust is important, especially in southern Europe, and the model seems to capture the dust episodes well. The lack of measurements of mineral dust hampers the possibility for model evaluation for this highly uncertain PM component. There are also lessons learnt regarding improved measurements for future intensive periods. There is a need for increased comparability between the measurements at different sites. For the nitrogen compounds it is clear that more measurements using artefact free methods based on continuous measurement methods and/or denuders are needed. For EC/OC, a reference methodology (both in field and laboratory) was lacking during these periods giving problems with comparability, though measurement protocols have recently been established and these should be followed by the Parties to the EMEP Protocol. For measurements with no defined protocols, it might be a good solution to use centralised laboratories to ensure comparability across the network. To cope with the introduction of these new measurements, new reporting guidelines have been developed to ensure that all proper information about the methodologies and data quality is given.

  • 145.
    Kahnert, Michael
    et al.
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Nousiainen, Timo
    Mauno, Paivi
    On the impact of non-sphericity and small-scale surface roughness on the optical properties of hematite aerosols (vol 112, pg 1815, 2011)2012Ingår i: Journal of Quantitative Spectroscopy and Radiative Transfer, ISSN 0022-4073, E-ISSN 1879-1352, Vol. 113, nr 1, s. 117-117Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 146. Simpson, D.
    et al.
    Benedictow, A.
    Berge, H.
    Bergström, Robert
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Emberson, L. D.
    Fagerli, H.
    Flechard, C. R.
    Hayman, G. D.
    Gauss, M.
    Jonson, J. E.
    Jenkin, M. E.
    Nyiri, A.
    Richter, C.
    Semeena, V. S.
    Tsyro, S.
    Tuovinen, J-P
    Valdebenito, A.
    Wind, P.
    The EMEP MSC-W chemical transport model - technical description2012Ingår i: Atmospheric Chemistry And Physics, ISSN 1680-7316, E-ISSN 1680-7324, Vol. 12, nr 16, s. 7825-7865Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The Meteorological Synthesizing Centre-West (MSC-W) of the European Monitoring and Evaluation Programme (EMEP) has been performing model calculations in support of the Convention on Long Range Transboundary Air Pollution (CLRTAP) for more than 30 years. The EMEP MSC-W chemical transport model is still one of the key tools within European air pollution policy assessments. Traditionally, the model has covered all of Europe with a resolution of about 50 km x 50 km, and extending vertically from ground level to the tropopause (100 hPa). The model has changed extensively over the last ten years, however, with flexible processing of chemical schemes, meteorological inputs, and with nesting capability: the code is now applied on scales ranging from local (ca. 5 km grid size) to global (with 1 degree resolution). The model is used to simulate photo-oxidants and both inorganic and organic aerosols. In 2008 the EMEP model was released for the first time as public domain code, along with all required input data for model runs for one year. The second release of the EMEP MSC-W model became available in mid 2011, and a new release is targeted for summer 2012. This publication is in-tended to document this third release of the EMEP MSC-W model. The model formulations are given, along with details of input data-sets which are used, and a brief background on some of the choices made in the formulation is presented. The model code itself is available at www.emep.int, along with the data required to run for a full year over Europe.

  • 147.
    Gidhagen, Lars
    et al.
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Engardt, Magnuz
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Lovenheim, Boel
    Johansson, Christer
    Modeling Effects of Climate Change on Air Quality and Population Exposure in Urban Planning Scenarios2012Ingår i: Advances in Meteorology, ISSN 1687-9309, E-ISSN 1687-9317, artikel-id 240894Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    We employ a nested system of global and regional climate models, linked to regional and urban air quality chemical transport models utilizing detailed inventories of present and future emissions, to study the relative impact of climate change and changing air pollutant emissions on air quality and population exposure in Stockholm, Sweden. We show that climate change only marginally affects air quality over the 20-year period studied. An exposure assessment reveals that the population of Stockholm can expect considerably lower NO2 exposure in the future, mainly due to reduced local NOx emissions. Ozone exposure will decrease only slightly, due to a combination of increased concentrations in the city centre and decreasing concentrations in the suburban areas. The increase in ozone concentration is a consequence of decreased local NOx emissions, which reduces the titration of the long-range transported ozone. Finally, we evaluate the consequences of a planned road transit project on future air quality in Stockholm. The construction of a very large bypass road (including one of the largest motorway road tunnels in Europe) will only marginally influence total population exposure, this since the improved air quality in the city centre will be complemented by deteriorated air quality in suburban, residential areas.

  • 148.
    Olsson, Jonas
    et al.
    SMHI, Forskningsavdelningen, Hydrologi.
    Gidhagen, Lars
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Gamerith, Valentin
    Gruber, Gunter
    Hoppe, Holger
    Kutschera, Peter
    Downscaling of Short-Term Precipitation from Regional Climate Models for Sustainable Urban Planning2012Ingår i: Sustainability, ISSN 2071-1050, E-ISSN 2071-1050, Vol. 4, nr 5, s. 866-887Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    A framework for downscaling precipitation from RCM projections to the high resolutions in time and space required in the urban hydrological climate change impact assessment is outlined and demonstrated. The basic approach is that of Delta Change, developed for both continuous and event-based applications. In both cases, Delta Change Factors (DCFs) are calculated which represent the expected future change of some key precipitation statistics. In the continuous case, short-term precipitation from climate projections are analysed in order to estimate DCFs associated with different percentiles in the frequency distribution of non-zero intensities. The DCFs may then be applied to an observed time series, producing a realisation of a future time series. The event-based case involves downscaling of Intensity-Duration-Frequency (IDF) curves based on extreme value analysis of annual maxima using the Gumbel distribution. The resulting DCFs are expressed as a function of duration and frequency (i.e., return period) and may be used to estimate future design storms. The applications are demonstrated in case studies focusing on the expected changes in short-term precipitation statistics until 2100 in the cities of Linz (Austria) and Wuppertal (Germany). The downscaling framework is implemented in the climate service developed within the EU-project SUDPLAN.

  • 149.
    Omstedt, Gunnar
    et al.
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Forsberg, Bertil
    Umeå Universitet.
    Nerhagen, Lena
    Länsstyrelsen Dalarnas Län.
    Gidhagen, Lars
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Andersson, Stefan
    Umeå Universitet.
    SIMAIRscenario - ett modellverktyg för bedömning av luftföroreningars hälsoeffekter och kostnader2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    SIMAIRscenario är ett nytt webbaserat modellverktyg för bedömning av luftföroreningars hälsoeffekter och kostnader. Det tillhör SIMAIR familjen, som är ett nationellt modellsystem för emissioner och luftkvalitet. I SIMAIRscenario kan följande göras:  Importera haltfält från olika spridningsmodeller som t.ex. SIMAIR och Airviro.  Bearbeta dessa med hjälp av olika matematiska operatorer.  Importera och lagra detaljerade befolkningsdata för hela Sverige och bearbeta dessa med hjälp av olika matematiska operatorer.  Presentera halter och befolkningsdata på karta.  Utföra exponeringsberäkningar för olika halt- och befolkningsfält och presentera beräkningsresultaten på karta och i tabeller.  Beräkna risker i form av extra hälsoutfall och göra ekonomisk värdering av dessa. Med hjälp av SIMAIRscenario kan nyttan av förbättrad luftkvalitet mellan ett basfall och ett scenariofall beräknas, uttryckt som hälsovinst och kostnadsvinst. Verktyget är därför speciellt lämpad som ett planeringsverktyg för olika alternativa förändringar av emissioner och halter. Exempel på en sådan tillämpning ges i rapporten. I denna rapport presenteras SIMAIRscenario tillsammans med översiktliga beskrivningar av kunskapsläget vad gäller hälsoeffekter från luftföroreningar och ekonomiska värderingar av dessa. Varje del i beräkningarna innehåller osäkerheter. Det gäller såväl för haltberäkningar som för hälsouppskattningar och ekonomiska värderingar. Det är därför angeläget att genomföra analyser av dessa och också ta fram en metodik för att kvantifiera osäkerheten i de olika beräkningsstegen. Detta är dock en komplicerad problemställning som inte rymts i det här redovisade projektet. SMHI föreslår att en sådan metodik utvecklas som ett eget projekt.

  • 150. Kulmala, M.
    et al.
    Asmi, A.
    Lappalainen, H. K.
    Baltensperger, U.
    Brenguier, J. -L
    Facchini, M. C.
    Hansson, H. -C
    Hov, O.
    O'Dowd, C. D.
    Poeschl, U.
    Wiedensohler, A.
    Boers, R.
    Boucher, O.
    de Leeuw, G.
    van der Gon, H. A. C. Denier
    Feichter, J.
    Krejci, R.
    Laj, P.
    Lihavainen, H.
    Lohmann, U.
    McFiggans, G.
    Mentel, T.
    Pilinis, C.
    Riipinen, I.
    Schulz, M.
    Stohl, A.
    Swietlicki, E.
    Vignati, E.
    Alves, C.
    Amann, M.
    Ammann, M.
    Arabas, S.
    Artaxo, P.
    Baars, H.
    Beddows, D. C. S.
    Bergström, Robert
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Beukes, J. P.
    Bilde, M.
    Burkhart, J. F.
    Canonaco, F.
    Clegg, S. L.
    Coe, H.
    Crumeyrolle, S.
    D'Anna, B.
    Decesari, S.
    Gilardoni, S.
    Fischer, M.
    Fjaeraa, A. M.
    Fountoukis, C.
    George, C.
    Gomes, L.
    Halloran, P.
    Hamburger, T.
    Harrison, R. M.
    Herrmann, H.
    Hoffmann, T.
    Hoose, C.
    Hu, M.
    Hyvarinen, A.
    Horrak, U.
    Iinuma, Y.
    Iversen, T.
    Josipovic, M.
    Kanakidou, M.
    Kiendler-Scharr, A.
    Kirkevag, A.
    Kiss, G.
    Klimont, Z.
    Kolmonen, P.
    Komppula, M.
    Kristjansson, J. -E
    Laakso, L.
    Laaksonen, A.
    Labonnote, L.
    Lanz, V. A.
    Lehtinen, K. E. J.
    Rizzo, L. V.
    Makkonen, R.
    Manninen, H. E.
    McMeeking, G.
    Merikanto, J.
    Minikin, A.
    Mirme, S.
    Morgan, W. T.
    Nemitz, E.
    O'Donnell, D.
    Panwar, T. S.
    Pawlowska, H.
    Petzold, A.
    Pienaar, J. J.
    Pio, C.
    Plass-Duelmer, C.
    Prevot, A. S. H.
    Pryor, S.
    Reddington, C. L.
    Roberts, G.
    Rosenfeld, D.
    Schwarz, J.
    Seland, O.
    Sellegri, K.
    Shen, X. J.
    Shiraiwa, M.
    Siebert, H.
    Sierau, B.
    Simpson, D.
    Sun, J. Y.
    Topping, D.
    Tunved, P.
    Vaattovaara, P.
    Vakkari, V.
    Veefkind, J. P.
    Visschedijk, A.
    Vuollekoski, H.
    Vuolo, R.
    Wehner, B.
    Wildt, J.
    Woodward, S.
    Worsnop, D. R.
    van Zadelhoff, G. -J
    Zardini, A. A.
    Zhang, K.
    van Zyl, P. G.
    Kerminen, V. -M
    Carslaw, K. S.
    Pandis, S. N.
    General overview: European Integrated project on Aerosol Cloud Climate and Air Quality interactions (EUCAARI) - integrating aerosol research from nano to global scales2011Ingår i: Atmospheric Chemistry And Physics, ISSN 1680-7316, E-ISSN 1680-7324, Vol. 11, nr 24, s. 13061-13143Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 151. Klingberg, J.
    et al.
    Engardt, Magnuz
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Uddling, J.
    Karlsson, P. E.
    Pleijel, H.
    Ozone risk for vegetation in the future climate of Europe based on stomatal ozone uptake calculations2011Ingår i: Tellus. Series A, Dynamic meteorology and oceanography, ISSN 0280-6495, E-ISSN 1600-0870, Vol. 63, nr 1, s. 174-187Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 152.
    Rummukainen, Markku
    et al.
    SMHI, Forskningsavdelningen, Klimatforskning - Rossby Centre.
    Johansson, Daniel J.A.
    Institutionen för energi och miljö, avdelningen för fysisk resursteori, Chalmers.
    Azar, Christian
    Institutionen för energi och miljö, avdelningen för fysisk resursteori, Chalmers.
    Langner, Joakim
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Doescher, Ralf
    SMHI, Forskningsavdelningen, Klimatforskning - Rossby Centre.
    Smith, Henrik
    Centrum för miljö och klimatforskning, Lunds universitet.
    Uppdatering av den vetenskapliga grunden för klimatarbetet2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Det naturvetenskapliga kunskapsläget om klimatförändringarna förbättrats ständigt genom forskningen om klimatsystemet, klimatpåverkan, klimatets variationer och förändringar samt klimateffekter. Kunskapsläget är väletablerat när det gäller den grundläggande fysiken bakom växthuseffekten, liksom att genomsnittstemperaturen vid jordytan stigit de senaste femtio åren. Det är också mycket sannolikt att det mesta av den observerade uppvärmningen beror på mänsklig klimatpåverkan. Samtidigt finns det betydande osäkerheter när det gäller konsekvenserna av klimatförändringarna samt hur mycket utsläppen behöver minska för att man ska nå ett givet klimatmål. Värdet på klimatkänsligheten är den viktigaste faktorn för beräkningar av hur mycket växthusgaser vi kan släppa ut, givet ett visst temperaturmål. Forskningen visar att det behövs stora och snabba utsläppsminskningar för att uppnå tvågradersmålet. För att nå ett lägre temperaturmål, till exempel ett 1,5-gradersmål, är de nödvändiga utsläppsminskningarna än mer omfattande.  För att nå tvågradersmålet med en sannolikhet runt 70 % krävs uppskattningsvis att de globala växthusgasutsläppen minskar i storleksordningen 50‒60 % från år 2000 till 2050, och minskar med nära 100 % till 2100.  För att nå ett 1,5-gradersmål med en sannolikhet runt 70 % krävs globala nollutsläpp redan runt år 2050.  För att nå ett 1,5-gradersmål med en sannolikhet runt 50 % krävs uppskattningsvis att de globala växthusgasutsläppen minskar i storleksordningen 80 % från år 2000 till 2050, och med nära 100 % till 2100. Det är framför allt de kumulativa utsläppen av koldioxid och andra långlivade växthusgaser som räknas när det gäller hur stora klimatförändringarna blir bortom 2100. Ju senare de globala utsläppen kulminerar, och ju högre nivå de då är på, desto större blir utmaningen för att åstadkomma en tillräckligt snabb påföljande utsläppsminskningstakt. Reducerade utsläpp av kortlivade klimatpåverkande ämnen är viktigt främst i ett kortare perspektiv. Det finns olika modeller för hur de globala utsläppsminskningarna kan fördelas mellan olika regioner och länder. Dessa baseras inte på naturvetenskapliga principer utan är beroende av politiska och andra ställningstaganden. För en del länder skiljer sig resultaten mycket beroende på valet av fördelningsmodell. För de flesta industriländer är slutsatsen dock generellt sett densamma: jämfört med idag behöver deras utsläpp minska mycket kraftigt.  För att nå tvågradersmålet med i storleksordningen 70 % sannolikhet krävs, givet en globalt lika per capita fördelning av utsläppen från och med 2050, att utsläppen i Sverige minskar med cirka 70 % från år 2005 till 2050. Den motsvarande siffran för EU är cirka 80 %.  För att nå ett 1,5-gradersmål med i storleksordningen 70 % sannolikhet krävs, givet en globalt lika per capita fördelning av utsläppen från och med 2050, att utsläppen minskar från år 2005 till år 2050 med runt 100 % i Sverige och i EU, och i andra länder.  För att nå ett 1,5-gradersmål med i storleksordningen 50 % sannolikhet krävs, givet en globalt lika per capita fördelning av utsläppen från och med 2050, att utsläppen i Sverige och EU minskar med drygt 90 % från år 2005 till 2050. Nettoutsläpp av koldioxid från avskogning och utrikes luft- och sjöfart ingår inte i dessa uppskattningar. Generellt blir riskerna för allvarliga klimateffekter mindre ju mer ambitiöst temperaturmål som väljs, men riskerna försvinner inte med tvågradersmålet, och inte ens med ett 1,5-gradersmål. Jämfört med IPCC:s AR4 från 2007, har nya forskningsresultat publicerats om klimateffekter. I denna rapport har vi fokuserat på havsnivåhöjningen, havsförsurningen, den biologiska mångfalden samt klimateffekter i Arktis. Jämfört med genomgången av kunskapsläget i AR4 visar nya resultat att den framtida havsnivåhöjningen kan bli större, havsförsurningens effekter på marina ekosystem omfattande och även om en del arter kan vara anpassningsbara, kan världens ekosystem påverkas av skillnader i olika arters sårbarhet för klimatförändringarna. I Arktis sker snabba förändringar. Sammantaget ter sig riskerna för allvarliga klimateffekter större jämfört med AR4. Denna rapport utgår från naturvetenskaplig klimatforskning sedan 2007. Rapporten förordar inte något specifikt temperaturmål, någon specifik utsläppsbana eller specifika policybeslut. Dessa är föremål för politiska avgöranden.

  • 153.
    Engardt, Magnuz
    et al.
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Andersson, Camilla
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Bergström, Robert
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Modellering av marknära ozon: Regionala och högupplösta tillämpningar av MATCH2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Höga halter av marknära ozon uppträder i Sverige framförallt under våren och sommaren i de sydvästra delarna av landet. SMHI:s regionala spridningsmodell, MATCH, klarar Luftdirektivets krav påmodellkvalitet för ozon i svensk bakgrundsluft. Detta gäller både för en Europaskalig tillämpning med 44×44 km2 stora gridrutor samt en högupplöst tillämpning med 5×5 km2 stora gridrutor. En högupplöst modell ger marginell förbättring av de statistiska måtten som beskriver modellens förmåga att beräkna marknära ozon. Lokalt bidrag till överskridanden (i förorter) är troligen inte ett problem i Sverige. Även om MATCH-modellen klarar Luftdirektivets krav på modellkvalitet klarar den inte alltid av att beskriva episoderna med de allra högsta halterna. Detta är en allvarlig brist i modellsystemet. Bättre information om utsläpp av ozongenererande ämnen, i framför allt östra Europa, och förbättringar av modellens beskrivning av vertikal omblandning och deposition kan förmodligen förbättra möjligheterna att fånga de högsta ozonhalterna. 2-dimensionell variationell analys kan vara ett verktyg att få en geografiskt täckande uppskattning på marknära ozon över Sverige, speciellt på måtten AOT40 och överskridandedagar. Modellresultat, i form av MATCH-fält och 2-dimensionellt variationellt analyserade fält, kan användas som komplement till mätningar.

  • 154.
    Klein, Thomas
    et al.
    SMHI, Samhälle och säkerhet.
    Karlsson, Per-Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Andersson, Stefan
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Engardt, Magnuz
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Sjöberg, Karin
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Assessing and improving the Swedish forecast and information capabilities for ground-level ozone2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    This study aims to assess and improve the Swedish forecast and information capabilities for ground-level ozone concentrations in ambient air. The assessment is based on a set of archived results from the Swedish operational chemical transport model MATCH and Swedish in-situ measurements of ozone covering the period of May 2008 to November 2010. The evaluation comprises two major activities: The first activity is an analysis of the overall model performance using standard statistical metrics suitable for longer time series. The second evaluation activity comprises in-detail analyses of the specific ozone episodes occurring in Sweden during the study period. In addition, trajectory modelling is used to investigate the meteorological conditions and transport patterns associated with those episodes. The evaluation of the model results shows that the model scores well according to standard evaluation criteria and confirms results of other studies in that the model easily meets the data quality requirements of the EU air quality directive 2008/50/EC. However, from an operational forecasting and information perspective it would be desirable to further improve the prediction of, in particular, high-level ozone episodes. Two different activities in our study are dedicated to the task of improving the forecast and information capabilities: The first activity tests the usefulness of statistical postprocessing of model results using regression techniques. The tests show promising results although the model performance during high-level ozone episodes is not improved. A limitation of our study is the relatively small archive of model data available for calibration andevaluation. Adaptive post-processing methods have not been tested in our study. The second activity aimed to improve ozone forecasting is a high-resolution model run for the year 2010. The higher reso-lution run gives slightly better results than the coarser operational model, which can be attributed to a better resolution of the physiography and thus certain physical and chemical processes. In particular, high-resolution simulations provide a more realisticrepresentation of the spatial ozone variation which is desirable for environmental assessments with a longer time horizon. However, from the perspective of operational ozone forecasting the increase in resolution cannot correct systematic problems such as an under-prediction of ozone if the source of ozone is non-local and the long-range transboundary transport is not correctly described by the European-scale model used as boundaries. Other potential sources of error are incomplete or erroneous emissions, representativeness issues, oversimplifications in the model’s physical or chemical processes, lacking data assimilation and initialization and oversimplifiedboundary conditions. While several of these issues are already addressed in current initiatives such as the EU FP7-project MACC, it is clear that further work will be needed during the coming years. Further work should also be invested in a better exploitation of the international developments within MACC and in the establishment of operational high-resolution air quality forecasts for Sweden, using boundary values from European-scale forecasts provided by theMACC-ensemble of regional air quality models.

  • 155.
    Andersson, Camilla
    et al.
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Andersson, Stefan
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Langner, Joakim
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Segersson, David
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Halter och deposition av luftföroreningar: Förändring över Sverige från 2010 till 2020 i bidrag från Sverige, Europa och Internationell Sjöfart2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I denna studie presenteras nutid (2010) och förändring till framtid (2020) för ett emissionsscenario baserat på PRIMES energimodell och IMO-beslut för internationell sjöfart. Utifrån dessa uppskattningar har modellberäkningar gjorts över nutid och förändring till 2020 för deposition av kväve och svavel, samt för lufthalter av sekundära inorganiska aerosoler (SIA; partiklar) och marknära ozon. Bidrag och förändring i detta bidrag till 2020 har presenterats för internationell sjöfart. Även Sveriges och övriga Europas bidrag till deposition i nutid och förändring till framtid har presenterats.Huvudresultaten i studien är:- Landbaserade utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider, partiklar, kolmonoxid och volatila organiska ämnen förväntas minska i Europa såväl som i Sverige, medan utsläppen av ammoniak förväntas öka till 2020 i Europa.- Internationell sjöfart förväntas minska sina utsläpp av svaveldioxid på grund av IMO-beslut, men förväntad ökning i trafiken medför ökade utsläpp av NOx.- Såväl deposition som lufthalter fortsätter vara högst i södra Sverige.- Utsläppsminskningarna till 2020 medför minskat nedfall av svavel och kväve i Sverige.- Bidraget till kvävedeposition från internationell sjöfart ökar i hela landet till 2020, övriga bidrag minskar.- Luftkvaliteten i regional bakgrundsluft i Sverige förbättras för såväl marknära ozon som för SIA.- De högsta halterna av marknära ozon beräknas minska som en följd av utsläppsminskningar i Europa.

  • 156.
    Devasthale, Abhay
    et al.
    SMHI, Forskningsavdelningen, Atmosfärisk fjärranalys.
    Thomas, Manu Anna
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    A global survey of aerosol-liquid water cloud overlap based on four years of CALIPSO-CALIOP data2011Ingår i: Atmospheric Chemistry And Physics, ISSN 1680-7316, E-ISSN 1680-7324, Vol. 11, nr 3, s. 1143-1154Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Simulating the radiative impacts of aerosols located above liquid water clouds presents a significant challenge. In particular, absorbing aerosols, such as smoke, may have significant impact in such situations and even change the sign of net radiative forcing. It is not possible to reliably obtain information on such overlap events from existing passive satellite sensors. However, the CALIOP instrument onboard NASA's CALIPSO satellite allows us to examine these events with unprecedented accuracy. Using four years of collocated CALIPSO 5 km Aerosol and Cloud Layer Version 3 Products (June 2006 May 2010), we quantify, for the first time, the characteristics of overlapping aerosol and water cloud layers globally. We investigate seasonal variability in these characteristics over six latitude bands to understand the hemispheric differences when all aerosol types are included in the analysis (the AAO case). We also investigate frequency of smoke aerosol-cloud overlap (the SAO case). Globally, the frequency is highest during the JJA months in the AAO case, while for the SAO case, it is highest in the SON months. The seasonal mean overlap frequency can regionally exceed 20% in the AAO case and 10% in the SAO case. In about 5-10% cases the vertical distance between aerosol and cloud layers is less than 100 m, while about in 45-60% cases it less than a kilometer in the annual means for different latitudinal bands. In about 70-80% cases, aerosol layers are less than a kilometer thick, while in about 18-22% cases they are 1-2 km thick. The frequency of aerosol layers 2-3 km thick is about 4-5% in the tropical belts during overlap events. Over the regions where high aerosol loadings are present, the overlap frequency can be up to 50% higher when quality criteria on aerosol/cloud feature detection are relaxed. Over the polar regions, more than 50% of the overlapping aerosol layers have optical thickness less than 0.02, but the contribution from the relatively optically thicker aerosol layers increases towards the equatorial regions in both hemispheres. The results suggest that the frequency of occurrence of overlap events is far from being negligible globally.

  • 157. Merikallio, S.
    et al.
    Lindqvist, H.
    Nousiainen, T.
    Kahnert, Michael
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Modelling light scattering by mineral dust using spheroids: assessment of applicability2011Ingår i: Atmospheric Chemistry And Physics, ISSN 1680-7316, E-ISSN 1680-7324, Vol. 11, nr 11, s. 5347-5363Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    We study the applicability of spheroidal model particles for simulating the single-scattering optical properties of mineral dust aerosols. To assess the range of validity of this model, calculations are compared to laboratory observations for five different dust samples at two wavelengths. We further investigate whether the best-fit shape distributions of spheroids for different mineral dust samples have any similarities that would allow us to suggest a generic first-guess shape distribution for suspended mineral dust. We find that best-fit shape distributions vary considerably between samples and even between wavelengths, making definitive suggestions for a shape distribution difficult. The best-fit shape distribution also depends strongly on the refractive index assumed and the cost function adopted. However, a power-law shape distribution which favours those spheroids that depart most from the spherical shape is found to work well in most cases. To reproduce observed asymmetry parameters, best results are obtained with a power-law shape distribution with an exponent around three.

  • 158. Mauno, Paivi
    et al.
    McFarquhar, Greg M.
    Raisanen, Petri
    Kahnert, Michael
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Timlin, Michael S.
    Nousiainen, Timo
    The influence of observed cirrus microphysical properties on shortwave radiation: A case study over Oklahoma2011Ingår i: Journal of Geophysical Research - Atmospheres, ISSN 2169-897X, E-ISSN 2169-8996, Vol. 116, artikel-id D22208Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The shortwave radiative effect of an ice cloud observed over the Atmospheric Radiation Measurement program's Southern Great Plains site in Oklahoma is investigated. Airborne microphysical data from a cloud particle imager, optical array probes, and forward scattering probes are used to construct vertical profiles of the size and shape distributions of ice crystals. Due to uncertainties associated with measuring the sizes and shapes of small ice crystals with maximum dimensions less than 120 mu m, five alternate size-shape distributions are derived and combined with existing databases of wavelength-dependent single-scattering properties of idealized ice crystals to obtain vertical profiles of optical properties. The dependence of the surface and the top-of-the-atmosphere fluxes on these uncertainties is simulated with a radiative transfer model. In addition, surface fluxes are compared against measurements at the surface. It is found that the differences between the modeled and measured fluxes are too large to be explained by uncertainties in the shape and concentrations of small ice crystals. Sensitivity tests suggest that the discrepancies occur because the real optical thickness is larger than that derived from the aircraft profiles most of the time. When the optical thickness was derived based on modeled and measured direct fluxes, the modeled total downward flux agreed well with the measurements. Slightly (less than 10%) reducing the asymmetry parameter, which is possibly associated with the presence of surface roughness, air bubble inclusions or other nonidealities in ice crystals, may further improve the agreement with observations.

  • 159. Nousiainen, Timo
    et al.
    Kahnert, Michael
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Lindqvist, Hannakaisa
    Can particle shape information be retrieved from light-scattering observations using spheroidal model particles?2011Ingår i: Journal of Quantitative Spectroscopy and Radiative Transfer, ISSN 0022-4073, E-ISSN 1879-1352, Vol. 112, nr 13, s. 2213-2225Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    We address the question if and how observations of scattered intensity and polarisation can be employed for retrieving particle shape information beyond a simple classification into spherical and nonspherical particles. To this end, we perform several numerical experiments, in which we attempt to retrieve shape information of complex particles with a simple nonspherical particle model based on homogeneous spheroids. The discrete dipole approximation is used to compute reference phase matrices for a cube, a Gaussian random sphere, and a porous oblate and prolate spheroid as a function of size parameter. Phase matrices for the model particles, homogeneous spheroids, are computed with the T-matrix method. By assuming that the refractive index and the size distribution is known, an optimal shape distribution of model particles is sought that best matches the reference phase matrix. Both the goodness of fit and the optimal shape distribution are analysed. It is found that the phase matrices of cubes and Gaussian random spheres are well reproduced by the spheroidal particle model, while the porous spheroids prove to be challenging. The "retrieved" shape distributions, however, do not correlate well with the shape of the target particle even when the phase matrix is closely reproduced. Rather, they tend to exaggerate the aspect ratio and always include multiple spheroids. A most likely explanation why spheroids succeed in mimicking phase matrices of more irregularly shaped particles, even if their shape distributions display little similarity to those of the target particles, is that by varying the spheroids' aspect ratio one covers a large range of different phase matrices. This often makes it possible to find a shape distribution of spheroids that matches the phase matrix of more complex particles. (C) 2011 Elsevier Ltd. All rights reserved.

  • 160.
    Kahnert, Michael
    et al.
    SMHI, Forskningsavdelningen, Luftmiljö.
    Rother, Tom
    Modeling optical properties of particles with small-scale surface roughness: combination of group theory with a perturbation approach2011Ingår i: Optics Express, ISSN 1094-4087, E-ISSN 1094-4087, Vol. 19, nr 12, s. 11138-11151Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    A T-matrix method for scattering by particles with small-scale surface roughness is presented. The method combines group theory with a perturbation expansion approach. Group theory is found to reduce CPU-time by 4-6 orders of magnitude. The perturbation expansion extends the range of size parameters by a factor of 5 compared to non-perturbative methods. An application to optically hard particles shows that small-scale surface roughness changes scattering in side-and backscattering directions, and it impacts the single-scattering albedo. This can have important implications for interpreting remote sensing observations, and for the climate impact of mineral aerosols. (C) 2011 Optical Society of America

567891011 141 - 160 av 348
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
v. 2.35.8
|