Endre søk
Begrens søket
123 101 - 125 of 125
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 101.
    Sahlberg, Jörgen
    SMHI, Affärsverksamhet.
    The Coastal Zone Model2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    SMHI has developed a model system for water quality calculations on land, in lakes and rivers and in coastal zone waters around Sweden. The system is called HOME Water where HOME stands for Hydrology, Oceanography and Meteorology for the Environment. The focus in this report is to describe the coastal zone model which is the part of the HOME Water system that calculates the state in the coastal zone along the whole Swedish coast. The coastal zone model is a coupled 1-dimensional physical and biogeochemical model. The physical model is called the Probe model and is fully described by Svensson (1998). It calculates the horizontal velocities, temperature and salinity profiles. The surface mixing is calculated by a k -e turbulence model and the bottom mixing is a parameterization based on the stability in the bottom water. Ice formation growth and decay is also included in the model. Probe has a high vertical resolution with a vertical grid cell size of 0.5m in the top 4m. The grid cell size then increases as the depth increases. In the depth interval 4 -70m the cell size is 1.0m, from 70 – 100m it is 2m, from 100-250m it is 5m and if the depth is larger then 250m the grid cell size is 10m. This means that the model calculates the vertical profiles of all its variables and assumes that they are horizontally homogeneous in the studied area. In order to include horizontal variations in a larger area it is divided into several sub-basins. These subbasins are identical to the defined national water bodies according to the Water Framework Directive (WFD). Each sub-basin is described by the hypsographical curve. Connecting sub-basins exchange water and properties through connecting sounds. The biogeochemical model is called SCOBI (Swedish Coastal Ocean BIogeochemical model). In SCOBI nine variables are solved where seven are the pelagic variables: zooplankton, phytoplankton, detritus, nitrate, ammonium, phosphate and oxygen. In the bentic layer the model solves for the two variables nitrogen and phosphorus.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 102.
    Sahlberg, Jörgen
    et al.
    SMHI, Affärsverksamhet.
    Gustavsson, Hanna
    SMHI.
    HOME Vatten i Mälaren2010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Uppsättningen av HOME Vatten i Mälaren har utförts på uppdrag av Norra Östersjöns vattendistrikt. Detta är första gången som HOME Vatten sätts upp i en sjö.HOME Vatten är ett integrerat modellsystem för vattenkvalitets-beräkningar i mark, sjöar, vattendrag och kustvatten. Modellsystemet är utvecklat att användas i vattenförvaltningsarbetet, med speciellt fokus på EUs ramdirektiv för Vatten och består av två integrerade vattenkvalitets-modeller, HYPE för mark, sjöar och vattendrag och Kustzonsmodellen för kustvatten och sjöar. Notera att detta är den första HOME Vattenuppsättningen som använder den nyutvecklade hydrologiska HYPE modellen för hela Mälaren avrinningsområde istället för HBV-NP modellen. Med HOME Vatten är det möjligt att beräkna långa tidserier av näringsämnen. I kustvattnen och sjöar beräknas dessutom tidserier av syrgashalt.HYPE är en högupplöst hydrologisk modell för vatten och vattenkvalitets-beräkningar med integrerade moduler för att simulera vattenkvalitet (N,P,TOC) samt spårämnen (O18). Den nuvarande HYPE version som satts upp för hela Sverige (S-HYPE) består av totalt 17313 delområden varav Norrströms avrinningsområde innehåller 973 delområden. Trots detta stora antal delområden runt Mälaren saknas närområdet runtMälaren i HYPE Modellen. Då modellen vidareutvecklas hela tiden med bla en högre och högre rumslig upplösning kommer Mälarens närområde att inkorporeras mer och mer för varje ny HYPE version.Kustzonsmodellen är en s.k. endimensionell modell, som löser upp modellvariablerna i djupled med hög noggrannhet, men beräknar ett horisontellt medelvärde i aktuellt område. För att kunna lösa upp de horisontella gradienterna i området måste modellområdet delas in i ett flertal vattenförekomster. Beräkningar görs på alla djup i alla vatten-förekomster. Dessa är kopplade sinsemellan via sund och utbyter egenskaper mellan varandra. I denna version av Kustzonsmodellens uppsättning i Mälaren består den av 39 vattenförekomster.Modellsystemet har beräknat dagliga värden av temperatur, syre, närsalter, klorofyll och vattnets ålder i Mälarens alla vattenförekomster för perioden 1990-2008. En omfattande validering av Kustzonsmodellen har genomförts med hjälp av mätdata från ett 20-tal mätstationer i området. Mätdata har laddats ner från SLUs (Sveriges Lantbruks Universitet) hemsida. Dessutom har Stockholm Vatten bidragit med alla mätdata frånMälarens östra del. Resultatet kan sammanfattas så att kustzonsmodellen beskriver temperatur, kvävehalter och syrgashalter i Mälaren på ett bra sätt medan fosfor och klorofyll inte har en lika god överensstämmelse mot mätdata. Resultatet från fosforberäkningarna visar att löst fosfor stämmer ganska bra men att vintervärdena ofta blir för höga. Problemet är här att totalfosforberäkningarna inte överensstämmer så bra mot mätningarna i främst den västra delen av Mälaren. I den östra delen ligger medelvärdet av den beräknade totalfosforhalten bra i jämförelsen mot mätningarna men de beräknade halterna varierar mer under året. Den generella slutsatsen från valideringen av fosfor är att HYPEs totalfosfortransport till Mälaren består av för mycket löst fosfor och för lite partikulärt fosfor samt att den är för liten i Mälarens västra del. Ett annat problem är att i bottenvattnet startar det beräknade fosforutbytet mellan vatten ochsediment vid för höga syrgaskoncentrationer. Detta kommer att rättas till i nästa version av Kustzonsmodellen.Den beräknade klorofyllhalten underskattas vilket troligen har att göra med att den biogeokemiska modellen SCOBI bara innehåller en typ av plankton ett sk ”medelplankton” vars koncentration inte varierar tillräckligt mycket.Statusberäkningar i Mälaren, vad gäller syre och totalfosfor, har inte genomförts i denna studie då dessa beräkningsprogram kommer att utvecklas först under hösten 2010.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 103.
    Sahlberg, Jörgen
    et al.
    SMHI, Affärsverksamhet.
    Marmefelt, Eleonor
    SMHI, Affärsverksamhet.
    Brandt, Maja
    SMHI, Samhälle och säkerhet.
    Hjerdt, Niclas
    SMHI, Samhälle och säkerhet.
    Lundholm, Karen
    SMHI.
    HOME Vatten i Norra Östersjöns vattendistrikt: Integrerat modellsystem för vattenkvalitetsberäkningar2008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    SMHI har utvecklat ett interaktivt modellsystem för vattenkvalitetberäkningar i mark, sjöar, vattendrag och kustvatten, HOME Vatten. I detta uppdrag har HOME Vatten implementerats i Norra Östersjöns vattendistrikt. De ingående modellerna i HOME Vatten är HBV NP (PLC5- uppsättningen) modellen för mark, sjöar och vattendrag samt Kustzonsmodellen för kustvattnen. Atmosfärsdepositionen både på land och i kustområdet har beräknats av den atmosfärskemiska MATCH-modellen.HOME Vatten har utvecklats för att vara ett verktyg i svensk vattenförvaltning med speciellt fokus på EUs ramdirektiv för vatten.Modelluppsättningarna har validerats mot tillgängliga mätdata, och visar en god överrensstämmelse med data.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 104.
    Sahlberg, Jörgen
    et al.
    SMHI, Affärsverksamhet.
    Olsson, Håkan
    Länsstyrelsen Östergötland.
    Kustzonsmodell för norra Östergötlands skärgård2001Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Östergötlands norra skärgård har modellerats med kopplade I-dimensionella modeller s.k boxmodeller med hög vertikal upplösning. Området har delats in i 18 bassänger. Indelningen har följt havsområdesindelningen enligt Svenskt Vattenarkiv (SVAR), (Lindkvist 1994). Ett modellsystem i PC miljö har byggts upp bestående av en kustzonsmodell för Östergötlands norra skärgård samt alla drivdataserier. Systemet innehåller också program för olika typer av resultatbearbetning.

    Den fysiska drivningen består av meteorologiska data från de synoptiska stationerna i Norrköping och Harstena. Sötvattentillrinningen och närsaltstillförseln kommer dels från de tre vattendragen Motala Ström, Pjältån (rinner ut i inre Bråviken) samt Söderköpingsån (mynnar i inre Slätbaken) och dels som diffus tillrinning från land. Dessutom ingår punktkällorna Slottshagens reningsverk och Bråvikens pappersbruk. Utsläppsdata från reningsverket i Söderköping ingår i data från Söderköpingsån och redovisas inte separat. Atmosfärsdeposition av kväve och fosfor har beräknats för samtliga 18 bassänger. I denna version av kustzonsmodellen är inte avdunstning och nederbörd medtagna.

    Validering. Modellen har validerats mot mätningar gjorda av Motala Ströms Vattenvårdsförbund (MSV). Mätningar sker i sex av områdets 18 bassänger och mätprogrammet är utformat så att det visar vattenkvaliten i yt- och bottenvatten under olika årstider. Modellberäkningarna har utförts under perioden 1985 tom 1998. Som valideringsperiod valdes åren 1992 tom 1998 eftersom salthaltsmätningarna startade först 1993. Valideringen visar att modellen klarar att beskriva salthaltens variationer både i yt- och bottenvattnet vilket indikerar att det horisontella utbytet mellan bassängerna är väl beskrivet. Beräknade vattentemperaturer och syrehalter i ytvattnet beskrivs också bra, men för flera av bassängernas bottenvatten ger modellen för höga temperatur och syrgashalter. Beräkningen av totalkvävehalterna är bra i ytvattnet. I bottenvattnet däremot varierar de beräknade värdena för lite och medelvärdet av beräkningarna är något för lågt. Generellt gäller också att de beräknade totalfosforhalterna är för låga i både yt- och bottenvattnet. Beräknade värden är ungefär hälften så stora som de uppmätta. Den största avvikelsen finns i inre Slätbaken där djupvattnet i verkligheten innehåller 2-4 gånger högre totalfosforhalter än vad modellen visar. Det beror troligen på ett fosforläckage från botten som är mycket större i verkligheten än vad som är beskrivet i modellen.

    Avvikelsen mellan modellresultaten och mätningarna kan bero på att ett eller flera flöden i modellen inte motsvarar de verkliga flödena men avvikelsen kan också vara påverkad av att vattenprov tagits på lokaler eller på djup som inte är representativa för bassängen. Prov kan t.ex. vara tagna i mer isolerade djupområden än de som modellens beräknade resultat representerar.

    Resultat. Kustzonsmodellen i Östergötlands norra skärgård beräknar 13 stycken variabler i 18 bassänger 144 gånger per dygn för en period om 14 år (1985-1998). Beräkningarna sker för minst varje meters djup i varje bassäng. Mängden utdata från modellen blir mycket stor och det gäller att få ut resultat från simuleringar på ett användbart och lätt redovisat sätt. I denna rapport visas beräknade halter i form av tidsserier med hög upplösning samt genomsnittliga transporter till kusten och mellan kustområden. Det är två exempel på kunskapsunderlag som är användbara inom t.ex. miljöövervakningens beskrivning av miljötillståndet i olika delar av kustvattnen och vid bedömning av olika källors potentiella betydelse för miljötillståndet i olika delar av kustområdet.

    I figurerna 19-21 redovisas beräknade årsmedelvärden över åren 1985 - 1998 av vattentransporten, totalkvävetransporten och totalfosfortransporten. Det är ett viktigt kunskapsunderlag som visar varifrån kvävet och fosforn kommer till ett visst havsområde, t.ex. hur stor del som kommer från utsjön (Östersjön) respektive från land och punktkällor. Den typen av flödesschema kan produceras för olika tidsperioder och för olika scenarier där utsläpp, flöden eller klimatförhållanden antagits vara förändrade.

    När det gäller vattentransporten mellan två bassänger styrs den av täthets- och vattenståndsskillnaden mellan bassängerna. Figur 19 visar att skillnaden mellan långtidsmedelvärdena av ut- och inflöde över ett sund till en bassäng är lika stor som summan av uppströms liggande sötvattenstillrinningar. På den långa tidsskalan (flera år) gäller att lika mycket vatten som kommer till en bassäng ska rinna ut, vilket innebär att bassängernas volymer är konstanta.

    Motala ström, som mynnar i inre Bråviken, utgör det största sötvattenstillflödet till systemet med en genomsnittlig vattenföring på ca 88 m /s. Vattenutbytet mellan bassängerna i Bråviken är dock betydligt större än sötvattentillförseln. Mellan yttre Bråviken och Bråvikens mynningsområde strömmar i genomsnitt ut 693 m3/s och in 647 m3/s (figur 19). Nettoutflödet från yttre Bråviken till bassängerna Bråvikens mynningsområde och Bosöfjärden blir ca 93 m3 /s vilket är lika med summan av all sötvattenstillförsel till hela Bråviken och Bosöfjärden. Vattnets omsättningstid för bassängerna i Bråviken varierar mellan 2 - 9 dagar. Denna snabba omsättningstid beror på de stora flödena mellan bassängerna.

    Slätbaken mottar i genomsnitt en sötvattentillförsel på ca 6 m3 /s. Vattenutbytet med utanför liggande bassänger är begränsat av grunda och smala sund. Vattnets genomsnittliga omsättningstid blir därmed relativt lång. Modellens resultat ger en omsättningstid i Slätbaken på 105 dagar och i utanför liggande Trännöfjärden 18 dagar. Dessa omsättningstider överensstämmer väl med beräkningar som gjordes i mitten på 1980-talet (Bergstrand 1987).

    För totalkväve, se figur 20, gäller att de genomsnittliga totalkvävetransporterna till hela Bråviken från land och från luften är ca 2975 ton/år. Nettotransporten ut från Bråviken till Bråvikens mynningsområde och till Bosöfjärden är på 2715 ton/år. Det innebär att 260 ton totalkväve blir kvar i Bråvikens bassänger. Till inre Slätbaken kommer det 312 ton totalkväve per år från land och från luften. Nettotransporten ut från inre Slätbaken är 259 ton/år. Av tillfört totalkväve stannar därmed 53 ton/år kvar i bassängen. Detta faktum att kvävetransporten minskar på sin väg från källan till havet kallas retention. Retentionen har

    beräknats för samtliga 18 bassänger och presenteras i tabell 7. I genomsnitt är totalkväveretentionen ca 2 g N/m2*år. Störst retention nås i bassängerna inre Slätbaken 3,4 g N/m2*år och i Bråvikens mynningsområde 3,1 g N/m2*år. Resultaten visar också att det existerar en totalkväveexport ut från kustzonsområdet till utsjön på 1496 ton/år.

    I den kommande beskrivningen av totalfosforflödena är det värt att komma ihåg att valideringen visade att de beräknade värdena är alldeles för låga. Det finns ingen bra 3 förklaring till detta eftersom valideringen av övriga variabler visade på en god överensstämmelse med mätningar.

    För totalfosfor, se figur 21, gäller att de genomsnittliga totalfosfortransporterna till hela Bråviken från land och från luften är 116 ton/år. Den totalfosformängd som lämnar Bråviken och når Bråvikens mynningsområde och Bosöfjärden är på 89 ton/år. Det innebär att 27 ton totalfosfor blir kvar i Bråvikens bassänger. Till inre Slätbaken kommer det 19 ton totalfosfor per år från land och från luften. Nettotransporten ut från inre Slätbaken är 16 .ton/år. Av tillfört totalkväve stannar därmed 3 ton/år kvar i bassängen. Denna retention av totalfosfor har beräknats för samtliga 18 bassänger och presenteras i tabell 7. I genomsnitt är retentionen ca 0,25 g P/m2*år. Störst retention nås i bassängerna Svensksundsviken 0,38 g P/m2*år och i Bråvikens mynningsområde 0,37 g P/m2*år. Eftersom valideringen visade att de beräknade totalfosforvärdena var alldeles för låga är det troligt att den verkliga fosforretentionen är betydligt större än vad modellen ger. Resultaten visar också att det existerar en totalfosforimport in till kustzonen från utsjön på 122 ton/år vilket är i samma storleksordning som summan av all totalfosfortransport från land och från luften vilken är 143 ton/år.

    Framtida modellförbättring. En svaghet i indata till modellen är att känna till vilken kvalite de hypsografiska kurvorna har. Ett exempel på en felaktighet visas genom att recipientkontrollens provtagningar i bottennära vatten i Arkösundsområdet sker på ett större djup än det maximala djupet för bassängen enligt modellens hypsografiska kurva. SMHI har köpt en digital djupdatabas från Sjöfartsverket för svenska kustområden och den manuella hanteringen har därmed ersattas med en automatisk rutin för generering av hypsografer. K valiten har därmed ökat genom att rent manuella misstag försvinner. Denna djupdatabas innehåller dock bara de djupuppgifter som finns på sjökorten och därmed kommer det även i framtiden att saknas djupdata inom vissa områden längs kusten.

    Den biogeokemiska delen av kustzonsmodellen, SCOBI, har enbart funnits ett par år och är relativt oprövad. Den beskriver de mycket komplicerade sambanden i kväve och fosforcyklerna i havet. Trots att SCOBI, som innehåller 9 samverkande variabler, upplevs som komplicerad innehåller den givetvis många förenklingar. I växtplanktonekvationen beskrivs t.ex. hur ett typiskt växtplankton beter sig i vattenmassan medan det i verkligheten finns hundratals olika sorters växtplankton med olika beteenden. SCOBI beskriver enbart omvandlingarna mellan det lösta oorganiska kvävet (DIN) och fosforn (DIP) och det partikulära organiska kvävet och fosforn. För att kunna beräkna totalkväve och totalfosfor behövs även en behandling av det lösta organiska kvävet (DON) och av löst organisk fosfor (DOP) och partikulär oorganisk fosfor (PIP). I den nuvarande versionen av SCOBI ingår inte beräkningar av DON respektive DOP och PIP. Detta har lösts i kustzonsmodellen så att DON, DOP och PIP behandlas som passiva ämnen som inte ingår i det biogeokemiska kretsloppet och alltså inte ingår i de rutiner som styr SCOBI. Troligen ska DON, DOP och PIP ingå i det biogeokemiska kretsloppet och därmed ska de i kopplas in i en vidareutvecklad SCOBI modell. Framtida forskning får visa detta.

    I Sverige pågår sedan ett år ett stort forskningsprojekt inom MISTRA programmet som heter MARE. Detta projekt syftar bl.a. till att ta fram nya processbeskrivningar vad gäller kväve och fosforflöden i vattenmassan samt utveckla budgetmodeller för kväve och fosfor i Östersjön. Det är mycket viktigt att SMHI följer och har nära kontakt med denna forskning. Härigenom kommer SCOBI eller någon liknande biogeokemiskrnodell i kustzonssystemet att löpande kunna utvecklas och förbättras.

    Kustzonsmodellen skall användas inom miljöövervakning och miljöanalys som komplement till mätdata och som utvärderingsverktyg. Modellen skall kunna beräkna vattenomsättning och vattenkvalitet med hjälp av information om kustens geografi, relevanta meteorologiska faktorer och tillförsel av ämnen från land och luft. Sammantaget förväntas detta ge bra 4 - underlag för miljöövervakningens specificering av och uppföljning av miljömål, samt för utredningar om konsekvenser av olika verksamheters utsläpp och läckage av näringsämnen. Resultaten från modellberäkningar kan t.ex. redovisas i kartor som visar eutrofieringstillståndet i de olika kustbassängerna. Eutrofieringstillståndet kan också visas som tidsserier i grafer som uppdateras med nya data från kustzonsmodellen. De senaste årens resultat från recipientkontrollen eller annan miljöövervakning kan där grafiskt jämföras med genomsnittsvärdet för tillståndet under t.ex. alla beskrivna år eller en referensperiod. Man kan dessutom göra mer skräddarsydda utvärderingar. Ett användbart exempel är att göra scenarier som kan användas vid  miljökonsekvensbeskrivningar samt vid utformning respektive uppföljning av miljömål. Man kan göra beräkningar där klimat och/eller tillförsel av näringsämnen systematiskt ändras enligt scenariernas utgångspunkter. I ett fortlöpande miljömålsarbete kan beräkningsresultat från kustzonsmodellen användas som komplement till mätdata. Modellens resultat kan i detta fall användas för att ge information om tillstånd i delar av kusten där inga mätningar görs. Dessutom kan modellen ge information om hur tillståndet som mätts ett aktuellt år påverkats av just det årets vädersituation.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 105.
    Schimanke, Semjon
    et al.
    SMHI, Forskningsavdelningen, Oceanografi.
    Kjellström, Erik
    SMHI, Forskningsavdelningen, Klimatforskning - Rossby Centre.
    Strandberg, Gustav
    SMHI, Forskningsavdelningen, Klimatforskning - Rossby Centre.
    Meier, Markus
    SMHI, Forskningsavdelningen, Oceanografi.
    A regional climate model simulation over the Baltic Sea region for the last Millennium2011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Variabilitet och långsiktig klimatförändring i Fennoskandien undersöks i en 1000 år lång under det senaste milleniet i en 1000 år lång klimatmodellsimulering. Vi använder Rossby Centres regionala klimatmodell (RCA3) med randvärden från en global klimatmodell (GCM). Effekten av variabilitet i solinstrålning, ändrade astronomiska förhållanden och ändringar i växthusgskoncentrationer har använts för att driva modellerna. Resultaten visar att RCA3 genererar en medeltida varm period (MCA) som är den varmaste under hela milleniet undantaget 1900-talet. Dessutom visar resultaten på en kall ”Lilla Istid” (LIA). I simuleringen motsvarar dessa perioder 1100- 1299 (MCA) samt 1600-1799 (LIA). Det här överensstämmer med rekonstruktioner och kan till största delen relateras till ändringar i solinstrålning. Vi fann vidare att variabiliteten över flera decennier har en betydande effekt på klimatet under MCA och LIA. Variabiliteten över flera decennier kan ibland också förklara motsägelsefulla rekonstruktioner om dessa är representativa för kortare icke sammanfallande perioder. I tillägg till tidsserier, undersöker vi också rumsliga mönster hos temperatur, lufttryck i havsytans nivå, nederbörd, molntäcke, vindhastighet och byighet för både säsongs- och årsmedelvärden. De flesta parametrarna visar störst skillnad mellan olika perioder för vintersäsongen. Som exempel kan nämnas att vintern under MCA var 1-2.5 K varmare än under LIA sett som medelvärde över flera decennier. Variabilitet och långsiktig klimatförändring i Fennoskandien undersöks i en 1000 år lång under det senaste milleniet i en 1000 år lång klimatmodellsimulering. Vi använder Rossby Centres regionala klimatmodell (RCA3) med randvärden från en global klimatmodell (GCM). Effekten av variabilitet i solinstrålning, ändrade astronomiska förhållanden och ändringar i växthusgskoncentrationer har använts för att driva modellerna. Resultaten visar att RCA3 genererar en medeltida varm period (MCA) som är den varmaste under hela milleniet undantaget 1900-talet. Dessutom visar resultaten på en kall ”Lilla Istid” (LIA). I simuleringen motsvarar dessa perioder 1100- 1299 (MCA) samt 1600-1799 (LIA). Det här överensstämmer med rekonstruktioner och kan till största delen relateras till ändringar i solinstrålning. Vi fann vidare att variabiliteten över flera decennier har en betydande effekt på klimatet under MCA och LIA. Variabiliteten över flera decennier kan ibland också förklara motsägelsefulla rekonstruktioner om dessa är representativa för kortare icke sammanfallande perioder. I tillägg till tidsserier, undersöker vi också rumsliga mönster hos temperatur, lufttryck i havsytans nivå, nederbörd, molntäcke, vindhastighet och byighet för både säsongs- och årsmedelvärden. De flesta parametrarna visar störst skillnad mellan olika perioder för vintersäsongen. Som exempel kan nämnas att vintern under MCA var 1-2.5 K varmare än under LIA sett som medelvärde över flera decennier. Variabilitet och långsiktig klimatförändring i Fennoskandien undersöks i en 1000 år lång under det senaste milleniet i en 1000 år lång klimatmodellsimulering. Vi använder Rossby Centres regionala klimatmodell (RCA3) med randvärden från en global klimatmodell (GCM). Effekten av variabilitet i solinstrålning, ändrade astronomiska förhållanden och ändringar i växthusgskoncentrationer har använts för att driva modellerna. Resultaten visar att RCA3 genererar en medeltida varm period (MCA) som är den varmaste under hela milleniet undantaget 1900-talet. Dessutom visar resultaten på en kall ”Lilla Istid” (LIA). I simuleringen motsvarar dessa perioder 1100- 1299 (MCA) samt 1600-1799 (LIA). Det här överensstämmer med rekonstruktioner och kan till största delen relateras till ändringar i solinstrålning. Vi fann vidare att variabiliteten över flera decennier har en betydande effekt på klimatet under MCA och LIA. Variabiliteten över flera decennier kan ibland också förklara motsägelsefulla rekonstruktioner om dessa är representativa för kortare icke sammanfallande perioder. I tillägg till tidsserier, undersöker vi också rumsliga mönster hos temperatur, lufttryck i havsytans nivå, nederbörd, molntäcke, vindhastighet och byighet för både säsongs- och årsmedelvärden. De flesta parametrarna visar störst skillnad mellan olika perioder för vintersäsongen. Som exempel kan nämnas att vintern under MCA var 1-2.5 K varmare än under LIA sett som medelvärde över flera decennier. Variabilitet och långsiktig klimatförändring i Fennoskandien undersöks i en 1000 år lång under det senaste milleniet i en 1000 år lång klimatmodellsimulering. Vi använder Rossby Centres regionala klimatmodell (RCA3) med randvärden från en global klimatmodell (GCM). Effekten av variabilitet i solinstrålning, ändrade astronomiska förhållanden och ändringar i växthusgskoncentrationer har använts för att driva modellerna. Resultaten visar att RCA3 genererar en medeltida varm period (MCA) som är den varmaste under hela milleniet undantaget 1900-talet. Dessutom visar resultaten på en kall ”Lilla Istid” (LIA). I simuleringen motsvarar dessa perioder 1100- 1299 (MCA) samt 1600-1799 (LIA). Det här överensstämmer med rekonstruktioner och kan till största delen relateras till ändringar i solinstrålning. Vi fann vidare att variabiliteten över flera decennier har en betydande effekt på klimatet under MCA och LIA. Variabiliteten över flera decennier kan ibland också förklara motsägelsefulla rekonstruktioner om dessa är representativa för kortare icke sammanfallande perioder. I tillägg till tidsserier, undersöker vi också rumsliga mönster hos temperatur, lufttryck i havsytans nivå, nederbörd, molntäcke, vindhastighet och byighet för både säsongs- och årsmedelvärden. De flesta parametrarna visar störst skillnad mellan olika perioder för vintersäsongen. Som exempel kan nämnas att vintern under MCA var 1-2.5 K varmare än under LIA sett som medelvärde över flera decennier.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 106.
    Schöld, Sofie
    et al.
    SMHI, Samhälle och säkerhet.
    Hellström, Sverker
    SMHI, Samhälle och säkerhet.
    Ivarsson, Cajsa-Lisa
    SMHI, Affärsverksamhet.
    Kållberg, Per
    SMHI, Forskningsavdelningen, Meteorologi.
    Lindow, Helma
    SMHI, Samhälle och säkerhet.
    Nerheim, Signild
    SMHI, Affärsverksamhet.
    Schimanke, Semjon
    SMHI, Forskningsavdelningen, Oceanografi.
    Södling, Johan
    SMHI, Affärsverksamhet.
    Wern, Lennart
    SMHI, Samhälle och säkerhet.
    Vattenståndsdynamik längs Sveriges kust2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    För att skapa ett samhälle väl anpassat till dagens och framtidens havsnivåer behövs besluts- och planeringsunderlag. Skyddsåtgärder och designnivåer för kustskydd är högaktuella frågor och många aktörer är intresserade av information kring potentiella maxnivåer för vattenstånd på olika tidshorisonter. SMHI har därför analyserat de mätdataserier för havsvattenstånd som idag finns tillgängliga från stationer längs Sveriges kust. Det primära syftet var att ta fram en metod för att beräkna det högsta möjliga havsvattenståndet vid mätstationer längs Sveriges kust. Metoden beskrivs i Schöld m.fl.(2017).

    I föreliggande rapport beskrivs allmänt havsnivåer, mätdata, modeller och de resultat som erhölls från olika analyser av mätdata. Mätstationerna indelades i åtta olika kustområden inom vilka vattenståndet samvarierar. Det väder och de specifika stormbanor, som under de senaste 40 åren orsakat de högsta stormfloderna på olika platser längs den svenska kusten kartlades, och vattenståndsdynamiken vid olika mätstationer studerades.

    Kortvariga höjningar av vattenståndet undersöktes, både med avseende på kraftiga vattenståndshöjningar orsakade av passerande väderssystem och med avseende på förhöjda utgångslägen, som i sin tur kan bidra till att stormfloder blir extra höga.

    Det högsta beräknade havsvattenstånd som presenteras är de högsta möjliga stormfloder som skulle kunna inträffa baserat på empiriska analyser av mätdata vid de olika stationerna. Kända extrema händelser, som ägt rum före det att vattenståndet började registreras, ingår inte eftersom de inte har kunnat kvantifieras. Framtida förändringar av medelvattenståndet orsakade av den globala klimatförändringen behandlas inte i denna rapport.

    Resultaten från studien visar att vattennivåerna i Östersjön generellt blir som högst i Bottenviken och i de södra delarna. De höga vattenstånden i större delen av Östersjön är inte lika höga som på västkusten och i Öresund. I Östersjön förefaller också utgångsläget, havsnivån före stormen, utgöra en större del av den resulterande vattenståndshöjningen. Vid flera stationer i de centrala delarna av Östersjön är havsnivån före storm i stort sett hälften av det högsta beräknade havsvattenståndet. Längs västkusten är istället de nettohöjningar som orsakas av rena stormeffekter den viktigaste stormflodskomponenten. Lokala förhållanden, till exempel om stationen är belägen vid en öppen, rak kust eller inne i en vik, påverkar hur högt vattenståndet kan förväntas bli på en viss plats.

    Analyserna visar att stormfloder skulle kunna bli omkring 20-40 cm högre än hittills observerade maximala nivåer i olika kustområden. En osäkerhetsmarginal på runt +15 cm är lämplig att addera, särskilt i de områden där tidvatten förekommer.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 107.
    Skogen, Morten
    et al.
    Havforskningsinstituttet, Norway.
    Søiland, H.
    Havforskningsinstituttet, Norway.
    Almroth, Elin
    SMHI, Forskningsavdelningen, Oceanografi.
    Eilola, Kari
    SMHI, Forskningsavdelningen, Oceanografi.
    Sehested Hansen, Ian
    DHI Water & Environment, Denmark.
    The year 2005: An environmental status report of the Skagerrak, Kattegat and the North Sea2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    This is the second year joint status report for the North Sea, Skagerrak and Kattegat area (Fig.1) carried out by SMHI, IMR and DHI as a part of the project BANSAI, supported by the Nordic Council of Ministers’ Sea and Air Group. The aim of the project is to integrate marine observations and ecological model simulations in an annual assessment of the Baltic and the North seas. The present report is mainly based on model estimates of some of the indicators suggested by the OSPAR Common Procedure (c.f. Appendix) for the identification of the eutrophication status of the maritime area (OSPAR, 2002 and 2003). This first joint report serve as a basis for the on-going discussions about the ecological quality indicators included in the assessment, and the way to merge results from different models and observations for the assessment.Estimations of river discharges and model results are used to describe the degree of nutrient enrichment (Category I) defined by the riverine loadings of nitrogen and phosphorus, and winter surface concentrations and ratios of DIN and DIP. The direct effects of nutrient enrichment during the growing season (Category II) are described in terms of the mean and maximum chlorophyll concentrations and model estimations of primary production. The ratio between diatoms and flagellates is used as an indicator of region specific phytoplankton indicator species (Category II). The indirect effects of nutrient enrichment (Category III) are discussed in terms of oxygen depletion in bottom waters. Estimations of region specific background concentrations and threshold values are gathered from the literature and used for the model assessment.The three model systems used for the joint assessment (Fig. 2) cover different parts of the North Sea, Skagerrak and the Kattegat area. Detailed descriptions of the models may be found on the websites presented below the figure.In section 2 the key messages from this assessment will be presented. In section 3, each country gives a brief observations overview for 2005 and some references to other sources and reports that might be useful for the readers. The methods of the assessment are described in section 4. Statistical characteristics of model results and in-situ data are presented in section 5 and the model assessment of eutrophication status is done in section 6. Conclusions and comments to the assessment are presented in section 7.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 108. SMHI/SNV,
    Fasta förbindelser över Öresund - utredning av effekter på vattenmiljön i Östersjön1987Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna rapport sammanfattar resultaten av beräkningar av vilken inverkan en fast bro och tunnelförbindelse Malmö-Köpenhamn kan få för vattenutbytet mellan Östersjön och Västerhavet. Beräkningarna gäller eventuella förändringar av de relativt sällsynta men ändå ytterst viktiga inflödena av salt djupvatten till Östersjön. Den vanliga, mindre salthaltiga vattenutväxlingen har inte behandlats här utan tas med i helhetsbedömningen på annat sätt.

    Arbetet har omfattat:

    a lntensivmätningar av ström och salthalt i Öresund med registrerande instrument. (SMHI)

    b Simulering i dator av ett typiskt saltvatteninbrott genom Öresund med och utan fast förbindelse enligt grundförslaget till en fast förbindelse. (SMHI)

    c Simulering i dator av oceanografisk/biologiska förhållanden i Östersjön. Beräkningarna omfattar 100 år. Resultat för två sådana perioder med och utan fast förbindelse enligt grundförslaget har tagits fram. (SNV)

    d Biologisk utvärdering av beräknad påverkan av fast förbindelse (grundförslaget) över Öresund. (SNV)

    e Simulering i dator av flera alternativa utformningar av bro/tunnel som inte påverkar Östersjöns salthalt eller syreförhållanden.(SMHI)

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 109.
    Strömgren, Tobias
    SMHI.
    Implementation of a Flux Corrected Transport scheme in the Rossby Centre Ocean model2005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Two different advection schemes, Flux Corrected Transport (FCT) scheme (Zalesak, 1979) and incremental remapping (Dukowicz and Baumgardner, 2000) have been tested in a two-dimensional test program where an initial cylindrical tracer distribution was advected in a circular velocity field. Evaluation of the tests showed that incremental remapping preserved the shape of the tracer distribution better than FCT. However, incremental remapping is computationally efficient first when many tracers are used. In addition, it has been developed for only two-dimensions so far. Consequently, it was decided to implement FCT into the Rossby Centre Ocean model (RCO) (Meier et al., 1999).

    Model simulations with RCO for the period November 1902 to December 1998 were done with FCT as advection scheme. This model simulation was compared to a model simulation with modified split-quick (Webb et al., 1997) advection scheme (Meier and Kauker, 2003). Modified split-quick isa third order scheme and is the current advection scheme in RCO.

    The advection of salinity and temperature was compared between the two model simulations. FCT was applied without explicit diffusion whereas modified split-quick needs explicit diffusion to eliminate subgrid-scale noise caused by the non-monotonicity of the scheme. Consequently, the simulation utilizing FCT was less diffusive. This is positive because as little implicit diffusion as possible is desirable, especially for long integrations. At sharp gradients  modified split-quick may result in under- or overshooting. For example at the outflow of Neva and Kernijoki rivers a Sharp salinity gradient causes salinity to become negative for modified split-quick. FCT was shown to handle sharp gradients very well, no negative values for the salinity occurs with FCT as advection scheme

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 110.
    Svensson, Jonny
    SMHI.
    A permanent traffic link across the Öresund channel: A study of the hydro-environmental effects in the Baltic Sea1988Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna rapport sammanfattar resultaten av beräkningar av vilken inverkan en fast bro och tunnelförbindelse Malmö - Köpenhamn kan få för vattenutbytet mellan Östersjön och Västerhavet. Beräkningarna gäller eventuella förändringar av de relativt sällsynta men ändå ytterst viktiga inflödena av salt djupvatten till Östersjön. Den vanliga, mindre salthaltiga vattenutväxlingen har inte behandlats här utan tas med i helhetsbedömningen på annat sätt.

    Arbetet har omfattat:

    a) Intensivmätningar av ström och salthalt i Östersjön med registrerande instrument. (SMHI)

    b) Simulering i dator av ett typiskt saltvatteninbrott genom Öresund med och utan fast förbindelse enligt grundförslaget till en fast förbindelse. (SMHI)

    c) Simulering i dator av oceanografisk/biologiska förhållanden i Östersjön. Beräkningarna omfattar 100 år. Resultat för två sådana perioder med och utan fast förbindelse enligt grundförslaget har tagits fram. (SNV)

    d) Biologisk utvärdering av beräknad påverkan av fast förbindelse (grundförslaget) över Öresund. (SNV)

    e) Simulering i dator av flera alternativa utformningar av bro/tunnel som inte påverkar Östersjöns salthalt eller syreförhållanden. (SMHI)

    En kopplad hydrodynamisk - biogeokemisk modell har utnyttjats för att studera effekterna av ändrade saltvattensinflöden. Modellens utformning och resultaten har diskuterats i en ekologisk referensgrupp med representanter från Fiskeristyrelsen och Askölaboratoriet, Stockholms Universitet.

    Den sänkning av medelsalthalten i Östersjön som modellsimuleringarna som sett extremfall förutsäger, skulle innebära en ytterligare stress för många marina arter som redan nu lever på gränsen för sina utbredningsområden. Östersjöns fauna och flora är sammansatt av dels marina arter som tål en låg salthalt, dels saltvattenstoleranta sötvattenarter, samt ett fåtal arter som är specifika för brackvattensmiljön. Artantalet förändras drastiskt även vid en liten förändring av salthalten.

    Modellsimuleringarna har inte tagit hänsyn till de förändrade vattentransporter som planerade fasta förbindelser genom de danska bältsunden kan innebära. En slutlig bedömning av de ekologiska konsekvenserna av en fast förbindelse över Öresund bör därför även innefatta en uppskattning av den sammanlagda effekten av samtliga fasta förbindelser som planeras. Sammanfattningsvis kan sägas att den i grundförslaget planerade utformningen av den fasta förbindelsen i Öresund inger farhågor om betydande förändringar, huvudsakligen av negativ art, i Östersjöns ekologiska system. Endast ens k nollösning, som innebär att vattenutbytet inte förändras, är acceptabel.

    Nollösning

    En tunnel/broförbindelse som inte rubbar den ekologiska balansen i Östersjön kan konstrueras. Kriterierna för en sådan lösning (nollösning) är att mängderna och fördelningen av salt och syre i Östersjön skall vara oförändrade. Detta innebär att storleken och fördelningen av vatten- och saltgenomströmningen skall vara opåverkad av fasta trafikförbindelser.

    En nollösning kan åstadkommas genom att man kompensationsmuddrar över tunneln och under bron för att ersätta förlorad genomströmningsarea. Gropen måste göras så lång att sluttningarna kan göras omkring 1:10 för att hastigheterna vid botten skall bli så höga att de får ungefär samma belopp som bottenhastigheterna utanför gropen. Om så blir fallet behöver man inte befara allvarlig sedimentation i gropen.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 111.
    Svensson, Jonny
    et al.
    SMHI.
    Lindahl, Sture
    SMHI.
    Numerical circulation model for the Skagerrak - Kattegat1992Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 112.
    Svensson, Jonny
    et al.
    Thalassos Computations.
    Marmefelt, Eleonor
    SMHI, Affärsverksamhet.
    Utvärdering och känslighetsanalys av kustzonsmodellen för norra Östergötlands och norra Bohusläns skärgårdar2003Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Valideringen visar att Kustzonsmodellen simulerar temperaturen väl i alla områden. Övriga parametrar simuleras något sämre. Speciellt konstateras att fosfathalten, men även i viss mån nitrathalten, har dålig överrensstämmelse med uppmätta data. Känslighetsanalysen visar att:- Modellen förbättras om beskrivningen av sundens tvärsnittsytor bättre anpassas till faktiska förhållanden- Den del av tryckgradienten som används för att accelerera vattnet i sunden, ALFA, påverkar vattenutbytet i sunden i hög grad.- En ökad djupvattenblandning inte påverkar modellresultaten- Då bottenpoolen av fosfat och nitrat är i jämvikt, simuleras fosfat-, nitrat-och syrgashalter i vattenmassan på ett nöjaktigt sätt i Östergötlands norra skärgård- Då utsjöns randvärden av detritus och djurplankton förbättras på Västkusten, förbättras även fosfathalten i vattenmassan i Gullmaren.- Modellen är känslig för hur randvärden i utsjön beskrivs. Modellens resultat skulle förbättras avsevärt om bättre randvärden fanns tillgängliga för alla variabler i SCOBI modellen

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 113.
    Svensson, Jonny
    et al.
    SMHI.
    Wickström, Kjell
    SMHI.
    Vågdata från svenska kustvatten 19851986Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 114.
    Södling, Johan
    et al.
    SMHI, Affärsverksamhet.
    Nerheim, Signild
    SMHI, Affärsverksamhet.
    Statistisk metodik för beräkning av extrema havsvattenstånd2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Som ett led i arbetet att förbättra metoderna för planeringsunderlag gällande extrema havsvattenstånd har SMHI gjort en inventering av statistiska metoder för extremvärdesanalys. Metoderna är vanligt förekommande när olika dimensioneringsunderlag tas fram. För att ta fram statistik med hög tillförlitlighet för händelser som har låg sannolikhet (hög återkomsttid) har dock metoderna begränsad användning.

    Tre huvudsakliga metoder har applicerats på SMHI:s havsvattenståndsdata. Den mest vanliga, Blockmaximum-metoden, används vanligtvis på årshögsta vattenstånd. POT – metoden (Peak Over Threshold), använder fler data och är inte lika vanlig. I Norge används en variant av POT – metoden, den så kallade ACER-metoden (Average Conditional Exceedance Rate). Den är mycket lämplig för att ta fram värden för lägre återkomsttider, och är förhållandevis robust när data läggs till vartefter.

    Metodernas lämplighet och känslighet utvärderades för extrema havsvattenstånd, alltså havsvattenstånd med höga återkomsttider(låg sannolikhet). Slutsatsen är att det inte går att välja en metod som överlägsen den andra, och att kunskap om den aktuella platsens oceanografiska förhållanden behövs för att utvärdera resultatens rimlighet. I alla analyser av extrema havsvattenstånd är det viktigt att beakta datakvalité och dataseriens längd. Resultat bör redovisas med konfidensintervall.

    Blockmaximum-metoden testades med olika fördelningar. Gumbel-fördelning visar sig kunna ge orimliga nivåer för vattenståndsextremer och rekommenderas därför inte. GEV (Generalized Extreme Value) och Log-normal fördelning används med fördel i kombination.POT-metoder tar till vara fler händelser än de riktigt extrema, men resultaten som ges har väldigt stora konfidensintervall som växer för låg sannolikhet. Om tröskeln sätts för låg är det inte extremvattenstånd som utvärderas.

    Som en följd av denna analys bestämdes att andra metoder behöver tas fram för att studera de högsta havsvattenstånden längs Sveriges kust. I Schöld m.fl. (2017) redovisas hur man kan gå till väga för att ta fram högsta beräknade havsvattenstånd utifrån befintliga data.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 115.
    Thompson, Thomas
    et al.
    SMHI.
    Ulander, Lars
    SMHI.
    Håkansson, Bertil
    SMHI, Forskningsavdelningen, Oceanografi.
    Brusmark, Bertil
    SMHI.
    Carlström, Anders
    SMHI.
    Gustavsson, Anders
    SMHI.
    BEERS -92: Final edition1992Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 116.
    Westring, Gustaf
    SMHI.
    Brofjordens kraftstation: Kompletterande simulering och analys av kylvattenspridning i Trommekilen1991Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Vattenfall AB planerar att lokalisera ett kraftverk intill Scanraff vid Brofjorden. SMHI i samarbete med Vatten Utveckling AB har av Vattenfall Energisystem AB fått i uppdrag att utreda kylvattenspridningen i området. Utredningen ska belysa om man genom lämpligt val av utsläppsarrangemang kan få en gynnsam uppvärmning av Hanneviken och därigenom förbättra förutsättningarna för en ostronodling norr om Hanneviksholmen, samt var man vintertid ska lokalisera utsläppet för att isbildningen i Hanneviken ska bli så opåverkad som möjligt. Som ett led i utredningen har SMHI tidigare producerat två rapporter.

    Denna nya rapport utförs med delvis nya förutsättningar, baserar sig på en förbättrad numerisk modell och är inriktad på att bestämma hur höga övertemperaturerna vid kylvattenintaget blir. Beräkningarna görs för två kylvattenflöden, 8 och 4 m3/s. Tre alternativa utsläppspunkter prövas: en i Hanneviken (punkt A), en i yttre Trommekilen (punkt D), och en i inre Trommekilen (punkt C) nära kylvattenintaget. Kylvattnet tas från en punkt i inre Trommekilen på 5 meters djup (totalt djup 8 meter). Temperaturhöjningen av kylvattnet genom kraftverket är 1 O °C. Det numeriska modellarbetet utfördes av Bengt Hemström, Vattenfall Utveckling AB, Älvkarleby.

    Utredningens slutsatser är baserade på; hydrografiska mätningar i Brofjorden och Trommekilen/Hanneviken, tidigare SMHI rapporter, jämförelser med mätningar gjorda utanför andra svenska kraftverk, resultatet av det numeriska modellarbetet, och allmän referenslitteratur.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 117.
    Westring, Gustaf
    SMHI.
    Isförhållanden utmed Sveriges kust: Isstatistik från svenska farleder och farvatten under normalperioderna 1931-60 och 1961-901995Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Utgående ifrån isstatistik från svenska farleder och farvatten under normalperioderna 1931-60 och 1961-90 (kapitel 2) har isförhållandena utmed Sveriges kust beskrivits i ord och bild (kapitel 3).

    Någon enklare och meningsfull klassificering av farleder och farvatten har ej kunnat uppnås eftersom isförhållandenas mönster är alltför komplicerat, diffust eller allmängiltigt (kapitel 4). Följande iakttagelser kunde dock göras:

    1. Bottenviken och Norra Kvarken skiljer sig från övriga kustvatten i ett väsentligt avseende - där förekommer is varje år, i de innersta delarna av skärgården såväl som de yttersta vid gränsen till öppet hav.

    2. Kustvattnen mellan Norra Kvarken och Hanöbukten har helt olika iskaraktär, men det är främst utmed denna sträcka som förändringarna sker gradvis, nästan linjärt.

    3. Isförhållandena utmed Hanöbukten, södra Skånekusten och hela Västkusten är inte homogena men de är likartade.

    4. Gotlands kustvatten utgör i många fall undantag från generella trender och skillnaderna mellan ost- och västkust är ofta stora. Detta torde, i alla fall delvis, bero på att ostkusten är långgrund och västkusten brant.

    5. I Öresund och Kalmarsund varierar isförhållandena kraftigt över relativt korta sträckor, nästan lika snabbt som i delar av skärgårdsområdena.  

    Vid jämförelser och analyser av normalperiodernas isstatistik samt annan klimatinformation har det visat sig att isförhållandena i svenska kustvatten har försvårats under perioden 1931-90 och att detta i hög grad sammanhänger med en sänkning av lufttemperaturen i Sverige. Under normalperioden 1961-90 var därför medellängden på isvintrarna fem dagar längre än under normalperioden 1931-60, en ökning med cirka 9 % på 30 år. 

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 118.
    Westring, Gustaf
    SMHI.
    Isförhållandena i svenska farvatten under normalperioden 1961-902009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna publikation innehåller statistik över isförhållanden i svenska farvatten från och med vintern 1960/61 till och med vintern 1989/90, totalt 30 vintrar. Materialet är en sammanställning av olika isobservationer huvudsakligen gjorda i viktigare svenska farleder och farvatten. Följaktligen rör statistiken nästan uteslutande farleder i svenska kust- och skärgårdsområden (inklusive Vänern och Mälaren), och i liten utsträckning öppet hav eller områden bortom farledernas omedelbara närhet.

    Resultatet av sammanställningen redovisas i två tabeller (kapitel 4):

    • Tabell 1 innehåller uppgifter om data-underlag, samt normal- och extremvärden för normalperioden.
    • Tabell 2 innehåller beskrivande uppgifter om varje individuell vinter under normalperioden.

    Definitioner och förklaringar till tabellerna 1 och 2 finns i kapitel 4.SMHI har utgivit två föregångare till denna rapport:

    • "Isförhållanden i svenska farvatten under normalperioden 1931 - 1960" av B. Thorslund. SMID, Serie Meteorologi, Nr 13, Stockholm 1966.
    • "Isförhållanden i Vänern under perioden 1940 - 1963" av J-E Lundqvist. SMHI, Serie Meteorologi, Nr 18, Stockholm 1969.

    Dessa två har därför i stor mån styrt utformningen av detta verk. För läsare med intresse för isstatistik gällande öppna hav kring Sverige kan nämnas:

    • "Klimatologisk isatlas för Östersjön, Kattegatt, Skagerrak och Vänern   (1963 -1979)". SMHI, Norrköping Merentutkimuslaitos/ Havsforskningsinstitutet, Helsinki, Finland. Tryckt av SjöfartsverketsTryckeri, Norrköping 1982. 
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 119.
    Westring, Gustaf
    SMHI.
    Vågmätningar utanför Kristianopel: Slutrapport1991Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Som ett led i projekteringen av ett havsbaserat vindkraftverk utanför Blekinges Kust, har SMHI fått i uppdrag av EnerGia AB att undersöka vågklimatet utanför Kristianopel. Undersökningen skall speciellt belysa lugna vågperioders frekvens och varaktighet, samt hur höga extremvågor kan vara.

    Analysen av vågklimatet är baserad på: en utanför Kristianopel åt EnerGia utförd nio månaders vågmätning; en av SMHI driven automatstation för vågmätning vid Ölands Södra Grund (1978 - 1991); samt SMHis väder-databas.

    Slutsatserna rör bara området utanför Kristianopel, i vilket den lokala vågmätningen utfördes.

    Lugna vågförhållanden, här definierade som Hs "=' 0.3 meter, förekommer i genomsnitt 30 % av året. På våren och sommaren kan denna siffra stiga till 50 % och på hösten och vintern sjunka till 7 % av tiden. Medel-antalet lugna perioder per månad är 17 stycken, men kan sjunka till 6 på vintern och öka till 30 på sommaren. De längsta lugna perioderna inträffar på sommaren ( i genomsnitt 55 - 65 timmar) och vintern (i genomsnitt cirka 60 timmar). Därför är förutsättningarna för arbete som kräver lugnt väder under en längre period bäst på sommaren (juni - augusti), men även vintern (januari - februari) är bra om isförhållandena tillåter. Längsta uppmätta lugna period var 102 timmar lång. Sett över ett dygn är nätter ofta lugnare än dagar, speciellt sommartid.

    Svåra vågförhållanden (vindhastighet > 13.9 m/ s, dvs kuling eller storm) förekommer i genomsnitt cirka 10 % av året, uppdelad på ungefär 80 tillfällen med en medel-varaktighet på cirka 11 timmar. Längsta uppmätta varaktighet är 6.1 dygn. Maximal tid med kuling/storm under ett år är 1 660 timmar och minimal cirka 500 timmar. På vintern inträffar flest hårdvinds-perioder, i genomsnitt 11 gånger per månad, med en medelvaraktighet på cirka 16 timmar. På sommaren förekommer 5 - 6 hårdvinds-perioder per månad, med en medelvaraktighet på 7 - 8 timmar. Den dominerande vindriktningen vid hårda vindar är året runt SW-W. Hårda vindar kan under november, december, februari och mars också vara vanliga från E-SE, samt under april och maj från NE. Området utanför Kristianopel ligger öppet för vindar från SE-SW.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 120.
    Westring, Gustaf
    et al.
    SMHI.
    Andersson, Jan
    SMHI, Samhälle och säkerhet.
    Lindh, Henrik
    SMHI, Samhälle och säkerhet.
    Axelsson, Robert
    SMHI.
    Forsmark - en temperaturstudie: Slutrapport1993Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Om inget annat nämns refererar alla uppgifter i detta kapitel till station 126 som antas vara representativ för hela fjärden däromkring. Begreppen yta och botten, i samband med referenser till temperaturskillnader, är egentligen baserade på mätningar vid 1.5 respektive 16 m djup, men de ger realistiska mått på hur mycket kallare kylvattnet normalt kommer att vara om det hämtas ur djupvattnet vid station 126.

    Temperaturskillnaden mellan ytan och botten under sommaren (andra hälften av juni till och med augusti) ligger normalt kring 3 °C. Under våren är differensen betydligt större och från och med september då hösten normalt inträtt råder nästan isotermi. Temperaturskillnaden för ytan - 12 m och ytan - 8 m djup är under sommaren normalt cirka 2 respektive 1 °C. För närmare detaljer om fördelningen av temperaturskillnaderna mellan ytan och olika djup har kumulativa frekvensdiagram framtagits.

    Temperaturdifferensen styrs under sommaren av vindens riktning, styrka och varaktighet. I viss mån spelar också tröskeldjupet till fjärden en roll. Starkare nordliga vindar under cirka två dygn leder till perioder med små temperatur- killnader, dessa varar normalt 2 - 3 dygn. Sydliga vindar av måttlig styrka under 2 - 3 dygn eller mer leder till kraftiga temperaturdifferenser. Perioder med mycket svaga vindar leder till en höjning av temperaturskillnaden. Sydliga vindar förekommer cirka 50 % av sommaren, mycket svaga vindar cirka 15 %.

    I sektion 4.7 finns en välmenad lekmanslista på aspekter som bör ägnas speciell uppmärksamhet i det fortsatta arbetet med att sänka kylvattnets intagstemperatur under sommaren.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 121.
    Westring, Gustaf
    et al.
    SMHI.
    Wickström, Kjell
    SMHI.
    Spridningsberäkningar för Höganäs kommun1990Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 122.
    Wickström, Kjell
    SMHI.
    Bedömning av kylvattenrecipienten för ett kolkraftverk vid Oskarshamnsverket1987Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Utsläppet av 18 m3 /s kylvatten från det planerade kolkraftverket ger en ca 20 procentig förstoring av det nu kylvattenpåverkade området.

    Vid utsläpp från Stora Båden kommer området norrut längs Ävrö att påverkas av något högre övertemperaturer, både i ytan och på djupare nivåer, se fig. 3 och 4, än om det släpps ut via Hamnefjärden. Ett utsläpp i Hamnefjärden integrerat med utsläppen från kärnkraftverket ger samma spridningssätt och spridningsväg som tidigare kartläggningar visat.

    Vid utsläpp av kylvatten i Borholmsfjärden ger ett utsläpp på 4.5 m3 Is en påverkan på hela fjärden. Isotermen för övertemperaturen 1 °c täcker en yta av 50-75% av fjärden.

    Vintertid blir ytvattenplymerna större. Då ligger även stora delar av Norre fjärd inom området för 1 °c övertemperatur.

    SMHI föreslår att utsläpp av kylvatten sker enligt alternativ 1. När det gäller reservutsläpp i Borholmsfjärden bör inte mer än 4.5 m3 /s släppas där. Detta om man vill begränsa avkylningsområdet till Borholmsfjärden och Norre fjärd.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 123.
    Wickström, Kjell
    SMHI.
    Oskarshamnsverket - kylvattenutsläpp i havet: Slutrapport1990Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 124.
    Wickström, Kjell
    SMHI.
    Vågdata från svenska kustvatten 19861988Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under hösten 1978 startade SMHI med medel från Nämnden för Energiproduktionsforskning registrering av vindgenererade vågor i svenska kustvatten. SMHI har tidigar presenterat vågdata från åren 1978 - 1985. Denna rapport redovisar vågklimatdata för år 1986. Registreringarna görs med två typer av instrument. I närheten av fasta kassunfyrar används bottenfasta ekolod, som flera gånger per sekund mäter avståndet botten - vattenytan. Via kabel går data till en microprocessor (automatstation) i kassunfyren, där viss bearbetning av våguppgifter sker. Vågdata går därefter på telefonlinje till SMHls dator i Norrköping, där nya våguppgifter varje timma kan avläsas på en bildskärm.

    På platser, där kabelförbindelse till en automatstation skulle bli alltför lång, mäts vågorna med en accelerometerboj (wave rider) på ytan. Bojen sänder på radio in våguppgifter till en närbelägen automatstation.

    Fasta stationer med ekolod finns nu på fyrarna Almagrundet, Gustav Dalen Ölands Södra Grund och Trubaduren Svenska Björn är en kassunfyr där ett svensk finskt sammarbete har resulterat i en lång mätserie med en finsk accelerometerboj och mottagningsstation i en av SMHl:s automatstationer. Accelerometerboj har också använts under perioder, 6-12 månader långa, vid Väderöarna, Hoburgen och i Laholmsbukten. Under 1986 har accelerometerbojar använts vid östergarn och Väderöarna.

    Energiforskningsnämnden och SMHI har gemensamt finansierat vågmätningar och bearbetning.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 125.
    Wickström, Kjell
    et al.
    SMHI.
    Hillgren, Robert
    SMHI, Samhälle och säkerhet.
    Spridningsberäkningar för EKA-NOBELs fabrik i Stockviksverken1990Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    SMHI har på uppdrag av Casco Nobel AB utfört spridningsundersökningar i Sundsvallsbukten för att klarlägga spridningen av natriumklarat från EKA Nobels fabrik i Stockviksverken.

    Vi har valt att kombinera resultaten från strömmätningar och en tredimensionell numerisk modell för att beskriva några typiska strömningsmönster för utsläppsområdet.

    De olika spridningssituationerna som förekommer vid nordlig och sydlig vind samt under islagd tid beskriver cirka 90 procent av alla möjliga situationer.

    För att verifiera modell- och beräkningsresultaten har spårämnesundersökningar genomförts under två dagar. Samtidigt har ström- och skiktningsförhållanden kontrollerats.

    Av resultaten framgår att spridningen av avloppsvattnet sker till övervägande del i ytvattnet och är koncentrerat till området innanför linjen. Essvikslandets norra udde och Alnöns sydvästra hörn. Avloppsvattnet når framförallt strandzonen kring Essvikslandets norra del. Utspädningen av avloppsvattnet ger dock förhållandevis låga koncentrationer (cirka 0,01 ug/1).

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
123 101 - 125 of 125
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf