This report describe SMHls environmental monitoring in the open sea areas around Sweden, from the Skagerrak to the northem part of the Bothnian Sea  A great part of the results from the project described here are also reported as a national Swedish contribution to the Baltic Monitoring Programme (BMP) of the Helsinki Commission (HELCOM). Physical, chemical and biological parameters are studied in water samples, zoobenthos is studied in sediment grab samples and samples of fish and mussels are collected for the determination of harmful substances in the Kattegat, the Sound (Öresund), the Baltic Proper and the Gulf of Bothnia.

The temperature of the sea surface layer was higher than normal most part of the year, just as in 1989. In the entire sea area the temperatures were 1- 3 °C above the long term mean value for the period 1979 - 1989. The oxygen conditions in the south eastern Kattegat once again were unfavorable in late summer and early autumn. However, despite the unusually calm autumn with only weak mixing of the water masses the oxygen concentrations increased again and the situation never was serious. Also in the Baltic Proper the bad oxygen situation in the deep water prevailed in several basins the whole year. No major inflow of oxygen rich water occurred to ventilate the deep basins. In the Bornholm Basin hydrogen sulphide was present under the halocline (with an extension into the Hanö Bight) the whole year with the exception of the August cruise. In the Gdansk Basin there is no longer any stratification and oxygen is mixed into the water from the atmosphere. This has improved the conditions in the bottom water. In the Eastern Gotland Basin hydrogen sulphide has been present in the bottom water for more than 13 years continuously. The Northem Central Basin, including the Landsort Deep, and the Western Central Basin were free from hydrogen sulphide the whole year. Nutrient conditions did not show any remarkable or unexpected changes during 1990. During the winter period phosphate and nitrate were present in about normal concentrations, which decreased to near detection limit during the production period in the spring and early summer and then increased again during autumn. The petroleum hydrocarbons showed during the spring roughly the same concentrations as during the previous years, whereas the autumn values were normal in the surface water only and all other values were high or very high. The reason for this has not been identified.

ProjektI denna rapport beskrivs en verksamhet med miljöövervakning i de öppna havsområdena runt Sverige, från Kattegatt till nordligaste delen av  bottenhavet. SMHI utför arbetet på uppdrag av Naturvårdsverket, eftersom verksamheten ingår i det nationella programmet för övervakning av miljökvalitet - PMK. Större delen av resultaten överlämnas som ett svenskt bidrag till Helsingforskommissionens program för övervakning av Östersjöns marina miljö (BMP -Baltic Monitoring Programme).

Övervakningen utförs genom att prover insamlas under regelbundna  expeditioner i Kattegatt, Öresund, Östersjön och Bottniska Viken. Fysikaliska, kemiska och biologiska parametrar bestäms i vattenprover, bottenfaunan studeras i sedimentprover och prover från fisk och mussla insamlas för bestämning av olika miljögifter.

Arbetet utförs helt integrerat med den löpande oceanografiska verksamheten vid SMHI. Genom detta blir resultaten av SMHis eget undersökningsprogram tillgängliga för miljöövervakningen. Därför innehåller denna rapport betydligt mer information än vad PMK finansierar.

ResultatVintern 1989-90 var mycket mild; det var faktiskt den fjärde osedvanligt milda vintern i rad. Utbredningen av havsis var liten i de svenska farvattnen. I stort sett var det bara Bottenviken som var istäckt och och detta istäcke bröt upp cirka två veckor tidigare än normalt.Början av 1990 var varm, blåsig och nederbördsrik, speciellt i sydsverige. Våren kom tidigt och var varmare än normalt. Från och med maj blev vädret instabilt och sommaren var sval och ostadig. Hösten var nederbördsrik men lugn, medan däremot december var blåsig och mild.

Temperaturen i havsvattnet blev därför, liksom under 1989, högre än normalt under hela eller nästan hela året och mest märkbart under vinter- och höstmånaderna. Temperaturerna har inom hela havsområdet legat ca 1 - 3 °C högre än långtidsmedelvärdet för perioden 1979 - 89.

Oxygenförhållandena i Kattegatt visade återigen en tillfällig nedgång i den sydöstra delen under sensommar och tidig höst. Trots att hösten var ovanligt lugn och omblandningen i vattenmassan relativt liten återgick oxygenhalterna till normala värden och någon riktigt utbredd oxygenbrist uppstod inte. I stora delar av Östersjön fortsatte dock de dåliga oxygenförhållandena i djupvattnet under hela året. Inte heller under 1990 inträffade något betydande inflöde av oxygenrikt vatten som kunde ventilera djupbassängerna.I Bornholmsbassängen fanns svavelväte i ett tunt skikt (med förgrening in i Hanöbukten) vid bottnen under hela året med undantag för augustiexpeditionen. I Gdanskbäckenet är skiktningen nu borta och inblandning av oxygen har kunnat ske från ytlagret, vilket haft en positiv effekt på bottenvattnet. I den östra Gotlandsbassängen är det nu mer än 13 år sedan det senast fanns oxygen i bottenvattnet. I motsats till detta har både norra centralbäckenet (med Landsortsdjupet) och djupområdet mellan Gotland och fastlandet varit helt fria från svavelväte under året.

Närsalterna uppvisade inga ovanliga eller oväntade variationer under året. Under vinterperioden fanns fosfat och nitrat i ytvattnet i normala halter, som i samband med primärproduktionen under våren gick ned till låga eller knappt mätbara nivåer, för att sedan på nytt stiga under hösten.

Analyserna av petroleumkolväten visar att halterna under våren 1990 var överlag något lägre än halterna under 1980-talet, vilket tyder på att belastningen med oljeföroreningar inte genomgått några påtagliga förändringar. Vid höstexpeditionen var halterna låga i ytan medan de på 10 m (och 30 m) djup var genomgående höga eller mycket höga inom hela havsområdet. Anledningen till detta har inte kunnat fastställas, men det torde inte röra sig om kontamination av proverna.

This report describes same aspects of the hydrographical conditions in the open sea areas around Sweden , based on SMHis environmental monitoring program during 1992. Due to the warm winter the mean sea surface temperature during spring was about 2 °C higher than normal. In Skagerrak events with very high nutrient concentrations accurred close to the Danish coast. No severe oxygen deficits were present in the Kattegat,  the lowest value recorded was 0.8 ml/l in the Laholm Bight during September. During autumn silicate in Kattegat surface water was below the detection limit which is very unusual. No major inflow of high saline water to the Baltic has occurred since 1977 and the salinity in the Gotland Deep at the end of 1992 was lowest ever recorded.

Det nya miljöövervakningssystemet skall fokuseras mot att följa de uppsatta miljömålen, säkra internationell rapportering, samt ge underlag för de kommande miljökvalitetsnormerna. Den nationella marina pelagialövervakningen skall tillsammans med övrig nationell och internationell information kunna redovisa i första hand tillstånd och effekter av eutrofiering och i andra hand tillstånd och förändringar med avseende på biologisk mångfald.SMHI fick med andledning av detta i uppdrag att utreda hur ett nationellt marint pelagialprogram torde dimensioneras. På det datamaterial som fanns tillgängligt har dels styrkeberäkningar utförts, för att avgöra möjligheten att fastställa trender, dels spatial korrelation studerats, för att beräkna den rumsliga upplösning som krävs. Den analys som utförts, tyder på att nuvarande program i stort sett är rätt dimensionerade, både när det gäller tidsmässig och rumslig upplösning. När det gäller de kemiska och fysikaliska parametrarna kan man i de flesta fall, med nuvarande frekvens, upptäcka de förändringar som anges i förutsättningarna. När det gäller de biologiska parametrarna har det varit svårare att göra en riktig analys. Det är dock helt uppenbart att de biologiska parametrarna kräver en högre mätfrekvens, åtminstone under viss del av året, än de kemiskt-fysiska. Därför bör biologisk provtagning i första hand koncentreras till de högintensiva stationerna.

This report describes some basic aspects of the hydrographical conditions in the open sea areas around Sweden, based on SMHls environmental monitoring program during 1993. A new monitoring program has been implemented, consisting of two types different types of stations. First, frequent stations which are few but have a high sampling frequency making it possible to resolve annual variations. Secondly mapping stations visited only a few times per year as to asses, oxygen conditions in the Kattegat and the Baltic deep waters and the pool of nutrients during the pre bloom season.

The most interesting event during 1993 was the large inflow of salt water to the Baltic that occured in the beginning of the year. As a result the deep water in the East Gotland Basin was renewed and oxygenated for the first time since 1978.

The main aim of this work is to present data as typical concentration values for different nutrients in the various sea areas, and how these have varied over time. The data presented cover a 30 year period which include both increased eutrophication and years with efforts to reduce antropological input of nutrients to the sea. Trends over 30 years have been calculated for various nutrient parameters. SMHI is the Swedish National Oceanographic Data Centre (NODC) to where several countries have supplied hydrographical data originating from various platforms (vessels, buoys etc.). Stations that have been in regular use for most parts of the last 30 years are included in the analysis. Due to different water characteristics, 14 sea areas are selected to represent the waters surrounding Sweden. In this report all available data from 1976 up till 2005 is used and presented in diagrams and tables. The figures of the parameters are presented as time series. Each parameter is divided into winter, summer, surface and bottom values. In the tables, information on a yearly basis is given to indicate changes that vary over time. Both a classical linear regression method and a non-parametric method (the Mann-Kendall) are used in the trend analysis to account for normal and non-normal distribution of the data. The trend magnitude and significance are also calculated. An overview of the results of significant trends of all the areas in the surface and the bottom for the winter and the summer are presented as arrows in a summary figure.

I juli drabbades Tjeckien och Polen av mycket intensiva regnväder. Det första kom 4-9/7 och det andra inträffade 18-21/7. Över floderna Oder och Wislas avrinningsområden föll 3-4 gånger så mycket nederbörd som normalt. Utifrån vattenföringuppgifterna beräknades, att det under perioden 11/7-31/8 hade runnit ut 17 km3 från dessa floder till Östersjön. Den normala avrinningen från Oder och Wisla är under denna tidsperiod ca 6 km3, vilket innebär ett överskott på ca 11 km3• Det kan jämföras med en veckas inflöde genom Öresund, som är av storleksordningen 10 km3.

De stora regnmängderna medförde, att stora områden översvämmades främst längs Oder och att flodvattnet förde med sig material och föroreningar längs vattendragen. De svenska hydrografiska basundersökningarna i södra Östersjön intensifierades för att undersöka flodvattnets spridning och materialtransport i södra Östersjön. Undersökningarna utfördes till största delen av SMHI, och i ett nära samarbete med Naturvårdsverket, Fiskeriverket, IVL och Kustbevakningen. Tyska och polska fartyg utförde även intensiva mätningar under den aktuella tiden.

Flodvattnets väg ut i Östersjön prognostiserades och följdes på ett antal olika sätt. Vinduppgifter, den oceanografiska modellen HIROMB samt spridningsmodell för olja och kemikalier användes för att prognostisera vattnets väg samtidigt som översvämningsvattnet följdes med hjälp av satellitbilder och fartygsmätningar.

Wisla rinner ut i Gdanskbukten, medan Oder rinner ut i Pommerska bukten efter att ha passerat Szczecin-lagunen. De uppmätta närsaltkoncentrationerna i bukterna var i samma storleksordning som de maximala halter som uppmätts under vårperioderna de senaste 25 åren. Det näringsrika vattnet orsakade en kraftig primärproduktion i bukterna. I slutet av juli rådde västliga vindar, som transporterade det utströmmande vattnet från Wisla och Oder österut längs den polska kusten. I början av augusti vände vinden och blev ostlig. Vädret var varmt och soligt, och vattnet transporterade långsamt västerut. Någon påverkan längre ut från kusten registrerades inte och några långtidseffekter förväntas inte heller ske.

En klimatologisk atlas av syresituationen i Östersjöns djupvatten publicerades 2011 i SMHIs Report Oceanography No 42. Sedan 2011 har rapporten uppdateras årligen då kompletterande data från länder runt Östersjön har rapporerats till ICES. I denna rapport har resultaten från 2012 uppdaterats. De preliminära resultaten för 2013 baseras på data insamlade under Baltic International Acoustic Survey (BIAS) och nationell miljöövervakning med bidrag från Finland,Estland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige.Förekomsten av hypoxi (syrebrist) och anoxi (helt syrefria förhållanden) under höstperioden, augusti till oktober, har undersökts i varje mätprofil. Djupet där hypoxi eller anoxi först påträffas i en profil har interpolerats mellan provtagningsstationer och kombinerats med en djupdatabas för beräkning av utbredning och volym av hypoxiska och anoxiska förhållanden. Resultaten har överförts till kartor och diagram för att visualisera syresituationen i Östersjöns djupvatten.Resultaten för 2012 och de preliminära resultaten för 2013 visar att de extrema syreförhållanden som observerats i Egentliga Östersjön efter regimskiftet 1999 fortsätter. Utbredningen av anoxi fortsätter att vara konstant förhöjd till nivåer som bara observerats i Östersjön vid enstaka år före 1999. Under 2013 beräknas ~15 % av bottnarna i Egentliga Östersjön, Finska viken och Rigabukten vara påverkade av anoxiska förhållanden och ~30% av hypoxi.

En klimatologisk atlas över syresituationen i Östersjöns djupvatten publicerades 2011 i SMHIs Report Oceanography No 42. Sedan 2011 har årliga uppdateringar gjorts då kompletterande data från länder runt Östersjön har rapporerats till ICES. I denna rapport har resultaten från 2013 uppdaterats. De preliminära resultaten för 2014 baseras på data insamlade under Baltic International Acoustic Survey (BIAS) och nationell miljöövervakning med bidrag från Estland, Litauen, Tyskland, Polen och Sverige. Förekomsten av hypoxi (syrebrist) och anoxi (helt syrefria förhållanden) under höstperioden, augusti till oktober, har undersökts i varje mätprofil. Djupet där hypoxi eller anoxi först påträffas i en profil har interpolerats mellan provtagningsstationer och kombinerats med en djupdatabas för beräkning av utbredning och volym av hypoxiska och anoxiska förhållanden. Resultaten har överförts till kartor och diagram för att visualisera syresituationen i Östersjöns djupvatten. Resultaten för 2013 och de preliminära resultaten för 2014 visar att de extrema syreförhållanden som observerats i Egentliga Östersjön efter regimskiftet 1999 fortsätter. Utbredningen av anoxi fortsätter att vara konstant förhöjd till nivåer som bara observerats i Östersjön vid enstaka år före 1999. Under 2013 beräknas ungefär 15 % av bottnarna i Egentliga Östersjön, Finska viken och Rigabukten vara påverkade av anoxiska förhållanden och cirka 25% av hypoxi.

En klimatologisk atlas över syresituationen i Östersjöns djupvatten publicerades 2011 i SMHIs Report Oceanography No 42. Sedan 2011 har årliga uppdateringar gjorts då kompletterande data från länder runt Östersjön har rapporerats till ICES. I denna rapport har resultaten från 2014 uppdaterats. De preliminära resultaten för 2015 baseras på data insamlade under Baltic International Acoustic Survey (BIAS) och nationell miljöövervakning med bidrag från Sverige, Finland, Estland, Tyskland och Polen. Förekomsten av hypoxi (syrebrist) och anoxi (helt syrefria förhållanden) under höstperioden, augusti till oktober, har undersökts i varje mätprofil. Djupet där hypoxi eller anoxi först påträffas i en profil har interpolerats mellan provtagningsstationer och kombinerats med en djupdatabas för beräkning av utbredning och volym av hypoxiska och anoxiska förhållanden. Resultaten har överförts till kartor och diagram för att visualisera syresituationen i Östersjöns djupvatten. Resultaten för 2014 och de preliminära resultaten för 2015 visar att de extrema syreförhållanden som observerats i Egentliga Östersjön fortsätter. Utbredningen av anoxi fortsätter att vara konstant förhöjd till nivåer som bara observerats i Östersjön enstaka år före 1999. Trots det stora inflöde som inträffade i december 2014 beräknas ungefär 16% av bottnarna i Egentliga Östersjön, Finska viken och Rigabukten vara påverkade av anoxiska förhållanden och omkring 29% av hypoxi.

En klimatologisk atlas av syresituationen i Östersjöns djupvatten från 1960 till 2011 har skapats baserad på all tillgänglig data från ICES. Ytterligare data från Baltic International Acoustic Survey (BIAS) har inkluderats separat för 2011. Förekomsten av hypoxi (syrebrist) och anoxi (helt syrefria förhållanden) under höstperioden har undersökts i varje mätprofil. Djupet då hypoxi eller anoxi först påträffas i en profil har interpolerats mellan provtagningsstationer och kombinerats med en djupdatabas för beräkning av utbredning och volym av hypoxiska och anoxiska förhållanden. Resultaten har överförts till kartor och diagram för att visualisera syresituationen i Östersjöns djupvatten. Utifrån analyserade data från perioden 1960-2011 har ett distinkt regimskifte skett 1999. Under den första regimen, från 1960 till 1999, påverkade hypoxi stora områden och volymer, medan anoxi enbart påverkade mindre djupområden. Efter regimskiftet 1999 har andelen hypoxi och anoxi förhöjts till nivåer som aldrig tidigare observerats i Östersjöns djupvatten. Utbredningen av bottnar påverkade av anoxi har i medeltal ökat från 5% av Egentliga Östersjöns (inklusive Finska viken och Rigabukten) bottenarea till 15%, i och med regimskiftet, d.v.s. med en faktor 3. Utbredningen av hypoxi har också ökat från 22% till 28% d.v.s. med en faktor ~1.3. Den största utbredningen av anoxi, 18%, i Egentliga Östersjön observerades 2005 och den största påverkade vattenvolymen, 10%, noterades 2001. Utvecklingen i Östersjön med fortsatt extrema syreförhållanden efter regimskiftet och dess orsaker och konsekvenser för Östersjöns ekosystem är idag inte helt klarlagd. Det finns emellertid flera troliga orsaker som kan samverka såsom; förändrade vindförhållanden, förändrad frekvens och karaktäristik av inflöden, ökad belastning av organiskt material till djupvattnet, förändrad vertikal omblandning samt skiktning och ändrad tillrinning till Östersjön. Historiskt så har syreförhållanden i Östersjön undersökts i detalj och de flesta processer, både fysiska och kemiska finns beskrivna. Men utvecklingen under 2000-talet är alarmerande och måste noggrant undersökas. Utbredningen och volymen av hypoxi har idag (2011) antagligen nått den övre gränsen för vad som är fysiskt möjligt med den permanenta skiktning som finns i Östersjön. De anoxiska förhållandena kan dock fortsatt öka om den negativa utvecklingen fortsätter, vilket ytterligare kan förvärra övergödningsproblematiken i Östersjön då mer fosfor kan frigöras från bottnar som tidigare varit syresatta.

En klimatologisk atlas av syresituationen i Östersjöns djupvatten publicerades 2011 i SMHIs Report Oceanography No 42. Resultaten för 2011 var preliminära och har i denna rapport uppdaterats då ny data har rapporterats till ICES. Resultaten för 2012 är preliminära och är baserade på syredata insamlade under Baltic International Acoustic Survey (BIAS) med bidrag från Sverige, Polen, Estland och Finland. Data från SMHIs egna ordinarie expeditioner har också inkluderats.Förekomsten av hypoxi (syrebrist) och anoxi (helt syrefria förhållanden) under höstperioden, augusti till oktober, har undersökts i varje mätprofil. Djupet då hypoxi eller anoxi först påträffas i en profil har interpolerats mellan provtagningsstationer och kombinerats med en djupdatabas för beräkning av utbredning och volym av hypoxiska och anoxiska förhållanden. Resultaten har överförts till kartor och diagram för att visualisera syresituationen i Östersjöns djupvatten.Resultaten för 2011 och de preliminära resultaten för 2012 visar att de extrema syreförhållanden som observerat i Egentliga Östersjön efter regimskiftet 1999 fortsätter. Andelen områden påverkade av hypoxi och anoxi fortsätter att vara förhöjda till nivåer som aldrig tidigare observerats i Östersjöns djupvatten.

En klimatologisk atlas över syresituationen i Östersjöns djupvatten publicerades 2011 i SMHIs Report Oceanography No 42. Sedan 2011 har årliga uppdateringar gjorts då kompletterande data från länder runt Östersjön har rapporerats till ICES. I denna rapport har resultaten från 2016 uppdaterats. De preliminära resultaten för 2017 baseras på data insamlade under Baltic International Acoustic Survey (BIAS) och nationell miljöövervakning med bidrag från Sverige, Finland och Polen.

Förekomsten av hypoxi (syrebrist) och anoxi (helt syrefria förhållanden) under höstperioden, har undersökts i varje mätprofil. Djupet där hypoxi eller anoxi först påträffas i en profil har interpolerats mellan provtagningsstationer och kombinerats med en djupdatabas för beräkning av utbredning och volym av hypoxiska och anoxiska förhållanden. Resultaten har överförts till kartor och diagram för att visualisera syresituationen i Östersjöns djupvatten.

Resultaten för 2016 och de preliminära resultaten för 2017 visar att de extremasyreförhållanden som observerats i Egentliga Östersjön fortsätter. Utbredningen av anoxi fortsätter att vara konstant förhöjd till nivåer som bara observerats i Östersjön enstaka år före 1999. Trots ett flertal inflöden under perioden 2014-2016 beräknas ungefär 18% av bottnarna i Egentliga Östersjön, Finska viken och Rigabukten vara påverkade av anoxiska förhållanden och omkring 28% av hypoxi under 2017. Inflödena 2014-2016 har minskat poolen av svavelväte så att den nästan helt försvunnit i Östra och Norra Gotlandsbassängen. Dock är syrgashalterna fortsatt noll eller mycket nära noll i djupvattnet och tecken på ökade halter av svavelväte har noterats under 2017.

En klimatologisk atlas över syresituationen i Östersjöns djupvatten publicerades 2011 i SMHIs Report Oceanography No 42. Sedan 2011 har årliga uppdateringar gjorts då kompletterande data från länder runt Östersjön har rapporerats till ICES datacenter. I denna rapport har resultaten från 2017 uppdaterats och preliminära resultat för 2018 tagits fram. Resultaten för 2018 baseras på data insamlade under internationella fiskeriundersökningar, nationell miljöövervakning och forskningsprojekt med bidrag från Danmark, Estland, Lettland, Sverige, Finland, Ryssland och Polen. Förekomsten av hypoxi (syrebrist) och anoxi (helt syrefria förhållanden) under höstperioden, har undersökts i varje mätprofil. Djupet där hypoxi eller anoxi först påträffas i en profil har interpolerats mellan provtagningsstationer och kombinerats med en djupdatabas för beräkning av utbredning och volym av hypoxiska och anoxiska förhållanden. Resultaten har överförts till kartor och diagram för att visualisera syresituationen i Östersjöns djupvatten. Resultaten för 2017 och de preliminära resultaten för 2018 visar att de extrema syreförhållanden som observerats i Egentliga Östersjön, efter regimskiftet 1999, fortsätter. Utbredningen av anoxi fortsätter att vara konstant förhöjd till nivåer som bara observerats i Östersjön enstaka år före 1999. Trots ett flertal inflöden under perioden 2014-2016 beräknas ungefär 22% av bottnarna i Egentliga Östersjön, Finska viken och Rigabukten vara påverkade av anoxiska förhållanden och omkring 32% av hypoxi under 2018. De preliminära resultaten från 2018 indikerar att de anoxiska områdena är de största som har noterats under den analyserade perioden, som startar 1960. Mängden svavelväte, som på grund av inflödena 2014- 2016, helt försvann från Östra och Norra Gotlandsbassängerna, ökar åter i dessa bassängers djupvatten.

En klimatologisk atlas över syresituationen i Östersjöns djupvatten publicerades 2011 i SMHIsReport Oceanography No 42. Sedan 2011 har årliga uppdateringar gjorts då kompletterandedata från länder runt Östersjön har rapporerats till ICES datacenter. I denna rapport harresultaten från 2018 uppdaterats och preliminära resultat för 2019 tagits fram. Resultaten för2019 baseras på data insamlade under internationella fiskeriundersökningar, nationellmiljöövervakning och forskningsprojekt med bidrag från Danmark, Estland, Sverige, Finland,Ryssland och Polen.Förekomsten av hypoxi (syrebrist) och anoxi (helt syrefria förhållanden) under höstperioden,har undersökts i varje mätprofil. Djupet där hypoxi eller anoxi först påträffas i en profil harinterpolerats mellan provtagningsstationer och kombinerats med en djupdatabas för beräkningav utbredning och volym av hypoxiska och anoxiska förhållanden. Resultaten har överförts tillkartor och diagram för att visualisera syresituationen i Östersjöns djupvatten 1960-2019.Resultaten för 2018 och de preliminära resultaten för 2019 visar att den extrema syrebristen somobserverats i Egentliga Östersjön, efter regimskiftet 1999, fortsätter. Under 2018 noterades denstörsta utbredningen av syrefria bottnar sedan tidsseriens start 1960. Omkring ~24% avbottnarna var syrefria och ~33% var påverkade av syrebrist. Liknande nivåer återfinns 2019.Resultaten från de senaste två åren indikerar en ny fas då utbredningen av syrefria bottnar harnått nya områden. I de södra områdena av Egentliga Östersjön; Hanöbukten, Gdanskbukten ochBornholmsbassängen har syrebrist förekommit i djupvattnet tidigare men nu återfinns syrefriaområden regelbundet. Mängden svavelväte, som på grund av inflödena 2014-2016, heltförsvann från Östra och Norra Gotlandsbassängerna, ökar åter i dessa bassängers djupvatten.Inget större inflöde till Östersjön har inträffat under perioden 2017-2019.

Under hösten år 2000 och vinter-vår 2001 var nederbörden i Vänerns avrinningsområde högre än normalt. Flödet i Göta älv var under våren 2001 extremt högt, ca 1200 m3/s, d.v.s. tre gånger högre än medelflödet. Flödet i mindre vattendrag som mynnar vid Bohuskusten är litet jämfört med Göta älv. För att undersöka eventuella effekter på den marina miljön i området nära Göta älvs mynning genomfördes en studie med provtagning veckovis vid fyra stationer. Fysiska och kemiska variabler mättes liksom växtplanktonsammansättning och abundans. Naturvårdsverket och Bohuskustens vattenvårdsförbund bidrog till finansieringen av provtagningarna tillsammans med SMHI. Effekter på vattenkvaliteten i Göta älvs mynningsområde noterades i form av låga salthalter i ytvatnet och som höga halter av löst oorganiskt kväve, fosfat-fosfor och silikat jämfört med månadsmedelvärden för peioden 1990-99. I utsjön noterades inga sådana effekter. Några effekter på siktdjupet (Secchidjupet) observerades ej. Vid några tillfällen observerades hög växtplanktonbiomassa, mätt som klorofyll a. Vid andra platser längs Bohuskusten uppmättes inga eller små effekter. Primärproduktionsmätningar vid Gullmarfjordens mynning visade inte på några effekter av höga flöden från land. Under undersökningen inträffade en skadlig algblomning då flagellaten Chattonella sp. blommade i Kattegat och Skagerrak. Blomningen, som beskrivs i rapporten, är sannolikt inte knuten till de höga flödena från land. En unik eller ovanlig egenskap hos denna Chattonella-blomning var att den pågick i kallt vatten direkt efter vårblomningen av kiselalger i början av mars. Slutsasen av undersökningarna är att effekten av höga flöden från land var mindre än väntad, sötvattnet från älven blandades snabbt med havsvatten och endast små effekter observerades. Ingen koppling mellan höga flöden och Chattonella-blomningen detekterades. Summary

The Swedish OSPAR waters were assessed by applying the OSPAR Common Procedure for the time period 2006 – 2014. The Swedish parts of Skagerrak, Kattegat and the Sound constitute the outer part of the transition zone between the estuarine Baltic Sea and the oceanic North Sea and were investigated for nutrients, chlorophyll-a,oxygen, macrophytes, phytoplankton and zoobenthos. The conclusion from the overall assessment of the Swedish OSPAR waters was that only Skagerrak open sea could be classified as a Non-Problem Area and all other assessment units were classified as Problem Areas.  Atmospheric input of nitrogen significantly decreased in both Skagerrak and Kattegat and the land based input of total nutrients also decreased in Skagerrak, Kattegat as well as the Sound. However, the short-term trend of nitrogen input to the Sound was positive. Skagerrak is governed by trans-boundary transports from the North Sea of mainly nitrogen but also phosphorus. Kattegat receives trans-boundary nutrients from both the Baltic Sea through the Sound and from Skagerrak and transports nutrients towards the coast and the western part of the basin.  Overall, concentrations of DIN, DIP, TN and chlorophyll-a decreased in most areas, however, no significant trends were found for DIP. Increasing concentrations were found in silicate, POC and TP. The Secchi depth increased in most areas. Oxygen deficiency was mainly a problem in the fjords and the Kattegat open sea.  In Skagerrak coastal waters winter nutrients were only elevated in the fjords. Concentrations of DIN generally decreased significantly and there were tendencies of decreasing DIP. This pattern was also supported by the total nitrogen while total phosphorus increased. Secchi depth was improving and there was a significant positive trend of increasing depths. However, zoobenthos were still in bad condition and phytoplankton indicator species were often elevated. Chlorophyll-a concentrations were generally decreasing but still elevated in the inner coastal waters. There were also problems with algal toxins such as DST (Diarrhetic Shellfish Toxin) and PST (Paralystic Shellfish Toxin) infections in the area. According to the OSPAR classification scheme, a unit with no evident increased nutrient enrichment can be classified as a Problem Area but the cause might be due to trans-boundary transport from adjacent areas. In the open area of Kattegat there were still problems with oxygen deficiency, especially in the southern parts, even though the trend was significantly positive for the assessment period 2006 – 2014. Concentrations of chlorophyll-a and DIN decreased significantly, however, DIN levels were still generally elevated, especially in the southern parts of Kattegat while DIP was closer to the assessment level. In Kattegat coastal waters winter nutrients were elevated in all assessment units, except from the inner coastal waters, even though there was a general pattern of decreasing going trends. Chlorophyll-a was mainly elevated in the Sound and the estuaries. Secchi depth is generally improving and a significant increase was seen in the Sound. Also in Kattegat, zoobenthos were in bad condition and phytoplankton indicator species were often elevated.