Omkring hälften av Sveriges elproduktion utgörs idag av vattenkraft vilken produceras i omkring 2000 kraftverk. Den största avrinningen av vatten från land sker under våren och vattnet lagras i magasin för elproduktion under vintern. Denna förändring av den naturliga avrinningen har stora effekter på de akvatiska ekosystemen och vara ett av de största miljöproblemen för svenska vattendrag och sjöar.Det saknas idag en vägledning för statusklassificering av hydromorfologiska parametrar i kustvatten enligt Vattendirektivet. SMHI fick i uppdrag av Vattenmyndigheterna att ta fram ett förslag till klassgränser och klassning för parameter 9.5 Sötvatteninflöde och vattenutbyte i kustvatten och vatten i övergångszon enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2013:19. Den hydrologiska modellen S-HYPE och den oceanografiska Kustzonsmodellen användes för att studera de skillnader i färskvattentillförsel samt färskvatteninnehåll, salinitet och vattenålder i ytan som orsakas av reglering av vattenflödet på land.Baserat på resultaten har regleringen av vattenflödet på land överlag lett till en ökning av färskvatteninnehållet med 2 % längs Norrlandskusten och en motsvarande minskning av färskvatteninnehållet på västkusten. Typiskt leder regleringen av vatten på land till en lägre färskvattentillförsel till kusten under våren och sommaren och en högre färskvattentillförsel till kusten på hösten och vintern jämfört med ett scenario med en naturlig landavrinning.Den naturliga bakgrundsvariationen, enligt definitionen ± 2 MAD (Median Absolute Deviation), och den Maximala Absoluta Avvikelsen, MAA, användes för att konstruera 5 statusklasser. Denna metod gav upphov till att 98 % av kustvattenförekomsterna fick en Hög eller God status för parametrarna färskvattentillförsel och salinitet, 87 % av kustvattenförekomsterna fick en Hög eller God status för färskvatteninnehåll och 83 % av kustvattenförekomsterna fick en Hög eller God status för vattenålder.

This is the third year joint status report for the North Sea, Skagerrak, Kattegat and the Baltic Sea area (Fig. 1) carried out by SMHI, IMR, DHI and FIMR as a part of the project BANSAI, supported by the Nordic Council of Ministers’ Sea and Air Group. The aim of the demonstration project is to integrate marine observations and eutrophication model simulations in an annual eutrophication assessment of the Baltic and the North seas. The present report is mainly based on model estimates of some of the indicators suggested by the OSPAR Common Procedure (c.f. Appendix) for the identification of the eutrophication status of the maritime area (OSPAR, 2005). This report serve as a basis for the on-going discussions about the ecological quality indicators included in the assessment, and the way to merge results from different models and observations for the assessment.Estimations of river discharges and model results are used to describe the degree of nutrient enrichment (Category I) defined by the riverine loadings of nitrogen and phosphorus, and winter surface concentrations and ratios of DIN and DIP. The direct effects of nutrient enrichment during the growing season (Category II) are described in terms of the mean and maximum chlorophyll-a concentrations and model estimations of primary production. The ratio between diatoms and flagellates is used as an indicator of region specific phytoplankton indicator species (Category II). The indirect effects of nutrient enrichment (Category III) are discussed in terms of oxygen depletion in bottom waters. Estimations of region specific background concentrations and threshold values are gathered from the literature (Helcom, 2006; OSPAR, 2005) and used for the model assessment. The four model systems used for the joint assessment (Fig. 2) cover different parts of the North Sea, Skagerrak, Kattegat and the Baltic Sea area. Detailed descriptions of the models may be found on the web-sites presented below the figure.In section 2 the key messages from this assessment will be presented. In section 3, each country gives a brief observations overview for 2006 and some references to other sources and reports that might be useful for the readers. The methods of the assessment are described in section 4. Statistical characteristics of model results and in-situ data are presented in section 5 and the model assessment of eutrophication status is done in section 6. Conclusions and comments to the assessment are presented in section 7.

A fully coupled high-resolution 3-dimensional biogeochemical-physical ocean model including an empirical wave model was used to investigate the long-term average (1970-2007) distributions and transports of resuspended matter and other types of suspended organic matter in the Baltic Sea. Modelled bottom types were compared to observations and the results showed that the model successfully managed to capture the horizontal, as well as the vertical, distribution of the different bottom types: accumulation, transport and erosion bottoms. The model also captured well the nutrient element contents in the sediments. On average the largest contribution of resuspended organic carbon to the transport of total organic carbon is found at erosion and transport bottoms. Although the relative transport of resuspended organic carbon at deeper accumulation bottoms in general is low (< 10% of total), the central parts of the sub-basins act on average as sinks that import organic matter while the more shallow areas and the coastal regions acts as sources of organic carbon in the water column. This indicates that the particulate organic matter produced in erosion and transport areas might be kept in suspension long enough to be transported and settle in less energetic areas, i.e. on accumulation bottoms. (C) 2011 Elsevier B.V. All rights reserved.

The new approach to model the oxygen dependent phosphate release by implementing formulations of the oxygen penetration depths (OPD) and mineral bound inorganic phosphorus pools to the Swedish Coastal and Ocean Biogeochemical model (SCOBI) is described. The phosphorus dynamics and the oxygen concentrations in the Baltic proper sediment are studied during the period 1980-2008 using SCOBI coupled to the 3D-Rossby Centre Ocean model. Model data are compared to observations from monitoring stations and experiments. The impact from oxygen consumption on the determination of the OPD is found to be largest in the coastal zones where also the largest OPD are found. In the deep water the low oxygen concentrations mainly determine the OPD. Highest modelled release rate of phosphate from the sediment is about 59 x 10(3) t P year(-1) and is found on anoxic sediment at depths between 60-150 m, corresponding to 17% of the Baltic proper total area. The deposition of organic and inorganic phosphorus on sediments with oxic bottom water is larger than the release of phosphorus, about 43 x 10(3) t P year(-1). For anoxic bottoms the release of total phosphorus during the investigated period is larger than the deposition, about 19 x 10(3) t P year(-1). In total the net Baltic proper sediment sink is about 23.7 x 10(3) t P year(-1). The estimated phosphorus sink efficiency of the entire Baltic Sea is on average about 83% during the period. (C) 2014 The Authors. Published by Elsevier B.V. This is an open access article under the CC BY-NC-ND license (http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/3.0/).

A method to combine observations and an ensemble of ecological models is suggested to produce a eutrophication assessment. Using threshold values and methodology from the Oslo and Paris Commissions (OSPAR) and the Helsinki Commission (HELCOM), four models are combined to assess eutrophication for the Baltic and North Seas for the year 2006. The assessment indicates that the entire southeastern part of the North Sea, the Kattegat, the Danish Straits, the Gulf of Finland, and the Gulf of Riga as well as parts of the Arkona Basin, the Bornholm Basin, and the Baltic proper may be classified as problem areas. The Bothnian Bay and parts of the Baltic proper, the Bornholm Basin, and the Arkona Basin are classified as potential problem areas. This method is a useful tool for the classification of eutrophication; however, the results depend on the threshold values, and further work is needed within both OSPAR and HELCOM to harmonize these values.

The QUASIMEME Project (1993-1996) was established to assist European laboratories to improve the data they produce in marine monitoring programmes. Through laboratory performance Studies (with six-monthly reports), workshops and expert visits the programme was fully interactive. There were five rounds of laboratory performance studies. For the nutrient section, in which about 50 laboratories took part, the reference materials distributed to the participants consisted of standard solutions of nutrients and seawater samples stabilized by autoclaving. The material included low and high concentrations typical of those encountered in coastal seawater; at least two samples with different concentrations were distributed in each round. Robust statistics were used to determine the means and standard deviations for each set of results. For inorganic nutrients, the assessment of the data for bias and precision was based mainly on a Z- and P-scoring system in which targets of +/- 6% were allocated to the high concentrations, likewise +/- 12.5% to the low concentrations. This overview discusses overall performance separately for nitrate plus nitrite, nitrite, ammonia, phosphate, total nitrogen and total phosphorus, and classifies the performance of individual laboratories in each round, while maintaining their anonymity. Performance for nitrate plus nitrite and nitrite improved steadily and these determinands are now fully under control; at the end of the programme, standard deviations (SD) for nitrate plus nitrite were 0.2 mu mol l(-1) at low concentration and 0.6 mu mol l(-1) (4%) at high concentration, and for nitrite they were 0.03 mu mol l(-1) and 0.06 mu mol l(-1) (5%) respectively. Phosphate showed a somewhat stable level of performance with SD of 0.06 mu mol l(-1) and 0.10 mu mol l(-1) (10%) at low and high concentrations respectively, but this could be improved. Ammonia proved the most difficult to determine, and in spite of a substantial improvement at the beginning of the exercise, this determinand is not under control in many laboratories. At low concentrations, ammonia shows a positive bias of 0.2 mu mol l(-1) and a SD of 0.3 mu mol l(-1), while at high concentrations SD reaches 0.5 mu mol l(-1) (20%). For total nitrogen (TN) and total phosphorus (TP), the exercises show that only two thirds of the participants produced consistent data for TN, and less than half of them produced consistent data for TP. (C) 1997 Elsevier Science Ltd. All rights reserved.

The eutrophication status of the entire Baltic Sea is classified using a multi-metric indicator-based assessment tool. A total of 189 areas are assessed using indicators where information on reference conditions (RefCon), and acceptable deviation (AcDev) from reference condition could be combined with national monitoring data from the period 2001-2006. Most areas (176) are classified as 'affected by eutrophication' and only two open water areas and 11 coastal areas are classified as 'unaffected by eutrophication'. The classification is made by application of the recently developed HELCOM Eutrophication Assessment Tool (HEAT), which is described in this paper. The use of harmonized assessment principles and the HEAT tool allows for direct comparisons between different parts of the Baltic Sea despite variations in monitoring activities. The impaired status of 176 areas is directly related to nutrient enrichment and elevated loads from upstream catchments. Baltic Sea States have implemented nutrient management strategies since years which have reduced nutrient inputs. However, eutrophication is still a major problem for large parts of the Baltic Sea. The 2007 Baltic Sea Action Plan is projected to further reduce nutrient inputs aiming for a Baltic Sea unaffected by eutrophication by 2021.

We report the development of a methodology for assessing confidence in ecological status classifications. The method presented here can be considered as a secondary assessment, supporting the primary assessment of eutrophication or ecological status. The confidence assessment is based on scoring the quality of the indicators on which the primary assessment is made. This represents a first step towards linking status classification with information regarding their accuracy and precision. Applied to an existing data set used for assessment of eutrophication status of the Baltic Sea (including the Kattegat and Danish Straits) we demonstrate that confidence in the assessment is Good or High in 149 out of 189 areas assessed (79%). Contrary to our expectations, assessments of the open parts of the Baltic Sea have a higher confidence than assessments of coastal waters. We also find that in open waters of the Baltic Sea, some biological indicators have a higher confidence than indicators representing physical-chemical conditions. In coastal waters, phytoplankton, submerged aquatic vegetation and indicators of physical-chemical conditions have a higher confidence than indicators of the quality of benthic invertebrate communities. Our analyses also show that the perceived weaknesses of eutrophication assessments are due more to Low confidence in reference conditions and acceptable deviations, rather than in the monitoring data. (C) 2010 Elsevier Ltd. All rights reserved.

Climate change is likely to have large effects on the Baltic Sea ecosystem. Simulations indicate 2-4 degrees C warming and 50-80 % decrease in ice cover by 2100. Precipitation may increase similar to 30 % in the north, causing increased land runoff of allochthonous organic matter (AOM) and organic pollutants and decreased salinity. Coupled physical-biogeochemical models indicate that, in the south, bottom-water anoxia may spread, reducing cod recruitment and increasing sediment phosphorus release, thus promoting cyanobacterial blooms. In the north, heterotrophic bacteria will be favored by AOM, while phytoplankton production may be reduced. Extra trophic levels in the food web may increase energy losses and consequently reduce fish production. Future management of the Baltic Sea must consider the effects of climate change on the ecosystem dynamics and functions, as well as the effects of anthropogenic nutrient and pollutant load. Monitoring should have a holistic approach, encompassing both autotrophic (phytoplankton) and heterotrophic (e.g., bacterial) processes.

Den här rapporten är en kunskapssammanställning som utförts av SMHI på uppdrag av Havs- och Vattenmyndigheten. Den utgör inte något ställningstagande från Havs- och vattenmyndighetens sida. Rapporten försöker att sammanfatta den problematik som associeras med näringsämnesbelastningar från fiskodlingar i öppna kassar, vilka typer av beräkningar som kan behöva göras för att få en uppfattning om hur dessa kan påverka miljön samt några olika typer av modeller för detta ändamål.

Fisk-, alg- och skaldjursodling är en växande industri runt om i världen som kan ge såväl näringsrik och hälsosam mat som arbetstillfällen. En nackdel med framförallt fiskodling i öppna kassar är att den kan innebära en påfrestning för vattenmiljön. De näringsämnen som ofta släpps ut från odlingen kan bidra till den övergödningsproblematik som redan finns i många sjöar och havsområden. Det är därför av största vikt att få en god uppskattning av den förväntade storleken på utsläppen förknippade med en öppen odling samt hur de kan tänkas förändra vattenkvaliteten på odlingsplatsen och dess närhet. Beräkningsmodeller kan vara till god hjälp vid bedömningen.

Fiskar utsöndrar lösta näringsämnen och från odlingskassarna faller det också ut partikulärt organiskt material i form av fekalier och oätet foder. Storleken på näringsämneskällorna behöver beräknas och det finns modeller av olika komplexitet för att uppskatta detta. Storleken på det partikulära avfallet är viktigt dels för att det bidrarmed näringsämnen till vattnet och dels för att det kan ge upphov till ansamlingar av organiskt material på bottnen. När det organiska materialet bryts ner förbrukas syre och om ansamlingarna blir omfattande finns en risk för att det uppstår syrebrist vid bottnen. Om svavelväte bildas kan det orsaka skador på såväl den odlade fisken som det lokala ekosystemet. Odlingen kan också bidra till en försämrad vattenkvalitet i sin omgivning genom att tillgången av lösta näringsämnen blir större och därmed ge en ökad algproduktion. Den ökade algproduktionen skall i sin tur brytas ner och kan i förlängningen bidra till syrebristproblematiken.

Det finns ett antal modeller som är specifikt utvecklade för fiskodlingar i öppna kassar och de tar i olika hög grad upp den beskrivna problematiken. Rapporten innehåller detaljerade genomgångar av några av modeller för att visa på styrkor och svagheter kring olika angreppsätt. Den innehåller också sammanfattningar av några vanligt förekommande modeller som använts internationellt vid bedömning av fiskodlingars miljöpåverkan. För att minska den negativa påverkan på vattenmiljön från har det också utvecklats recirkulerande system för odling. Rapporten tar inte upp belastning från den typen av fiskodlingar. Om utsläppen från ett sådant system är känt kan dock vattenkvalitetsmodeller användas för att se effekten av utsläpp från en punktkälla.

Rapporten sammanfattar ett antal vattenkvalitetsmodeller för sjöar, vattendrag, kust och hav. En vattenkvalitetsmodell behöver inte nödvändigtvis vara utvecklad för att beskriva konsekvenser av fiskodlingar men bör kunna hantera frågeställningar som uppkommer vid bedömningar av övergödningsrisk vid utsläpp från en punktkälla. Den behöver därför kunna simulera parametrar såsom förändringen av näringsämneskoncentrationer, primärproduktion, siktdjup och syrgashalter på olika nivåer i vattenmassan. Modeller för den här typen av uppskattningar finns också i olika komplexitetsgrad och för olika skalor i tid och rum.

Vid modellering är en god tillgång till observationer en förutsättning för pålitliga modellresultat och behövs såväl för att driva och kalibrera modellen som för validering av modellresultaten. Det är viktigt att tillgängliga data håller god kvalitet. En noggrann analys och beskrivning av den tillgängliga databasen hjälper därmed till att bedöma tillförlitligheten av modellsimuleringarna.

ECOSUPPORT-projektet syftar till att ta fram forskningsresultat om Östersjöns miljöstatus under olika scenarier av belastning av näringsämnen och fisketryck i ett framtida klimat. Resultaten kan ligga till grund som vägledning för beslutsfattare. För att forskningsresultaten skall kunna göras begripliga och tillgängliga har en ny form av vetenskapskommunikation prövats. Presentation av en stor mängd data samt beskrivning av fysiska och biogeokemiska processer på land och i havet gjordes med hjälp av en speciell visualiseringsplatform, Uniview, som visades på en kupolformad filmduk inuti en uppblåsbar domteater. Visualiseringen visades för olika typer av publik, t.ex. för beslutsfattare, politisk ledning, forskare och studenter. Överlag så har responsen varit mycket positiv och de flesta som tagit del av visningarna menar att den här formen av kommunikation gör det lättare att förstå och ta till sig komplexa data och sammanhang. Denna åsikt delades också av de vetenskapliga presentatörerna

This report describe SMHls environmental monitoring in the open sea areas around Sweden, from the Skagerrak to the northem part of the Bothnian Sea  A great part of the results from the project described here are also reported as a national Swedish contribution to the Baltic Monitoring Programme (BMP) of the Helsinki Commission (HELCOM). Physical, chemical and biological parameters are studied in water samples, zoobenthos is studied in sediment grab samples and samples of fish and mussels are collected for the determination of harmful substances in the Kattegat, the Sound (Öresund), the Baltic Proper and the Gulf of Bothnia.

The temperature of the sea surface layer was higher than normal most part of the year, just as in 1989. In the entire sea area the temperatures were 1- 3 °C above the long term mean value for the period 1979 - 1989. The oxygen conditions in the south eastern Kattegat once again were unfavorable in late summer and early autumn. However, despite the unusually calm autumn with only weak mixing of the water masses the oxygen concentrations increased again and the situation never was serious. Also in the Baltic Proper the bad oxygen situation in the deep water prevailed in several basins the whole year. No major inflow of oxygen rich water occurred to ventilate the deep basins. In the Bornholm Basin hydrogen sulphide was present under the halocline (with an extension into the Hanö Bight) the whole year with the exception of the August cruise. In the Gdansk Basin there is no longer any stratification and oxygen is mixed into the water from the atmosphere. This has improved the conditions in the bottom water. In the Eastern Gotland Basin hydrogen sulphide has been present in the bottom water for more than 13 years continuously. The Northem Central Basin, including the Landsort Deep, and the Western Central Basin were free from hydrogen sulphide the whole year. Nutrient conditions did not show any remarkable or unexpected changes during 1990. During the winter period phosphate and nitrate were present in about normal concentrations, which decreased to near detection limit during the production period in the spring and early summer and then increased again during autumn. The petroleum hydrocarbons showed during the spring roughly the same concentrations as during the previous years, whereas the autumn values were normal in the surface water only and all other values were high or very high. The reason for this has not been identified.

ProjektI denna rapport beskrivs en verksamhet med miljöövervakning i de öppna havsområdena runt Sverige, från Kattegatt till nordligaste delen av  bottenhavet. SMHI utför arbetet på uppdrag av Naturvårdsverket, eftersom verksamheten ingår i det nationella programmet för övervakning av miljökvalitet - PMK. Större delen av resultaten överlämnas som ett svenskt bidrag till Helsingforskommissionens program för övervakning av Östersjöns marina miljö (BMP -Baltic Monitoring Programme).

Övervakningen utförs genom att prover insamlas under regelbundna  expeditioner i Kattegatt, Öresund, Östersjön och Bottniska Viken. Fysikaliska, kemiska och biologiska parametrar bestäms i vattenprover, bottenfaunan studeras i sedimentprover och prover från fisk och mussla insamlas för bestämning av olika miljögifter.

Arbetet utförs helt integrerat med den löpande oceanografiska verksamheten vid SMHI. Genom detta blir resultaten av SMHis eget undersökningsprogram tillgängliga för miljöövervakningen. Därför innehåller denna rapport betydligt mer information än vad PMK finansierar.

ResultatVintern 1989-90 var mycket mild; det var faktiskt den fjärde osedvanligt milda vintern i rad. Utbredningen av havsis var liten i de svenska farvattnen. I stort sett var det bara Bottenviken som var istäckt och och detta istäcke bröt upp cirka två veckor tidigare än normalt.Början av 1990 var varm, blåsig och nederbördsrik, speciellt i sydsverige. Våren kom tidigt och var varmare än normalt. Från och med maj blev vädret instabilt och sommaren var sval och ostadig. Hösten var nederbördsrik men lugn, medan däremot december var blåsig och mild.

Temperaturen i havsvattnet blev därför, liksom under 1989, högre än normalt under hela eller nästan hela året och mest märkbart under vinter- och höstmånaderna. Temperaturerna har inom hela havsområdet legat ca 1 - 3 °C högre än långtidsmedelvärdet för perioden 1979 - 89.

Oxygenförhållandena i Kattegatt visade återigen en tillfällig nedgång i den sydöstra delen under sensommar och tidig höst. Trots att hösten var ovanligt lugn och omblandningen i vattenmassan relativt liten återgick oxygenhalterna till normala värden och någon riktigt utbredd oxygenbrist uppstod inte. I stora delar av Östersjön fortsatte dock de dåliga oxygenförhållandena i djupvattnet under hela året. Inte heller under 1990 inträffade något betydande inflöde av oxygenrikt vatten som kunde ventilera djupbassängerna.I Bornholmsbassängen fanns svavelväte i ett tunt skikt (med förgrening in i Hanöbukten) vid bottnen under hela året med undantag för augustiexpeditionen. I Gdanskbäckenet är skiktningen nu borta och inblandning av oxygen har kunnat ske från ytlagret, vilket haft en positiv effekt på bottenvattnet. I den östra Gotlandsbassängen är det nu mer än 13 år sedan det senast fanns oxygen i bottenvattnet. I motsats till detta har både norra centralbäckenet (med Landsortsdjupet) och djupområdet mellan Gotland och fastlandet varit helt fria från svavelväte under året.

Närsalterna uppvisade inga ovanliga eller oväntade variationer under året. Under vinterperioden fanns fosfat och nitrat i ytvattnet i normala halter, som i samband med primärproduktionen under våren gick ned till låga eller knappt mätbara nivåer, för att sedan på nytt stiga under hösten.

Analyserna av petroleumkolväten visar att halterna under våren 1990 var överlag något lägre än halterna under 1980-talet, vilket tyder på att belastningen med oljeföroreningar inte genomgått några påtagliga förändringar. Vid höstexpeditionen var halterna låga i ytan medan de på 10 m (och 30 m) djup var genomgående höga eller mycket höga inom hela havsområdet. Anledningen till detta har inte kunnat fastställas, men det torde inte röra sig om kontamination av proverna.

This report describes same aspects of the hydrographical conditions in the open sea areas around Sweden , based on SMHis environmental monitoring program during 1992. Due to the warm winter the mean sea surface temperature during spring was about 2 °C higher than normal. In Skagerrak events with very high nutrient concentrations accurred close to the Danish coast. No severe oxygen deficits were present in the Kattegat,  the lowest value recorded was 0.8 ml/l in the Laholm Bight during September. During autumn silicate in Kattegat surface water was below the detection limit which is very unusual. No major inflow of high saline water to the Baltic has occurred since 1977 and the salinity in the Gotland Deep at the end of 1992 was lowest ever recorded.

Ett klimatologiskt griddat datasett (SMHI Gridded Climatology - SMHIGridClim) hartagits fram för åren 1961 – 2018. Data täcker de nordiska länderna med en horisontellupplösning av 2,5 km. Variablerna som tagits fram är lufttemperatur och relativluftfuktighet vid 2m höjd med en upplösning av1,3 eller 6 timmar beroende av tidsperiod,samt dygnsupplöst min- och maxtemperatur, nederbörd och snödjup. Datasetet ärframtaget med optimal interpolation av stationsdata genom analysverktyget gridpp, somär en öppet tillgänglig programvara från Norska Meteorologiska Institutet.Observationer till analysen har erhållits från de svenska, norska och finskameteorologiska instituten, samt ECMWF. En ansats gjordes också att användaobservationer från datasetet ECA&D från KNMI, men på grund av svårigheter med atttidsstämplarna för data från olika länder inte överensstämde, uteslöts datasetet uranalysen. Kvalitetskontroll av observationerna gjordes med programvaran TITAN, somäven den finns tillgänglig från och utvecklats av Norska Meteorologiska Institutet.Som en första gissning till interpolationen användes statistiskt nerskalade prognosfält(från 11 km till 2,5 km upplösning) från UERRA-HARMONIE. Nerskalningen gjordesmot fält från den operationella numeriska väderprognosmodellen MEPS. Anpassningengjordes med nedskalningsparametrar som varierar över året och dygnet.Kvalitén hos ”SMHIGridClim med avseende på genomsnittligt RMSE är liknande densom tagits fram för griddade data för andra nordiska länderna med varierandeanalysmetoder; “seNorge” från Norge och “FMI_ClimGrid” från Finland.

SMHI har för två framtidsscenarier för utbyggnad av havsbaserad vindkraft i Östersjön och Nordsjön undersökt hur hydrografin, det vill säga temperaturer, salthalter, strömmar och skiktning, kan påverkas av minskad vindpåverkan på havsytan och av ökad friktion och turbulens i vattnet från vindkraftsfundament.

Resultaten visar att en omfattande utbyggnad av vindkraften i Östersjön kommer att orsaka en grundare haloklin, samt ökade salthalter och temperaturer i djupvattnet på grund av minskande vindar bakom vindkraftsparkerna som leder till minskad vertikal blandning i Östersjön. Förändringarnas storlek visar dock på en stark känslighet för antaganden om hur vindkraften påverkar vinden vid havsytan samt storleken på vindkraftsutbyggnaden.

Vindkraftsscenarierna har tagits fram i samarbete med Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) och bygger på havsplaner från Sveriges grannländer samt nya förslag på lämpliga vindkraftsområden som HaV ska presentera för regeringen 2024. I ett scenario, Scenario 1, antas det finnas havsbaserad vindkraft i alla föreslagna områden, medan det i det andra scenariot, Scenario 2, antas att endast 50 % av dessa områden kommer att utvecklas. Både scenarierna representerar stora utbyggnader av havsbaserad vindkraft, som förmodligen aldrig kommer att realiseras. Scenarierna har undersökts genom att köra en havsmodell för Östersjön och Nordsjön med och utan vindkraft för perioden 1985 – 2016 för att utvärdera hur annorlunda havet skulle ha sett ut om vindkraften hade byggts 1985 enligt scenarierna.

Det saknas fortfarande kunskap om hur vindkraftsparker påverkar vinden vid havsytan, så detta arbete baseras på studier av befintliga vindkraftsparker i Nordsjön, där studier visar en minskning av vinden med cirka 8 % och en yta som sträcker sig cirka 30 km bakom vindkraftsparken under stabila atmosfäriska förhållanden. När atmosfären är instabil, vilket den ofta är på vintern, är minskningen mindre. För att få en uppskattning av största och minsta möjliga påverkan av vindkraft på havet har vi därför, för båda scenarierna, antagit att minskningen av vind endast finns på sommaren och helt uteslutit påverkan under vintern (minsta möjliga påverkan), eller att minskningen existerar hela året runt (övre påverkansgräns).

Storleken på förväntade förändringarna är mycket beroende av antagandena om vindvaken, och responsen är mycket mindre för den minst möjliga påverkan än för den övre påverkansgränsen. Det verkliga svaret för dessa scenarier ligger förmodligen någonstans mellan dessa uppskattningar.

För scenariot med färre vindkraftsparker i svenska vatten (Scenario 2) reduceras påverkan relativt Scenario 1 på ett sätt som kan förväntas utifrån skillnaden i totala ytan av vindparksområden i Östersjön i de två scenarierna.

Modellresultaten visar även att vindkraftsfundamenten (modellerade bottenfasta) orsakar en minskning av salthalten i Östersjöns djupvatten, troligen på grund av ökad friktion och blandning i mynningsområdet av Östersjön. Denna effekt är mycket mindre än vindvakseffekten när den är aktiv hela året.

Östersjöns ytsalthalt, yttemperatur och strömmar visar mycket mindre förändringar än förändringarna i salthalt och temperatur i dess djupvatten.

This report documents the 2010 Coastal Radar Workshop organised by the Swedish Meteorological and Hydrological Institute with support from the Swedish Environmental Protection Agency. The aim of the report is to provide background information on coastal oceanographic radar for a wider professional audience and to provide a basis for further Nordic cooperation in the field of oceanographic (coastal) radar with the ultimate aim of establishing a Nordic network covering (initially) the shared waters of the Skagerrak and Kattegat.Information on currents in near real time is seldom available when needed by many day to day applications and services. Data are needed for safe and efficient ship routing in narrow areas of hightraffic such as in the northern Kattegat, Danish Straits, Bornholm Strait and the Gulf of Finland. At the entrances of major ports and where [environmentally] dangerous cargos are carried currentinformation can be of crucial importance. For this reason the Swedish Maritime Administration maintains current observations in critical areas. However, these are point measurements and in the waters mentioned above topography may alter currents both in strength and direction in nearby areas. Hence, complementary spatial information on the behaviour of currents is preferable.Access to high quality, spatially resolved current information is critical both for effective oil spill containment and greatly increases the chances for successful outcomes of search and rescue operations. Combining data from models and observations will reduce the search area in rescue operations and make planning and combat of oil spill operations more efficient. In addition, areal near real time current observations are likely to promote research and development related to fish larvae transports, the spread of alien species, improve oceanographic models and lead to the better understanding of ocean and coastal sea processes.The present workshop highlights and extends the knowledge base on European and US experiences, user needs and available technical systems for areal current observations. Taking into account thatNordic views are usually coherent, opportunities to coordinate and cooperate in establishing and running an operational pilot system at a Nordic level seem realistic. The workshop intends to lay the foundation for carrying this work further.

The OSPAR Revised Eutrophication Monitoring Programme (ETG 05/3/Info.1-E) requests that nutrient "monitoring should include sufficient samples to confirm that the maximum winter nutrient concentration has been determined", while para. 7 of the Terms of Reference for the preparation of guidance on the spatial and temporal resolution of monitoring for nutrients and eutrophication effects (ICG 003) states that "there are at least nine different water types covered by the OSPAR Maritime Area"..."guidance must, therefore, be at least complex enough to cover each type with sufficient clarity to guide contracting parties in their evaluation of the temporal and spatial coverage required to adequately assess the relevant water body".This document summarises the national reports submitted to the OSPAR Intersessional Correspondence Group on Eutrophication Monitoring, and highlights common problems faced in the monitoring of (primarily) inorganic nutrients and chlorophyll. In addition, it presents tests of different approaches to solving the spatial and temporal sampling problems associated with delivering marine eutrophication data.Based on tests of model data, monthly sampling appears adequate to give a good estimate of annual mean concentrations. Buoy data suggests that this would not be sufficient where there is tidal variability. It was not possible to determine maximum concentrations through a practical ship sampling scheme, or by using extreme value statistics.The optimum sampling programme to observe rapid events is likely to be a combination of ferrybox systems, which appear to be reliable and give both good spatial and temporal coverage, combined with buoy observations. To ensure data of sufficient quality, these must be controlled against conventional research vessel observations. Research vessels still have a role in seasonal mapping, and in providing data of sufficient quality for trend analysis from a large area. This is likely to remain so, at leastuntil technologies such as gliders and optical nutrient sensors become widely available and capable of delivering reliable, high quality data.

To facilitate the development of the OSPAR eutrophication monitoring programme, this report presents the statistical strength of trends reported in the 2002 Common Procedure Report1. After correcting nutrient records to a reference salinity of 30 psu (to compensate for the effects of dilution), ortho-phosphate concentration exhibits a significant negative trend in the inshore Kattegat and Skagerrak. Significant decreases in silicate were observed in all areas. These changes caused changes in Redfield and other nutrient ratios. Indirect indicators of eutrophication (autumn, bottom oxygen concentration; growing-season chlorophyll-a concentration) exhibited significant trends. Chlorophyll-a concentration increased in the Skagerrak, while oxygen concentration decreased in all areas, apart from the inshore Kattegat.Spatial characteristics of the study area were tested using probability mapping. The Kattegat was found to be well represented by 8 divisions, while 4 areas were suitable Skagerrak.Changes in the current monitoring programme were not recommended. Increasing sampling frequency could interfere with the statistical independence of measurements – an assumption for the validity of trend calculations. Filling gaps in the existing time series improves the statistical significance of observed trends. This requires effective data exchange between monitoring institutions, and possibly data archaeology.

This report details the results of an investigation into hydrographic and hydrochemical conditions over ten offshore banks around the coast of south Sweden. Four of these banks are situated in the Kattegat. The remainder lie in the southern and western Baltic Proper. The investigation included field sampling, where each bank was visited on one occasion, and the temperature and salinity structure mapped while the concentrations of nutrients were measured. These data were analysed, and results compared and complemented with predictions from operational numerical models (for currents and waves). The banks are areas with strong horizontal gradients in temperature and salinity. They influence the large scale circulation, steering mean currents through the deeper water, resulting in the mean currents over the banks being weak. The influence of short term wind events are significant however, with intense, short-lived currents occurring over the banks. Nutrient concentrations in the waters above the banks were very similar to those in the adjacent basins. Immediately over the bottom however, silicate concentrations were often higher than at similar depths away from the banks. Similarly, oxygen saturation immediately above the bottom was frequently lower than in mid-water at the same depth. In the Kattegat, large areas are at risk from seasonal oxygen deficiency. The shallow nature of the banks however often means that they escape the worst impacts.

Medlemsländerna inom EU har undertecknat Havsmiljödirektivet samt Ramdirektivet för Vatten och har därmed förpliktat sig att uppnå ”God” eller ”God miljö-” status inom sina marina miljöer inom en viss tid, eller ta fram åtgärder. Det finns därför ett behov att utvärdera mätprogrammen som levererar data till sådana statusbedömningar, som en del av konfidensbedömningen av hela statusbedömningen. Inom OSPAR Konventionen för Skyddet av Nordost Atlanten, har Tyskland och Nederländerna presenterat ett förslag för hur man skulle kunna utföra en sådan utvärdering. Den här rapporten beskriver resultat när metoden användes med svenska data från Västerhavet (inklusive Öresund, som möjligtvis ska ingå i Större Nordsjöns region under Marina Strategin). Övergödningsvariablernas salthaltsvariation undersöktes. I Kattegatt var den oorganiska närsaltsvariabiliteten minst vid den högsta salthalten, detta tyder på att en pålitlig bedömning av övergödning kan göras enklare med utsjödata än med data från den mer dynamiska kustzonen. När man tittar på mätprogrammets täckning, syns det att horisontala gradienter i bedömningsvariabler (ofta säsongsmedlen) varierar med mindre än 30 % mellan stationer. Detta visar på en rimlig täckning, även om flera stationer skulle förbättra programmet. Om man tittar på varje station för sig, är nuvarande provtagning i djupled tillräcklig, förutom för klorofyll a och oorganiska närsalter under växtsäsongen. Provtagningsfrekvensen räcker för totala närsaltshalter, men är inte tillräcklig för oorganiska närsalter samt, i Öresund, för koncentrationen av syre i djupvattnet. Den otillräckliga provtagningen av klorofyll a och oorganiska närsalter kan förbättras ganska enkelt om en autoanalysator med två kanaler (nitrit + nitrat, samt ortofosfat) monteras på de nuvarande ferryboxsystem som används. Alternativet att använda bojar och traditionella mätplattformar skulle vara dyrare.

Oceanographic observations are often of high quality but are available only with low resolution in time and space. On the other hand, model fields have high resolution in time and space but are not necessarily in agreement with observations. To bridge the gap between these very different kinds of data sets, a reanalysis can be made, which means that fixed versions of the numerical model and the data assimilation system are used to analyse a period of several years. This report describes an oceanographic reanalysis covering the period 1990 to 2004 (15 whole years). The horizontal resolution is 3 nautical miles in the Baltic Sea and 12 nautical miles in the North Sea, and the vertical resolution varies between 4 meters near the surface to 60 meters in the deepest part (up to 24 vertical layers). The time resolution of the reanalysis product is 6 hours. The numerical ocean model used is HIROMB (High-Resolution Operational Model for the Baltic), version 3.0. The data assimilation method used in this reanalysis is the Successive Corrections Method (SCM) for salinity and temperature, whereas ice observations in terms of ice charts were simply interpolated. The result looks good in terms of sea levels, ice fields, and salinity and temperature structure, whereas currents have not been validated. This oceanographic reanalysis was probably the first one ever for the Baltic Sea (when it was done in 2005) and may serve as a starting point before longer, more advanced reanalyses are produced.

Historical oceanographic data from the period 1964-1997 from two deep subbasins (the Gotland Deep and the Landsort Deep) in the Baltic Sea have been analyzed, by using a budget method on stagnant periods, with respect to vertical diffusion and vertical energy flux density in the deep water. It was found that the rate of deepwater mixing varied with the seasons, with higher rates in fall and winter compared to spring and summer. Further, according to the analyzed data, the downward flux density of energy available for vertical diffusion decreased with increasing depth in the Gotland Deep. In the Landsort Deep, however, the flux density increased somewhat, probably because of topographic concentration of the energy, before decreasing toward the bottom. Moreover, the vertical energy flux densities were compared with the expected flux density from the local wind. It is proposed that in the Gotland Deep, which is outside the coastal boundary layer, the observed deepwater mixing is dominated by the energy input from the wind via inertial currents and internal waves. In the Landsort Deep, however, which is within the coastal boundary layer, the expected flux density of energy from the local wind cannot explain the observed rate of work against the buoyancy forces. It is proposed that the active coastal boundary layer plays a central role in the transfer of energy to mixing processes in the deep water.

[1] A one-dimensional numerical ocean model of the southern Baltic Sea is used to investigate suitable parameterizations of unresolved turbulence and compare with available observations. The turbulence model is a k-epsilon model that includes extra source terms P-IW and P-LC of turbulent kinetic energy (TKE) due to unresolved, breaking internal waves and Langmuir circulations, respectively. As tides are negligible in the Baltic Sea, topographic generation of internal wave energy (IWE) is neglected. Instead, the energy for deepwater mixing in the Baltic Sea is provided by the wind. At each level the source term P-IW is assumed to be related to a vertically integrated pool of IWE, E-0, and the buoyancy frequency N at the same level, according to P-IW (z) proportional to E0Ndelta (z). This results in vertical profiles of epsilon (the dissipation rate of TKE) and K-h (the eddy diffusivity) according to epsilon proportional to N-delta and K-h proportional to Ndelta-2 below the main pycnocline. Earlier observations are inconclusive as to the proper value of delta, and here a range of values of delta is tested in hundreds of 10-year simulations of the southern Baltic Sea. It is concluded that delta = 1.0 +/- 0.3 and that a mean energy flux density to the internal wave field of about (0.9 +/- 0.3) x 10(-3) W m(-2) is needed to explain the observed salinity field. In addition, a simple wind-dependent formulation of the energy flux to the internal wave field is tested, which has some success in describing the short- and long-term variability of the deepwater turbulence. The model suggests that similar to16% of the energy supplied to the surface layer by the wind is used for deepwater mixing. Finally, it is also shown that Langmuir circulations are important to include when modeling the oceanic boundary layer. A simple parameterization of Langmuir circulations is tuned against large-eddy simulation data and verified for the Baltic Sea.

A 3-D ensemble variational (3DEnVar) data assimilation method has been implemented and tested for oceanographic data assimilation of sea surface temperature (SST), sea surface salinity (SSS), sea ice concentration (SIC), and salinity and temperature profiles. To damp spurious long-range correlations in the ensemble statistics, horizontal and vertical localisation was implemented using empirical orthogonal functions. The results show that the 3DEnVar method is indeed possible to use in oceanographic data assimilation. So far, only a seasonally dependent ensemble has been used, based on historical model simulations. Near-surface experiments showed that the ensemble statistics gave inhomogeneous and anisotropic horizontal structure functions, and assimilation of real SST and SIC fields gave smooth, realistic increment fields. The implementation was multivariate, and results showed that the cross-correlations between variables work in an intuitive way, for example, decreasing SST where SIC was increased and vice versa. The profile data assimilation also gave good results. The results from a 25-year reanalysis showed that the vertical salinity and temperature structure were significantly improved, compared to both dependent and independent data.

A one-equation turbulence model is presented, in which the turbulent kinetic energy k is calculated with a transport equation whereas the turbulent length scale l is calculated with an algebraic expression. The value of l depends on the local stratification and reduces to the classical kappa vertical bar z vertical bar scaling for unstratified flows near a wall, where vertical bar z vertical bar is the distance to the wall. The length scale decreases during stable stratification, and increases for unstable stratification compared to the neutral case. In the limit of strong stable stratification, the so-called buoyancy length scale proportional to k(1/2)N(-1) is obtained, where N is the buoyancy frequency. The length scale formulation introduces a single model parameter which is calibrated against experimental data. The model is verified extensively against laboratory measurements and oceanic data, and comparisons are made with the two-equation k-epsilon model. It is shown that the performance of the proposed k model is almost identical to that of the k-epsilon model. In addition, the stability functions of Launder are revisited and adjusted to obtain better agreement with recent data.

The potential role of the stratosphere for the 11-year solar cycle signal in the Pacific region is investigated by idealized simulations using a coupled atmosphere-ocean general circulation model. The model includes a detailed representation of the stratosphere and accounts for changes in stratospheric heating rates from prescribed time dependent variations of ozone and spectrally high resolved solar irradiance. Three transient simulations are performed spanning 21 solar cycles each. The simulations use slightly different ozone perturbations representing uncertainties of solar induced ozone variations. The model reproduces the main features of the 20th century observed solar response. A persistent mean sea level pressure response to solar forcing is found for the eastern North Pacific extending over North America. Moreover, there is evidence for a La Nina-like response assigned to solar maximum conditions with below normal SSTs in the equatorial eastern Pacific, reduced equatorial precipitation, enhanced off-equatorial precipitation and an El Nino-like response a couple of years later, thus confirming the response to solar forcing at the surface seen in earlier studies. The amplitude of the solar signal in the Pacific region depends to a great extent on the choice of the centennial period averaged. Citation: Bal, S., S. Schimanke, T. Spangehl, and U. Cubasch (2011), On the robustness of the solar cycle signal in the Pacific region, Geophys. Res. Lett., 38, L14809, doi:10.1029/2011GL047964.

A physical lake model was employed to obtain a basis of discussing the impact of climate variability and climate change on the ecology of Lake Erken, Sweden. The validity of this approach was tested by running the PROBE-lake model for a 30-year period (STD) with observed meteorological data. The lake is adequately modelled, as seen in the comparison with actual lake observations. The validated lake model was then forced with meteorological data obtained from a regional climate model (RCM) with a horizontal resolution of 44 km for present (CLTR) and 2 x CO(2) (SCEN) climate conditions. The CUR lake simulation compares reasonably with the STD. Applying the SCEN simulation leads to a climate change scenario for the lake. The physical changes include elevated temperatures, shorter periods of ice cover combined with two of ten years being totally ice-free, and changes in the mixing regime. The ecological consequences of the physical simulation results are derived from the historical dataset of Lake Erken. Consequences of a warmer climate could imply increased nutrient cycling and lake productivity. The results suggest that an application of RCMs with a suitable resolution for lakes in combination with physical lake models allows projection of the responses of lakes to a future climate.