Med syfte att ta fram vindenergi kartor för de svenska kust- och havsområdena har vi gått vidare med de havsvindstudier som genomfördes av SMHI 1983-84.

Vi har dels kunnat analysera längre tidsserier av mätdata från kasunfyrar och dels gjort ytterligare simuleringar med den dynamiska vindfältsmodellen som i detta projekt utnyttjas med några smärre modifieringar.

De mätdata som nu utnyttjats är 5-7.5 års timvisa vinddata från sju kasunfyrar där SMHI har automatiska väderstationer placerade.Dessa mätningar görs på 25-35 meters höjd över havsytan och i områden som är fria från öar. Uppmätta data har korrigerats med hänsyn till de störningar i vindströmningen som  uppstår runt fyrkropparna.

Den dynamiska vindfältsmodell vi arbetat med beskrevs första gången av Danard ( 1977) och är en enkel en-nivås 2 dimensionell primitiv ekvationsmodell. Den mindre skalans vind erhålles genom en dynamisk tolkning av den stora skalan.

De mesoskaliga effekter som parametriseras i modellen och ligger till grund för den dynamiska tolkningen är:

• friktionseffekter
• topografin
• värmeflödet från underlaget

Mer i detalj innebär detta att vi för den stora skalans karaktäristik utnyttjat den geostrofiska vinden samt temperatur och geopotentialanalyser från marken, 850 mb och 700 mb. Den lilla skalans egenskaper beskrivs genom en digitalisering av topografin och skrovligheten i ett gridnät.

I denna studie har vi minskat avståndet mellan grid- eller beräkningspunkterna från 22 km till 11 km och utökat den simulerade tidsperioden från tre till tolv månader. Beräkningsområdet omfattar södra Sverige upp till Gävlebukten samt angränsande områden i väster och öster.

Slutresultaten redovisas i form av medianvindens fördelning för 100 m nivån i kartskalan 1: 2500000 och i form av rörelseenergikartor för 100 meters höjd i skalan 1: 1250000. De senare kan sammanfattas i följande punkter.

• Vindenergipotentialen är ca 40% högre vid den bästa kasunfyrsplatserna,Trubaduren, än vid den sämsta, Gustav Dahlen.
• 10-15 km ut från land är vindenergipotentialen i regel 35-45%högre än vid de land lägen som ligger närmast stranden.
• De mest vindrika områdena längs de svenska kusterna finns, enligt vad som framkommit i denna studie, längs hela västkustenoch sydväst om Falsterbo, syd och öst om Öland, nordväst om Gotland och i Alands hav.