Flödeskommittens förslag till nya riktlinjer för bestämning av dimensionerande flöden för dammanläggningar utkom 1990. Kontrollberäkningar enligt riktlinjerna visar att de dimensionerande flödena för hösten ligger något lägre än de preliminära beräkningarna i Flödeskommittens rapport. Medelvärdet av de uppmätta flödena i relation till de dimensionerande är med det nu tillgängliga materialet 43% för våren och 40% för hösten. Det finns inga tydliga skillnader i säkerhetsmarginal mellan olika delar av landet, eller mellan vår och höst. Trots detta finns det en relativt stor spridning mellan stationerna.Samtidigheten mellan hög snösmältning och hög nederbörd studerades. Resultaten visar att de två faktorerna sällan uppträder samtidigt. Genom att man i en dimensioneringsberäkning kombinerar kraftig snösmältning och extrem nederbörd fås en avsevärd säkerhetsmarginal, trots att ingen av de två faktorerna har extrapolerats utanför det observerade. De högsta flödena i oreglerade vattendrag i Norrland skapas i första hand av snösmältning. En mindre del av flödena är kombinationsflöden, och en ännu mindre andel domineras av regn. Höstflödena, som vanligtvis är lägre, domineras dock av regn. I södra Sverige orsakas de högsta flödena ofta av kombinationer av regn och snösmältning.Det är mycket svårt att fastställa återkomsttiden för de dimensionerande flödena med någon större precision. Man kan inte förutsätta att de dimensionerande flödena har samma återkomsttid överallt. Det mesta talar dock för att återkomsttiden överstiger 10 000 år med god marginal i de flesta områdena. Risken för att ett dimensionerande flöde skall uppträda någonstans i landet under en hundraårsperiod, bör vara mycket liten. Säkerhetsmarginalen, eller återkomsttiden, tycks ligga på ungefär samma nivå för våren som för hösten. Det är mycket svårt att uppskatta de dimensionerande flödenas återkomsttid genom att utgå från återkomsttiden för det dimensionerande regnet på 24 timmar. Detta beror på att regnets återkomsttid ej är känd och att de högsta flödena i landet till största delen orsakas av snösmältning eller långvarigt regn.Ett något mer homogent resultat vad beträffar det 30 åriga snötäcket i en dimensioncringsberäkning erhölls då snötäckena uppdaterades med hjälp av den uppmätta vattenföringsserien. Underlaget är dock ganska begränsat. Den justering av 30-årssnön som erhölls i de 2 testade områdena innebar en justering av tillrinningsmaximum med knappt 2%. En ny förbättrad avdunstningsrutin i HBV-modellen, hade obetydlig effekt på de  dimensionerande flödena på våren. De dimensionerande höstflödena i södra samt östra Sverige blev I0 - 22 % högre med den nya avdunstningsfunktionen.De höga flödena under sommaren 1993 var i flera av de reglerade Norrlandsälvarna exceptionellt höga för årstiden, men däremot inte i förhållande till oreglerade vårflöden. Exempelvis skulle sommarens flödesnivå i Luleälven uppnås ungefär vart femte år om älven hade varit oreglerad. Nederbördsmängdema på ett dygn låg långt under Flödeskommittens dimensionerande värden. Tillrinningstoppen till Parki och Letsi i Luleälvenanalyserades närmare. Långvarigt regn, och inte snösmältning, var den utlösande faktorn för flödestoppen.