HBV-modellen, som används av den hydrologiska varningstjänsten vid SMHI, är en förenklad beskrivning av det hydrologiska kretsloppet. En befintlig metod för regional kalibrering av HBVmodellen vidareutvecklades. Parametrar tas fram som ger så god överensstämmelse som möjligt till flera vattenföringsstationer i en region. Dessa värden kan därefter användas för uppskattning av vattenföringen i en godtycklig punkt i regionen. Metoden testades i tre områden: Rönne å i Skåne, Dillområdet i Tyskland och den region som omfattar vattendragen till Västerhavet. Regionala utvidgningar av R2-värdet, volymfel och toppfel kombineras i ett optimeringskriterium. R2-värdet och toppfelet bör utvärderas endast i små, oreglerade områden med låg sjöprocent. Som övre gränser sattes en areal på 2000 km2 och en sjöprocent på 10 %. Det sistnämnda visade sig dock vara för högt satt.Volymfelet kan däremot utvärderas i samtliga ingående stationer, och få påverka kalibreringen. I de relativt små, homogena områdena Rönne å och Dill erhölls mycket goda resultat. Anpassningen blev något sämre med regionala parametrar än vad som kan uppnås genom lokal kalibrering i det stora testområdet, vattendragen till Västerhavet. I allmänhet underskattades toppflödena något. Fördelen är att man får parametervärden som användas i hela regionen.