Växtplanktondata från provtagningar under perioden 1986–2021 längs Västra Götalands kust (Bohuskusten och Göteborgs skärgård) har analyserats. Fokus har varit åtta stationer som har tidsserier från 1991–2021 med provtagningar året om. Data från andra stationer har också använts. När det gäller klorofyll samt fysiska och kemiska parametrar finns ett större datamaterial med provtagningar på 14 stationer. En station i centrala Skagerrak har använts för jämförelser. Resultat från mikroskopanalys av prover visar på en relativt hög biodiversitet. Antal identifierade släkten är 195 och antalet arter är stort. Högst antal arter observeras under hösten, troligen som en effekt av transport av vatten från Nordsjön till Bohuskusten. Under den undersökta perioden har antal observerade släkten ökat. Om detta beror på en verklig ökning av biodiversiteten, t.ex. att arter som trivs i hög temperatur kommit till eller på andra faktorer, t.ex. att skickligheten hos de som analyserar prover ökat, går inte att utläsa från materialet. Strukturen på växtplanktonsamhället varierar under året och geografiskt. Havstensfjorden har en högre andel dinoflagellater jämfört med de flesta andra stationer. Flera arter som är nya för området har observerats, bl.a. Alexandrium pseudogonyaulax, Chaetoceros cf. peruvianus, Pseudosolenia calcar-avis och Dinophysis tripos. Växtplanktonbiomassan mätt som klorofyll a (0–10 m djup) har minskat i Koljöfjord, Havstensfjord, Byfjorden och vid Galterö (Stenungsund) under perioden 1991–2021 när man tittar på årsmedelvärden. Det gäller även om enbart värden från sommaren används. Då noteras även en minskning vid Stretudden (Brofjorden), vid Valö (Askimsfjorden) och station Å17 (öppna Skagerrak). Siktdjupet har ökat på flera platser sommartid: vid Byttelocket (Smögen), Stretudden (Brofjorden), Släggö (Gullmarsfjorden) och i Koljöfjorden. Koncentrationer under vintern av löst oorganiskt kväve (DIN = summan av nitrat, nitrit och ammonium) har minskat i ytvattnet på de flesta lokaler medan fosfathalter är i stort sett oförändrade. Kiselhalter vintertid har ökat på stationer som ligger i närheten av Göta Älvs/Nordre Älvs mynning eller andra floder eller åar. Författarna finner det troligt att åtgärder för att minska tillförsel av näringsämnen från land till hav har haft effekt. Minskad kvävebelastning har sannolikt resulterat i lägre växtplanktonbiomassa och större siktdjup vid kusten, bl.a. innanför Orust och Tjörn. Andra orsaker till förändringarna kan dock inte uteslutas. Årsmedelvärden för ytvattentemperatur (0–10 m) har ökat med upp till 2 grader 1991–2021, sommartid har ytvattentemperaturen ökat med 1–2°C. Salthalt i ytvattnet är oförändrad under den undersökta perioden. Skadliga alger förekommer varje år. År 2017 var det en större blomning av Pseudochattonella som orsakar fiskdöd. Alggifter som ansamlas i musslor och ostron utgör en risk för människors hälsa och ett problem för havsbruket. Kontrollprogram som administreras av Livsmedelsverket har säkerställt att produkter som innehåller alggifter inte kommit ut på marknaden. Det vanligaste problemet är dinoflagellater från släktet Dinophysis som producerar diarrégifter. Arter från släktet Alexandrium förekommer också, där de flesta producerar paralyserande skaldjursgifter. År 2017 uppmättes höga halter i musslor och skörd stoppades. Flera andra släkten av skadliga alger observeras regelbundet, t.ex. kiselalgen Pseudo-nitzschia som producerar ett alggift som kan orsaka minnesförlust. Kammaneten Mnemiopsis leidyi har etablerat sig i området sedan år 2006. Ursprunget är troligen Nordamerikas östra kust. Arten livnär sig på mindre plankton och är  5  vanlig sommartid. Den har sannolikt påverkat strukturen på växtplanktonsamhället. Författarna föreslår ett utökat samarbete mellan myndigheter som ansvarar för växtplanktonövervakningen för att förbättra övervakningen och informationen till allmänheten och till havsbrukare. En anpassning till övervakning av effekter av klimatförändringar rekommenderas. Flera ändringar i nuvarande övervakningsprogram föreslås, bl.a. att pikoplanktonanalys permanentas och att en station med högfrekvent växtplanktonprovtagning etableras i Göteborgs södra skärgård. Placeringen är vald för att möjliggöra tidiga varningar för skadliga algblomningar för vattenbruk längre norrut. Den Baltiska strömmen transporterar generellt sett vattnet norrut längs den svenska västkusten. Dessutom föreslås en ny station vid norra Bohuskusten mellan Smögen och Kosterfjorden där det är glest mellan provtagningspunkterna idag. Antalet stationer behöver dock balanseras mot provtagningsfrekvensen. Tät provtagning i tiden är på många sätt viktigare än provtagning vid många stationer, d.v.s. en stor geografisk spridning. Nya metoder bör övervägas, t.ex. automatisk växtplanktonanalys med avbildande flödescytometri (Imaging Flow Cytometry). Genetiska metoder (eDNA – metabarcoding) bör införas i övervakningen av biodiversitet och främmande arter. Dessutom föreslås övervakning av havets brunifiering genom att halter av Coloured Dissolved Organic Matter mäts.