Virkesmängden i Sveriges skogar har ökat under 1900-talet och i första hand beror det på ökad skogsproduktion. I södra Sverige har även skogsrnarksarealen ökat något. Eftersom träd tar upp vatten från marken, har det diskuterats om detta innebär att avdunstningen ökat och i sin tur avrinningen minskat. Frågan har analyserats dels genom beräkning av differensen mellan nederbörd (omräknad till areell och höjdkorrigerad nederbörd) och avrinning, dvs ett relativt mått på evapotranspirationen, för ett antal avrinningsområden i Sverige, och dels genom modellsimulering med HBVmodellen från 1930-talet och framåt.

Differensberäkningen utifrån den uppmätta nederbörden och avrinningen visar att våta år medför inte bara hög avrinning utan även ofta något högre evapotranspiration än torra år. Man kan inte se några tydliga förändringar i evapotranspirationen i någon av de undersökta områdena mer än mindre upp- och nergångar, som troligen mest beror på klimatets fluktuationer.

Indata till modellen är nederbörd och lufttemperatur. Modellen tar hand om de väderberoende fluktuationerna och gör det är lättare att skilja klimatförändringar från effekten av ändrad markanvändning. Inte heller den analysen visar några klara trender i evapotranspirationen och avrinningen. Eventuella förändringar försvinner i det brus som uppstår av ofullständiga indata (ett glest nederbördsnät på grund av kravet på homogena långa serier) och på de förenklingar av naturen som ändå sker i modellen. Studien tyder alltså på att det inte skett några tydligt påvisbara förändringar av evapotranspirationen och avrinningen på grund av ökad skogstillväxt.