Medlemsländerna inom EU har undertecknat Havsmiljödirektivet samt Ramdirektivet för Vatten och har därmed förpliktat sig att uppnå ”God” eller ”God miljö-” status inom sina marina miljöer inom en viss tid, eller ta fram åtgärder. Det finns därför ett behov att utvärdera mätprogrammen som levererar data till sådana statusbedömningar, som en del av konfidensbedömningen av hela statusbedömningen. Inom OSPAR Konventionen för Skyddet av Nordost Atlanten, har Tyskland och Nederländerna presenterat ett förslag för hur man skulle kunna utföra en sådan utvärdering. Den här rapporten beskriver resultat när metoden användes med svenska data från Västerhavet (inklusive Öresund, som möjligtvis ska ingå i Större Nordsjöns region under Marina Strategin). Övergödningsvariablernas salthaltsvariation undersöktes. I Kattegatt var den oorganiska närsaltsvariabiliteten minst vid den högsta salthalten, detta tyder på att en pålitlig bedömning av övergödning kan göras enklare med utsjödata än med data från den mer dynamiska kustzonen. När man tittar på mätprogrammets täckning, syns det att horisontala gradienter i bedömningsvariabler (ofta säsongsmedlen) varierar med mindre än 30 % mellan stationer. Detta visar på en rimlig täckning, även om flera stationer skulle förbättra programmet. Om man tittar på varje station för sig, är nuvarande provtagning i djupled tillräcklig, förutom för klorofyll a och oorganiska närsalter under växtsäsongen. Provtagningsfrekvensen räcker för totala närsaltshalter, men är inte tillräcklig för oorganiska närsalter samt, i Öresund, för koncentrationen av syre i djupvattnet. Den otillräckliga provtagningen av klorofyll a och oorganiska närsalter kan förbättras ganska enkelt om en autoanalysator med två kanaler (nitrit + nitrat, samt ortofosfat) monteras på de nuvarande ferryboxsystem som används. Alternativet att använda bojar och traditionella mätplattformar skulle vara dyrare.

With the adoption of the Marine Strategy Framework Directive and the Water Framework Directive, EU Member States are obliged to achieve “Good” or “Good Environmental” Status within a certain time frame, or be obliged to take remedial action. There is therefore a need to quantify the quality of the monitoring programmes on which such status assessments are based, as a part of assessing the confidence in the status assessment. Within the framework of the OSPAR Convention on the Protection of the North East Atlantic, Germany and the Netherlands presented a suggestion for how such an assessment could be made. This report documents the application of this methodology to stations in the Swedish National Monitoring Programme within the OSPAR area, and also within the Sound, which may in future be included in the Greater North Sea region under the Marine Strategy Directive. The variability of eutrophication parameters with salinity was examined. In the Kattegat, inorganic nutrient variability was least at the highest salinities, suggesting that a reliable status assessment could be made more easily with data from this region, for example, rather than in the dynamic near coast region. Assessing the coverage of the existing monitoring programme, it was found that horizontal gradients in assessment parameters (generally seasonal averages) varied by less than about 30% between stations, which suggests that the programme has reasonable spatial coverage, though additional stations would improve matters. Looking at each station individually, the current vertical sampling resolution appears adequate for most parameters, apart from chlorophyll a and inorganic nutrients during the growing season. Temporal coverage is adequate for the total nutrient concentrations, but is insufficient for the inorganic nutrients and chlorophyll a, as well as for the deep water oxygen concentration in the Sound. The poor temporal coverage of chlorophyll a and inorganic nutrients could be relatively easily improved by the addition of a two channel (nitrate + nitrite, and orthophosphate) autoanalyser onto the existing ferrybox platforms in use in these waters. Addressing these problems using traditional measuring platforms and buoys would be more costly. The poor temporal coverage of chlorophyll a and inorganic nutrients could be relatively easily improved by the addition of a two channel (nitrate + nitrite, and orthophosphate) autoanalyser onto the existing ferrybox platforms in use in these waters. Addressing these problems using traditional measuring platforms and buoys would be more costly.