Målsättningen för detta arbete har varit att formulera en bra men enkel modell för luftföroreningsspridning från skorstenar vid konvektiva meteorologiska förhållanden. Olika modeller diskuteras i rapporten. Den som väljs är den Gaussiska modellen med plymlyftsformler enligt Weil (1980). Ett huvudproblem vid spridningsberäkningar är att välja spridningsparametrar. Det finns ett flertal olika empiriska och teoretiska metoder, som ger betydande skillnader som resultat. En praktisk infallsvinkel har här valts: Om en Gaussisk spridningsmodell utnyttjas, vilka värden på spridningsparametrarna skall då väljas? Olika formuleringar har testats mot mätdata från några olika anläggningar i USA. Resultaten från beräkningarna visar att bäst överensstämmelse mellan beräknade och uppmätta markhalter av so2 erhålles med empiriska spridningsparametrar från Brookhaven National Laboratory, ett resultat som är i överensstämmelse med arbeten av Weil (1977, 1979a, b och 1980). Beräknade halter är i 14 fall av 15 inom en faktor två av uppmätta halter. Beräkningar med teoretiskt bestämda spridningsparametrar för värmepassiva partiklar (Lamb, 1981) ger i 8 fall av 12 för låga halter. En mer realistisk formulering, där beskrivning av plymens egenspridning ingår, förbättrar inte resultaten på något avgörande sätt. Detta tyder på att direkt hänsyn måste tas till plymaxelns nedåtgående rörelse, som är känd att inträffa vid konvektiva förhållanden, vid utnyttjande av teoretiskt bestämda spridningsparametrar. Beräkningar har också utförts med SMHis nuvarande spridningsmodeller.