För att skapa ett samhälle väl anpassat till dagens och framtidens havsnivåer behövs besluts- och planeringsunderlag. Skyddsåtgärder och designnivåer för kustskydd är högaktuella frågor och många aktörer är intresserade av information kring potentiella maxnivåer för vattenstånd på olika tidshorisonter. SMHI har därför analyserat de mätdataserier för havsvattenstånd som idag finns tillgängliga från stationer längs Sveriges kust. Det primära syftet var att ta fram en metod för att beräkna det högsta möjliga havsvattenståndet vid mätstationer längs Sveriges kust. Metoden beskrivs i Schöld m.fl.(2017).

I föreliggande rapport beskrivs allmänt havsnivåer, mätdata, modeller och de resultat som erhölls från olika analyser av mätdata. Mätstationerna indelades i åtta olika kustområden inom vilka vattenståndet samvarierar. Det väder och de specifika stormbanor, som under de senaste 40 åren orsakat de högsta stormfloderna på olika platser längs den svenska kusten kartlades, och vattenståndsdynamiken vid olika mätstationer studerades.

Kortvariga höjningar av vattenståndet undersöktes, både med avseende på kraftiga vattenståndshöjningar orsakade av passerande väderssystem och med avseende på förhöjda utgångslägen, som i sin tur kan bidra till att stormfloder blir extra höga.

Det högsta beräknade havsvattenstånd som presenteras är de högsta möjliga stormfloder som skulle kunna inträffa baserat på empiriska analyser av mätdata vid de olika stationerna. Kända extrema händelser, som ägt rum före det att vattenståndet började registreras, ingår inte eftersom de inte har kunnat kvantifieras. Framtida förändringar av medelvattenståndet orsakade av den globala klimatförändringen behandlas inte i denna rapport.

Resultaten från studien visar att vattennivåerna i Östersjön generellt blir som högst i Bottenviken och i de södra delarna. De höga vattenstånden i större delen av Östersjön är inte lika höga som på västkusten och i Öresund. I Östersjön förefaller också utgångsläget, havsnivån före stormen, utgöra en större del av den resulterande vattenståndshöjningen. Vid flera stationer i de centrala delarna av Östersjön är havsnivån före storm i stort sett hälften av det högsta beräknade havsvattenståndet. Längs västkusten är istället de nettohöjningar som orsakas av rena stormeffekter den viktigaste stormflodskomponenten. Lokala förhållanden, till exempel om stationen är belägen vid en öppen, rak kust eller inne i en vik, påverkar hur högt vattenståndet kan förväntas bli på en viss plats.

Analyserna visar att stormfloder skulle kunna bli omkring 20-40 cm högre än hittills observerade maximala nivåer i olika kustområden. En osäkerhetsmarginal på runt +15 cm är lämplig att addera, särskilt i de områden där tidvatten förekommer.

Fyrskepp var utplacerade längs svenska kusten för att leda sjöfarande från 1844 till 1972. Fyrskeppens historia finns beskriven i boken Fyrskepp i Sverige (Werner 1999). Världens första fyrskepp förankrades 1731 vid grundbanken Nore Sand utanför Themsens mynning. Idén med fyrskepp spred sig och så småningom hade alla länder runt Nordsjön och Östersjön placerat ut fyrskepp. Det första svenska fyrskeppet lades ut 1844 vid Falsterbo Rev. Under totalt 131 år har 37 skepp varit utplacerade på 24 olika positioner. På sidan www.feuerschiffseite.de/u-schwed.htm finns fyrskeppen listade med tidsangivelser och fotografier. På Svenska Fyrsällskapets hemsida (www.fyr.org) finns också en del information om fyrskepp.Från de svenska fyrskeppen gjordes från 1880 observationer av vind, luft- och vattentemperatur, salthalt och ström en eller två gånger om dagen från olika djup under tiden maj - november. Antalet fyrskepp som gjort observationer har varierat i tiden men totalt 14 stycken har samlat data under olika perioder. Avbrott gjordes under första och andra världskrigen. Uppgifterna är nedskrivna för hand i journaler och mätprotokoll, vilka förvaras hos SMHI på Nya Varvet i Västra Frölunda och upptar ca 5 hyllmeter fördelade på 66 arkivboxar.Stansning av mätprotokollen är ett omfattande arbete. Sammanlagt finns 746 observationsår varav 414 återstår att digitalisera. En grov uppskattning är att det skulle ta ca 2800 persontimmar att manuellt utföra stansningen. NOAA (National Oceanographic and Atmospheric Administration, USA) har åtagit sig att skanna mätprotokollen och därifrån skapa datafiler.Fyrskeppsdata finns publicerade i Svenska Hydrografisk-Biologiska Kommissionens rapportserie 1923-1947, Kungliga Fiskeristyrelsens rapportserie 1948-1969 samt i Meddelande från Havsfiskelaboratoriet (MHL) 1970-72. Bearbetning av data har gjorts av i första hand Artur Svansson och är publicerade i Meddelande från Havsfiskelaboratoriet nr 99 (1971), 102 (1971), 162 (1974), 174 (1974) och 231 (1977) samt i Artur Svanssons doktorsavhandling.Observationerna från 1923 och framåt är digitaliserade. Dessa är tills vidare lagrade som sekventiella filer i SMHI:s datasystem samt finns i World Data Center (www.ngdc.noaa.gov/wdc/) under rubriken ”Oceanography”.En loggbok över fyrskeppens historia och fyrskeppsdata har sammanställts och återfinns i bilaga 1.

This report details the results of an investigation into hydrographic and hydrochemical conditions over ten offshore banks around the coast of south Sweden. Four of these banks are situated in the Kattegat. The remainder lie in the southern and western Baltic Proper. The investigation included field sampling, where each bank was visited on one occasion, and the temperature and salinity structure mapped while the concentrations of nutrients were measured. These data were analysed, and results compared and complemented with predictions from operational numerical models (for currents and waves). The banks are areas with strong horizontal gradients in temperature and salinity. They influence the large scale circulation, steering mean currents through the deeper water, resulting in the mean currents over the banks being weak. The influence of short term wind events are significant however, with intense, short-lived currents occurring over the banks. Nutrient concentrations in the waters above the banks were very similar to those in the adjacent basins. Immediately over the bottom however, silicate concentrations were often higher than at similar depths away from the banks. Similarly, oxygen saturation immediately above the bottom was frequently lower than in mid-water at the same depth. In the Kattegat, large areas are at risk from seasonal oxygen deficiency. The shallow nature of the banks however often means that they escape the worst impacts.

SMHIs Kustzonssystem har implementerats längs Bohuskusten i två etapper. Första etappen omfattar skärgården från Gullmaren i söder upp till riksgränsen i norr. Den andra etappen sträcker sig från fjordsystemet kring Orust och Tjörn och ner till Onsala kustvatten. Tillrinningen från land har beräknats med hjälp av den hydrologiska modellen HBV och koncentrationerna har fastställt m.h.a. observerade data. Atmosfärsdepositionen både på land och i kustområdet beräknas av den atmosfärskemiska MATCH-modellen. Kustzonsmodellen (PROBE-SCOBI), som är en biogeokemisk modell, beräknar tillståndet i skärgårdsvattnen.Med hjälp av Kustzonsmodellen har skärgårdens miljötillstånd kunnat beräknats för en längre tidsperiod. Validering av modellen visar på en god överensstämmelse mellan observationer och modellens resultat både i den norra respektive den södra delen.Kustzonssystemet är ett utmärkt modellredskap för beräkning av långtidsscenarier genom att studera effekter på planktontillväxt, syrgasförhållanden och övergödning/siktdjup för olika åtgärder på land. Med hjälp av Kustzonssystemet kan man även beräkna hur stor del av belastningen på ett havsområde som kommer från öppna havet och hur stor del som kommer från andra källor, vilket gör modellsystemet mycket användbart i arbetet med Vattendirektivet.