Change search
Link to record
Permanent link

Direct link
Wern, Lennart
Publications (10 of 35) Show all publications
Engström, E., Wern, L., Hellström, S., Kjellström, E., Zhou, C., Chen, D. & Azorin-Molina, C. (2023). Data rescue of historical wind observations in Sweden since the 1920s. Earth System Science Data, 15(6), 2259-2277
Open this publication in new window or tab >>Data rescue of historical wind observations in Sweden since the 1920s
Show others...
2023 (English)In: Earth System Science Data, ISSN 1866-3508, E-ISSN 1866-3516, Vol. 15, no 6, p. 2259-2277Article in journal (Other academic) Published
National Category
Meteorology and Atmospheric Sciences
Research subject
Meteorology
Identifiers
urn:nbn:se:smhi:diva-6453 (URN)10.5194/essd-15-2259-2023 (DOI)
Funder
Swedish Research Council Formas, 2019-00509
Available from: 2023-06-09 Created: 2023-06-09 Last updated: 2023-06-09Bibliographically approved
Minola, L., Lonn, J., Azorin-Molina, C., Zhou, C., Engström, E., Wern, L., . . . Chen, D. (2023). The contribution of large-scale atmospheric circulation to variations of observed near-surface wind speed across Sweden since 1926. Climatic Change, 176(5), Article ID 54.
Open this publication in new window or tab >>The contribution of large-scale atmospheric circulation to variations of observed near-surface wind speed across Sweden since 1926
Show others...
2023 (English)In: Climatic Change, ISSN 0165-0009, E-ISSN 1573-1480, Vol. 176, no 5, article id 54Article in journal (Refereed) Published
National Category
Meteorology and Atmospheric Sciences
Research subject
Meteorology
Identifiers
urn:nbn:se:smhi:diva-6450 (URN)10.1007/s10584-023-03525-0 (DOI)000981284600001 ()
Available from: 2023-05-30 Created: 2023-05-30 Last updated: 2023-05-30Bibliographically approved
Schimanke, S., Joelsson, M., Andersson, S., Carlund, T., Wern, L., Hellström, S. & Kjellström, E. (2022). Observerad klimatförändring i Sverige 1860–2021.
Open this publication in new window or tab >>Observerad klimatförändring i Sverige 1860–2021
Show others...
2022 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Historiska observationer av temperatur, vegetationsperiodens längd, nederbörd, snö, globalstrålning och geostrofisk vind i Sverige har analyserats. Längden på de tillgängliga tidsserierna varierar mellan de olika variablerna. Det finns dagliga temperaturobservationer från Uppsala så långt tillbaka som 1722, medan startåret för de globalstrålningsmätningar från åtta svenska stationer som analyserats här är så sent som 1983. Klimatindikatorer som baseras på dessa observationer visar att:• Sveriges årsmedeltemperatur har ökat med 1,9 °C jämfört med perioden 1861–1890. • Sveriges årsnederbörd har ökat sedan 1930 från 600 mm/år till nästan 700 mm/år. • Antalet dagar med snötäcke har minskat sedan 1950. • Globalstrålningen har ökat med cirka 10 % sedan mitten av 1980-talet. • Någon förändring av den geostrofiska vinden kan inte fastslås från 1940.De ovan listade förändringarna syftar alla till årliga genomsnitt för hela Sverige. De är statistiskt signifikanta i de flesta fall. Bilden blir mer tvetydig då genomsnitt för olika landsdelar eller säsonger undersöks. Exempelvis är den ökade årsnederbörden mest ett resultat av ökad nederbörd under vinter och höst, medan det inte finns någon tydlig trend för sommar och vår. Det är också generellt sett svårare att fastslå förändringar i extremvärden. Exempelvis finns ingen signifikant trend vad gäller vinterns största snödjup, trots en tydlig minskning i antalet dagar med snötäcke.

Abstract [en]

Historical Swedish observations of temperature, length of vegetation period, precipitation, snow, global radiation, and geostrophic wind have been analysed. The length of available time series varies among these variables. Whereas there are temperature observations for Uppsala ranging back to 1722 continuous measurements of global radiation at eight Swedish stations start only in 1983. Climate indicators based on these observations show that: • The annual mean temperature for Sweden has increased by 1.9 °C compared to the period 1861• The amount of annual precipitation increased since 1930 from about 600 mm/year to almost 700 mm/year. • The number of days with snow cover has reduced since 1950. • The global radiation increased with circa 10 % since the mid-1980’s. • The geostrophic wind has no clear change pattern since 1940. The listed changes are annual averages for Sweden. These are robust and statistically significant in most cases. The picture is getting more diverse when investigating smaller regions or different seasons instead of annual means. For instance, the increase of precipitation is mainly related to enhanced precipitation during autumn and winter whereas there are no obvious trends in spring and summer. Moreover, changes in extremes are generally harder to identify. For instance, despite the clear negative trend in the number of days with snow cover there is no significant trend for the maximum snow depth. –1890.Denna

Series
Climatology, ISSN 1654-2258
National Category
Meteorology and Atmospheric Sciences
Research subject
Climate
Identifiers
urn:nbn:se:smhi:diva-6362 (URN)
Available from: 2022-11-22 Created: 2022-11-22 Last updated: 2022-11-22Bibliographically approved
Dyrrdal, A. V., Olsson, J., Medus, E., Arnbjerg-Nielsen, K., Post, P., Aniskevica, S., . . . Makela, A. (2021). Observed changes in heavy daily precipitation over the Nordic-Baltic region. Journal of Hydrology: Regional Studies, 38, Article ID 100965.
Open this publication in new window or tab >>Observed changes in heavy daily precipitation over the Nordic-Baltic region
Show others...
2021 (English)In: Journal of Hydrology: Regional Studies, E-ISSN 2214-5818, Vol. 38, article id 100965Article in journal (Refereed) Published
National Category
Oceanography, Hydrology and Water Resources
Research subject
Hydrology
Identifiers
urn:nbn:se:smhi:diva-6202 (URN)10.1016/j.ejrh.2021.100965 (DOI)000721679600001 ()
Available from: 2021-12-07 Created: 2021-12-07 Last updated: 2021-12-07Bibliographically approved
Olsson, J., Södling, J., Berg, P., Wern, L. & Eronn, A. (2019). Short-duration rainfall extremes in Sweden: a regional analysis. Nordic Hydrology, 50(3), 945-960
Open this publication in new window or tab >>Short-duration rainfall extremes in Sweden: a regional analysis
Show others...
2019 (English)In: Nordic Hydrology, ISSN 0029-1277, E-ISSN 1996-9694, Vol. 50, no 3, p. 945-960Article in journal (Refereed) Published
National Category
Oceanography, Hydrology and Water Resources
Research subject
Hydrology
Identifiers
urn:nbn:se:smhi:diva-5250 (URN)10.2166/nh.2019.073 (DOI)000475454500011 ()
Available from: 2019-07-29 Created: 2019-07-29 Last updated: 2019-07-29Bibliographically approved
Losjö, K., Södling, J., Wern, L. & German, J. (2019). Uppföljning av de svenska riktlinjerna för bestämning av dimensionerande flöden för dammanläggningar.
Open this publication in new window or tab >>Uppföljning av de svenska riktlinjerna för bestämning av dimensionerande flöden för dammanläggningar
2019 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

De svenska riktlinjerna för bestämning av dimensionerande flöden (Klass I-flöden) för dammanläggningar publicerades första gången för snart 30 år sedan (Flödeskommittén, 1990). SMHI har på uppdrag av Svenska kraftnät undersökt om de parametrar som används för flödesbestämningarna har förändrats över tiden.

Riktlinjerna föreskriver att simuleringar med en hydrologisk modell ska användas för beräkningarna, och ett antal parametrar anges för dessa beräkningar. En uppdelning av Sverige i fem regioner gjordes och parametrarna avser

  • ett snötäcke med 30 års återkomsttid
  • en dimensionerande nederbördsekvens över 14 dygn och 1000 km2
  • korrektioner av denna nederbördssekvens med avseende på avrinningsområdets storlek
  • korrektioner av nederbördssekvensen med avseende på årstid
  • extrem vind

Dessutom framhålls tillämpningen i ett klimat i förändring i den senaste upplagan (Svensk Energi m.fl. 2015).

För att undersöka om de parametrar som används för flödesbestämningen har förändrats över tiden, och därmed behöver justeras, har analyser gjorts av huruvida det går att se någon trend i nederbörd, snötäcke och extrem vind sedan de första riktlinjerna skrevs.

Förutom detta har även analyser gjorts av de högsta årliga flöden som uppmätts vid vattenföringsstationer i Sverige för att undersöka om det finns någon trend i dessa data.

En första uppföljning gjordes för 10 år sedan (Berström, m.fl., 2008) och föreliggande rapport är en uppdatering med tillgång till längre mätserier både efter 2008 och bakåt i tiden.

Långa serier med mätdata från ett urval av SMHI:s klimatstationer och hydrologiska stationer har använts i analyserna och resultatet av uppföljningen sammanfattas nedan.

  • Utvärdering av den dimensionerande nederbördssekvensen har gjorts dels genom att analysera tillfällen med nederbörd större än 90 mm över 1000 km2 under såväl 24 timmar som två dygn för perioden från c:a 1930 till 2018, och dels av den totala nederbördssumman under en 14-dygnsperiod 1961-2018. Även den högsta stationsnederbörd som varje år uppmätts (punktnederbörd) har analyserats för perioden 1945-2018.
  • Ingen av dessa analyser uppvisar en trend över de analyserade perioderna. Detta står i kontrast mot det resultat som framkom i den uppföljningen 2008, då man konstaterade en trend mot ökande punktnederbörd för perioden 1961-2007.
  • För att undersöka om det finns anledning att justera arealkorrektionen av nederbördssekvensen har såväl den stationsvisa dygnsnederbörden som den ackumulerade 14-dygnsnederbörden över olika stora arealer analyserats. De årliga variationerna är likartade över tid och över landet, och ingen trend kan ses. Anpassningen av de nu analyserade värdena för den ackumulerade 14-dygns nederbörden över 100, 1000 respektive 10 000 km2 ger något olika resultat beroende på analysmetodik. Ingen av metoderna är identisk med den som användes när riktlinjerna togs fram. Ingen entydig avvikelse från riktlinjerna finns dock.
  • Årstidskorrektionen av nederbörden har utvärderats genom att dela upp 14- dygnsnederbörden respektive den observerade punktnederbörden större än 90 mm på de månader den inträffade, dels perioden 1961- 1990 och dels 1991-2018.Resultatet visar att säsongsfördelningen uppvisar ett liknande mönster för de bådaperioderna, och som, även åskådliggörs i Flödeskommittén, (1990), och således finns inget skäl till att justera årstidskorrektionen i riktlinjerna.
  • För utvärderingen av eventuella trender i snötäcket har analyser gjorts av medelvärdet av varje års största snödjup vid 42 klimatstationer. Variationerna är stora mellan år under hela den analyserade perioden i hela landet, och även ett flytande 10-årsmedelvärde varierar. Sett över hela perioden 1904/05–2017/18 kan dock ingen trend ses, och inte heller för perioden 1961-2018, utan endast variationer över kortare tid. Eftersomberäkningar av 30-årssnön förutsätter att ingen trend finns i tidsserien som används för den statistiska analysen, kvarstår rekommendationen i riktlinjerna att frekvensanalysen för snön ska göras för så lång period som data finns tillgängliga.
  • Analysen av varje års högsta dygnsmedelvärde på vattenföringen har gjorts för 69 oreglerade eller endast obetydligt reglerade vattenföringsstationer med långa tidsserier. Antalet stationer varierar för olika delar av landet, men analysresultatet visar inte på någon långsiktig trend i storleken av flödestopparna.
  • Den geostrofiska vinden, som är en slags idealiserad genomsnittlig vindhastighet beräknad från lufttrycksobservationer, har beräknats, uppdelat i nio områden fördelade över Sverige. Antalet tillfällen från och med 1940 med geostrofisk vind på minst 25 m/s uppvisar ingen långsiktigt trend som kan föranleda justeringar i kriterierna för beräkningen av vågor och seicher.
  • Analysen av förhållanden mellan Klass I-avrinningen och 100-årsflödet tyder på att kvoten ökar med minskande avrinningsområden. Här kan det finnas en anledning att följa utvecklingen vid nya beräkningar för att eventuellt kunna se något orsakssamband.

Slutsatsen är att inga förändringar av kriterierna i riktlinjerna för beräkning av dimen- sionerande flöden för dammanläggningar behöver göras i dagsläget. Likaså framkommer vikten av långa tidsserier som underlag för bedömning av trender.

Abstract [en]

Commissioned by Svenska kraftnät, the Swedish Meteorological and Hydrological Institute has carried out a follow-up study on the Swedish guidelines for determination of designs floods for dams. The main purpose was to investigate whether the Swedish meteorological and hydrological observation data show any signs of climatic change, which could affect the validity of the guidelines, formulated in 1990 (Flödeskommittén, 1990), later updated twice, in which the edition of 2015 (Svensk Energi et.al., 2015), emphasize the application also in a changing climate . The first follow-up study was performed in 2008 (Bergström m.fl., 2008), and the present study has used longer time series, both after 2008 and earlier than in the study of 2008.

The guidelines prescribe that the calculation of design flood should be carried out using a hydrological model, and the following parameters are decided to be used in the simulations:

  • a snow cover with a statistical return period of 30 years
  • a 14-day precipitation sequence over 1000 km2
  • corrections of this sequence regarding the area of the catchment
  • corrections of the sequence regarding elevation above sea level and month of the year
  • extreme wind speed

The present analyses have used long series of observation data from SMHI climatological and hydrological databases, mostly using the division of Sweden into five regions, described in the guidelines.

  • The analyses of the 14-day precipitation sequence has been made by analysing precipitation higher than 90 mm over 1000 km2 during 24 hours and 2 days during the period 1930-2018, as well as the 14-day precipitation sum 1961-2018. Also the highest point precipitation values have been analysed for the period 1945-2018.
  • It is not possible to find a trend in the data for neither of these analyses, in contrary to the findings in the previous follow-up, where an increase in the highest point precipitation was seen for the period 1961-2007.
  • Two adaptations of accumulated 14-day precipitation over three areas: 100, 100 and 10 000 km, to the areal correction curve in the guidelines show some discrepancies. However, the present analyses are made using another database than the basis of the original curve, and the results indicate that there is no immediate need for adjustment of the areal correction in the guidelines.
  • The distribution of high precipitation over the year has been studied, and it shows the same pattern as the monthly corrections of the sequence in the guidelines. The pattern is similar for the periods 1961-90 and 1991-2018.
  • The mean values of yearly largest snow cover have been analysed for the period 1904/05-2017/18. The results do not indicate any trend, only shorter time variations, neither for the whole period nor for the period 1961-2018. As the determination of snow cover with a return period of 30 years should be made using frequency analysis, the recommendations in the guidelines to use a long data period for the analyses are still valid.
  • An analysis of the daily highest flood peaks was made for data from 60 unregulated or very slightly regulated discharge stations. No long time trend that could reveal changes in flood risks can be seen in the results.
  • The geostrophic wind, an idealized average wind speed, computed from observations of air pressure, has been studied 1940-2017. For geostrophic wind of at least 25 m/s no signs of long term trend can be seen.
  • The analyses of the ratio between the design flood for flood design category I and the flood of a 100-year return period indicates increasing ratio with decreasing catchment area. This could

The overall conclusion of the study is that there is presently no need for adjusting the parameters in the guidelines. The importance of using long time series for trend analyses is revealed.

Publisher
p. 68
Series
Climatology, ISSN 1654-2258
National Category
Climate Research
Research subject
Climate
Identifiers
urn:nbn:se:smhi:diva-5432 (URN)
Available from: 2019-09-25 Created: 2019-09-25 Last updated: 2019-09-25Bibliographically approved
Olsson, J., Berg, P., Eronn, A., Simonsson, L., Södling, J., Wern, L. & Yang, W. (2018). Extremregn i nuvarande och framtida klimat Analyser av observationer och framtidsscenarier.
Open this publication in new window or tab >>Extremregn i nuvarande och framtida klimat Analyser av observationer och framtidsscenarier
Show others...
2018 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Studien har främst omfattat analyser av extrem korttidsnederbörd i observationer från SMHIs nät av automatiska meteorologiska stationer. Även analyser av korttidsnederbörd från kommunala mätare, manuella meteorologiska stationer, väderradar och klimatmodeller har genomförts. De huvudsakliga slutsatserna från detta uppdrag kan sammanfattas enligt följande.

  • En regionalisering av extrem korttidsnederbörd (skyfall) i Sverige gav fyra regioner: sydvästra (SV), sydöstra (SÖ), mellersta (M) och norra (N) Sverige. Ytterligare indelning kan göras men i denna studie prioriterades att ha regioner av denna storleksordning för att få ett ordentligt underlag för regional statistik. Regionaliseringen gäller enbart korttidsnederbörd, upp till maximalt 12 tim varaktighet.
  • Den regionala statistiken uppvisar tämligen distinkta geografiska skillnader, med högst värden i region SV och lägst i region N. Det är inte förvånande att vårt avlånga land uppvisar regionala skillnader då varmare och fuktigare luftmassor förekommer mer i söder än i norr, och därmed ökar förutsättningarna för intensiv nederbörd. Den regionala statistiken överensstämmer överlag väl med motsvarande statistik i våra grannländer.
  • Under perioden 1996-2017 finns inga tydliga tidsmässiga tendenser vad gäller skyfallens storlek och frekvens i de olika regionerna, utan dessa ligger överlag på en konstant nivå. Inte heller extrem dygnsnederbörd sedan 1900 uppvisar några tydliga tendenser på regional nivå. På nationell nivå indikeras en svag ökning av dels landets högsta årliga nederbörd sedan 1881, dels förekomsten av stora, utbredda 2-dygnsregn sedan 1961.
  • Skyfallsstatistik baserad på nederbördsobservationer från väderradar som justerats mot interpolerade stationsdata (HIPRAD) överensstämmer väl med stationsbaserad statistik för korta varaktigheter (upp till 2 tim) i södra Sverige. För längre varaktigheter och i mellersta och norra Sverige överskattar HIPRAD regnvolymerna.
  • Analyser av de senaste klimatmodellerna (Euro-CORDEX) indikerar en underskattning av extrema regnvolymer för korta varaktigheter (1 tim) men överlag en realistisk beskrivning av observerad skyfallsstatistik. Den framtida ökningen av volymerna beräknas ligga mellan 10% och 40% beroende på tidshorisont och koncentration av växthusgaser, vilket överlag ligger nära tidigare bedömningar.

Både för bedömningen av regionala skillnader och historiska klimateffekter är det av största vikt att bibehålla, eller ännu hellre utöka, observationerna av korttidsnederbörd i Sverige. Nederbördsmätning via alternativa tekniker bör kunna användas i allt högre utsträckning framöver för förbättrad kunskap och statistik. Väderradar är redan etablerat och den digitala utvecklingen öppnar även möjligheter till insamling av nederbördsdata och relaterad information via mobilmaster, uppkopplade privata väderstationer, sociala medier, etc. Denna utveckling måste bevakas, utvärderas och i största möjliga utsträckning utnyttjas.

Publisher
p. 367
Series
Climatology, ISSN 1654-2258 ; 47
National Category
Climate Research
Research subject
Climate
Identifiers
urn:nbn:se:smhi:diva-4505 (URN)
Available from: 2018-02-22 Created: 2018-02-22 Last updated: 2018-02-22Bibliographically approved
Schöld, S., Hellström, S., Ivarsson, C.-L., Kållberg, P., Lindow, H., Nerheim, S., . . . Wern, L. (2018). Vattenståndsdynamik längs Sveriges kust.
Open this publication in new window or tab >>Vattenståndsdynamik längs Sveriges kust
Show others...
2018 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

För att skapa ett samhälle väl anpassat till dagens och framtidens havsnivåer behövs besluts- och planeringsunderlag. Skyddsåtgärder och designnivåer för kustskydd är högaktuella frågor och många aktörer är intresserade av information kring potentiella maxnivåer för vattenstånd på olika tidshorisonter. SMHI har därför analyserat de mätdataserier för havsvattenstånd som idag finns tillgängliga från stationer längs Sveriges kust. Det primära syftet var att ta fram en metod för att beräkna det högsta möjliga havsvattenståndet vid mätstationer längs Sveriges kust. Metoden beskrivs i Schöld m.fl.(2017).

I föreliggande rapport beskrivs allmänt havsnivåer, mätdata, modeller och de resultat som erhölls från olika analyser av mätdata. Mätstationerna indelades i åtta olika kustområden inom vilka vattenståndet samvarierar. Det väder och de specifika stormbanor, som under de senaste 40 åren orsakat de högsta stormfloderna på olika platser längs den svenska kusten kartlades, och vattenståndsdynamiken vid olika mätstationer studerades.

Kortvariga höjningar av vattenståndet undersöktes, både med avseende på kraftiga vattenståndshöjningar orsakade av passerande väderssystem och med avseende på förhöjda utgångslägen, som i sin tur kan bidra till att stormfloder blir extra höga.

Det högsta beräknade havsvattenstånd som presenteras är de högsta möjliga stormfloder som skulle kunna inträffa baserat på empiriska analyser av mätdata vid de olika stationerna. Kända extrema händelser, som ägt rum före det att vattenståndet började registreras, ingår inte eftersom de inte har kunnat kvantifieras. Framtida förändringar av medelvattenståndet orsakade av den globala klimatförändringen behandlas inte i denna rapport.

Resultaten från studien visar att vattennivåerna i Östersjön generellt blir som högst i Bottenviken och i de södra delarna. De höga vattenstånden i större delen av Östersjön är inte lika höga som på västkusten och i Öresund. I Östersjön förefaller också utgångsläget, havsnivån före stormen, utgöra en större del av den resulterande vattenståndshöjningen. Vid flera stationer i de centrala delarna av Östersjön är havsnivån före storm i stort sett hälften av det högsta beräknade havsvattenståndet. Längs västkusten är istället de nettohöjningar som orsakas av rena stormeffekter den viktigaste stormflodskomponenten. Lokala förhållanden, till exempel om stationen är belägen vid en öppen, rak kust eller inne i en vik, påverkar hur högt vattenståndet kan förväntas bli på en viss plats.

Analyserna visar att stormfloder skulle kunna bli omkring 20-40 cm högre än hittills observerade maximala nivåer i olika kustområden. En osäkerhetsmarginal på runt +15 cm är lämplig att addera, särskilt i de områden där tidvatten förekommer.

Series
Oceanography, ISSN 0283-7714 ; 123
National Category
Oceanography, Hydrology and Water Resources
Research subject
Oceanography
Identifiers
urn:nbn:se:smhi:diva-4508 (URN)
Available from: 2018-02-22 Created: 2018-02-22 Last updated: 2018-02-22Bibliographically approved
Wern, L. (2015). Snödjup i Sverige 1904/05 – 2013/14. SMHI
Open this publication in new window or tab >>Snödjup i Sverige 1904/05 – 2013/14
2015 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Rapporten ger en beskrivning av snöförhållandena i Sverige under vintrarna 1904/05 till 2013/14. Speciellt har vinterns största snödjup, antal dagar med snötäcke och stora snödjupsökningar under ett dygn studerats. Snödjupsrekord för olika månader och landsdelar har sammanställts. Svåra snövintrar beskrivs liksom olika exempel på extrema snöfall och snödjup med återkomsttiden 10 och 50 år. Vid en jämförelse av vintrarna under perioderna 1991 – 2014 med 1961 – 1990 så har vinterns största snödjup och antal dagar med snötäcke minskat i nästan hela landet. Stora snödjupsökningar från en dag till nästa beror ofta på så kallade snökanoner som oftast bildas över Östersjön vid vind från öster. Speciellt utsatt för snökanoner är Norrlandskusten från Skellefteå ner till Gävle men även Smålandskusten, Vänern och Vättern är drabbat. Den vinter som varit snörikast är 1965/66 om man ser till vinterns största snödjup i Sverige som helhet. I olika delar av Sverige har det under andra vintrar förekommit större snödjup än under 1965/66. Exempelvis var det extremt mycket snö i fjällen 1988/89 och vintern 2009/10 var den snörikaste vintern i Götaland under hela den studerade perioden.

Place, publisher, year, edition, pages
SMHI, 2015. p. 62
Series
Meteorology, ISSN 0283-7730 ; 158
Identifiers
urn:nbn:se:smhi:diva-2848 (URN)Meteorologi, Rapporter, Serie Meteorologi (Local ID)Meteorologi, Rapporter, Serie Meteorologi (Archive number)Meteorologi, Rapporter, Serie Meteorologi (OAI)
Available from: 2015-02-09 Created: 2016-07-08 Last updated: 2016-07-08Bibliographically approved
Wern, L. (2014). Luftfuktighet: Variationer i Sverige. SMHI
Open this publication in new window or tab >>Luftfuktighet: Variationer i Sverige
2014 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

I denna rapport ges en allmän beskrivning av vattenånga som är en genomskinlig luktfri gas. Hur gasen varierar utomhus i Sverige beskrivs såväl geografiskt som under året och dygnet. Luftfuktighetsdata från 121 automatiska väderstationer som varit i drift under perioden 1996 – 2012 har använts. Mätningarna har gjorts på 1,5-2 meter över mark. Olika mätinstrument för luftfuktighet presenteras liksom olika fuktighetsmått som daggpunkt, våt temperatur, absolut fuktighet, blandningsförhållande, entalpi mm.Den absoluta fuktigheten som anger hur stor massa vattenånga en kubikmeter av luften innehåller är högst sommartid och lägst när det är som kallast. Värdena är högst längs kusterna i södra Sverige och avtar norrut och med avståndet från kusten. Dygnsvariationen av den absoluta fuktigheten är i genomsnitt inte så stor.Dessutom har månadsmedelvärdet av vattenånga studerats för olika månader sedan 1951. Digitaliserade fuktighetsdata har inte funnits att tillgå före 1951. Tio stationer har använts, från Bredåkra i söder till Arjeplog i norr, för att beräkna månadsmedelvärden. Månaderna maj, augusti och november har valts tillsammans med årsvärdet. Den absoluta fuktigheten har ökat under alla tre månaderna och för årsvärdet, men enbart för maj, augusti och för årsvärdet är ökningen statistiskt säkerställd.Ingen statistisk säkerställd förändring finns av den relativa fuktigheten för perioden 1951-2012 för medelvärdet av de tio utvalda stationerna under månaderna maj, augusti och november.Om temperaturen sjunker till daggpunkten blir luften mättad med vattenånga och den relativa luftfuktigheten blir 100 %. Om temperaturen sjunker ytterligare kondenserar vattenångan till vattendroppar, dimma, dagg eller frost bildas. Den högsta daggpunkten som rapporterats i Sverige är 23,8 °C på Fårö vid Gotland 29 juli 1994 och i Hällum i Västergötland 30 juni 1997. Vid det senare tillfället var temperaturen samtidigt 28,4 °C och den relativa fuktigheten 76 %.Den relativa luftfuktigheten anges vanligen i procent (%) och är ett mått på hur mycket vattenånga luften innehåller i förhållande till hur mycket vattenånga som maximalt kan förekomma i gasform vid rådande temperatur. Mängden vattenånga som kan förekomma i gasform ökar med temperaturen. Lägst relativ fuktighet är det i genomsnitt dagtid under vår och försommar medan det är högst relativ fuktighet nattetid och under vintern. I maj, då havet kyler, är den relativa fuktigheten högre längs den svenska kusten än i inlandet. I november då vattnet värmts upp under sommaren råder det omvända förhållandet, den relativa fuktigheten är lägre vid kusten än i inlandet.I Helsingborg är den relativa fuktigheten i genomsnitt 50-60 % då temperaturen är 25 °C men när temperaturen är mellan 0 och 10 plusgrader är fuktigheten betydligt högre, 90-100 %.

Abstract [en]

This report gives a general description of water vapour which is a transparent and odourless gas, how this gas varies geographically outdoors in Sweden as well as the diurnal and annual variation. Humidity data from 121 automatic weather stations that were operational during the period 1996-2012 was used. The measurements were taken at 1.5 to 2 meters above the ground level. Different measuring instruments for humidity are presented and also different humidity measurements like dew point, wet bulb, absolute humidity, mixing ratio, enthalpy etc. The absolute humidity which is the mass of water vapour in a cubic meter of air is highest in summer and lowest during the coldest days in winter. The highest values are measured along the coasts of southern Sweden and the value decreases northwards and with distance from the coast. Diurnal variation of the absolute humidity is in average relatively small. In addition, monthly mean water vapour is studied for various months since 1951. Digitized humidity data have not been available before in 1951. Ten stations are used, from Bredåkra in the south of Sweden to Arjeplog in the north, for calculating monthly averages. The months May, August and November have been chosen together with the annual value. The absolute humidity increased during the three months and also the annual value. For the annual value and for May and August the increase is statistically significant not for November. There is no statistically significant change of the average relative humidity during the period 1951-2012 for the average of ten selected stations for the months of May, August or November. If the temperature drops to the dew point the air becomes saturated with water vapour and the relative humidity becomes 100 %. If the temperature drops further the water vapour condensates to water droplets and fog, dew or frost is formed. The highest dew point reported in Sweden is 23.8 °C at Fårö north of the island Gotland on 29 July 1994 and in Hällum in Västergötland on 30 June 1997. At the latter occasion the temperature was 28.4 °C and the relative humidity 76%. The relative humidity is usually given in percentage (%) that is a measure of how much water vapour the air contains compared to how much water vapour that the air can contain as a maximum at the ambient temperature. The amount of water vapour that can occur as gas form increases with temperature. Low relative humidity is common during spring and early summer, while high relative humidity occurs during nights and during winter. In May, when the sea water is cool, the relative humidity is higher along the Swedish coast compared to inland. In November, when the sea water is warmer than the land, there is a reverse relationship; the relative humidity is lower on the coast compared to inland. In Helsingborg, the relative humidity is in average 50-60% when the temperature is +25 °C, but when the temperature is between 0 and +10 °C the humidity is much higher, 90 to 100 %.

Place, publisher, year, edition, pages
SMHI, 2014. p. 49
Series
Meteorology, ISSN 0283-7730 ; 154
Identifiers
urn:nbn:se:smhi:diva-2790 (URN)Meteorologi, Rapporter, Serie Meteorologi (Local ID)Meteorologi, Rapporter, Serie Meteorologi (Archive number)Meteorologi, Rapporter, Serie Meteorologi (OAI)
Available from: 2014-05-16 Created: 2016-07-08 Last updated: 2016-07-08Bibliographically approved
Organisations

Search in DiVA

Show all publications